Varroaprojektet 2014 –>

Detta test genomförs och finansieras av LP: s biodling, Arne Andersson och Erik Österlund.

 

 

MÅL MED PROJEKTET

Syftet med detta projekt är att se om det är möjligt:

• att förbättra kvalstermotståndet hos biodlare med 5-10 samhällen,
• att förstå vilken roll isolering, 3-5 km från andra bin, kan spela,
• att förstå cellstorlekens i yngelrummet eventuella inverkan på bisamhället.
• att se vilken betydelse en differentierad bekämpning av varroa kan ha, dvs bekämpning av endast samhällen vars angreppsgrad av varroa överstigen en viss nivå.

PLANERAD SKÖTSEL

Undvik uppkomsten av stilla röveri

Bisamhällena bör skötas så långt som möjligt som en biodlare gör som vill öka antalet samhällen med en ganska extensiv skötselmetod, dvs utan att lägga ner ett omfattande arbete på sin biodling. Man bör störa samhällena så lite som möjligt för att undvika negativ påverkan på försvarsbeteendet och immunförsvaret, som kan inträffa när man öppnar samhällena ofta, till exempel att man kan starta röveri i nektarfattiga tider. Det räcker med ett stilla röveri för att omintetgöra ett test, t ex därför att kvalstermängder utjämnas mellan samhällen på detta sätt.

3 %-strategi

Därför bestämde vi oss för att maximera antalet bikupor för två huvudgrupper i detta projekt till 10 bikupor (5 + 5). Vi beslutade också att ha som mål att göra två eller tre alkoholprov under en säsong med 1 dl bin för att mäta angreppsgraden av varroa. När Varroanivån blev högre 3% behandlas samhällena mot varroa. Alkoholprov görs enklast med Biskakaren. Du kan göra en själv eller köpa från http://argsomettbi.se Se hur du använder den här: http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=494 och här: https://www.youtube.com/watch?v=oR3oX5Rjlj0

Tymol

Vi valde att använda tymol, i första hand hemmagjorda wettexbitar som bekämpningsmetod. Om det visade sig vinglösa bin i eller framför en bikupa bör samhället behandlas omedelbart. I den här artikeln kan hitta hur man gör wettexbitar med tymol och hur man använder dem: http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=1074

Skörd och fodring

Om möjligt tas en honungsskörd och sockerlösning kompletteringsfodras i slutet av säsongen efter skörd för att säkerställa tillräckligt med mat för vintern.

Avläggare

Ökningen av antalet samhällen ska ske genom avläggare som tas från tillräckligt starka samhällen i slutet av maj/början av juni. Dessa placeras i samma bigård. De får göra egna drottningar. Detta blir också en svärmförhindringsmetod.

Elgon och Carnica

Vi valde att utföra projektet med två olika stammar, en som selekterats för varroamotståndskraft i många år, Elgon, och en stam som inte selekterats lika mycket med detta som mål, men i övrigt bra bin, Carnicabin från Tjeckien

LIVSKRAFT

Ökning av antalet samhällen

Antalet samhällen som invintras varje höst blir ett mått på eventuell skillnad mellan de två grupperna (små och stora celler) i varje huvudgrupp, Elgonbin och Carnicabin. Plus hur många samhällen/avläggare som förs ut från försöksområdena. Skillnaden vi mäter är produktionen av nya bisamhällen och överlevnaden av samhällen till nästa säsong, skillnad i livskraft skulle man kunna kalla sammanfattningen av detta. Om samhällen överlever till nästa säsong beror inte bara på varroakvalster utan också på motståndkraft mot andra omständigheter som kan förekomma, t ex svårt övervintringsfoder och andra patogener som t ex nosema.

Start och antal år

Istället för att starta ett test med tillräckligt många bisamhällen från början för att säkra en sådan statistisk säkerhet som är önskvärt i testsammanhang, valde vi i stället att starta med ett mindre antal samhällen med målet att öka antalet bisamhällen i bigårdarna och bedriva projektet under minst 3-4 år. Antalet samhällen i varje bigård måste också passa den trakt där projektet bedrivs. Eftersom vi valt områden som inte är så attraktiva områden, för att lättare hitta tillräcklig isolation, stannade vi för antalet 5+5 samhällen för var och en av de tvåbityperna Elgon och Carnica.

CARNICA

Fyra Carnicasamhällen med systerdrottningar (alla fyra) från Tjeckien delades i två grupper med 30 meter mellan grupperna. Dessa grupper placerades i ett annat skogsområde tillräckligt långt från Elgonsamhällena. Här fanns det ingen gård i grannskapet som det finns där Elgonbina är placerade. En grupp hade förts över på Mann Lake standard plastram, 4,95 mm cellstorlek. Den andra på Anel plastramar med 5,5 mm cellstorlek. Rammått medium (448 x 159 mm). Bikupa typ Nacka med välisolerade styren plastlådor.

Carnicagrupperna 2014-2015

Carnicadrottningarna fick Erik Österlund 2013. De tillsattes då i Elgonsamhällen med liten cellstorlek (SC) på vaxkakor av shallowstorlek (448 x 137 mm). Elgonbina är anpassade till SC sedan många år och om det är viktigt att SC-samhällen har ambin som är upmmatade och födda av SC-bin så är det kriteriet uppnått för detta test. Carnicabina kunde i sitt hemland inte bygga ut SC vaxmellanväggar i enlighet med det förpräglade cellmönstret. Här anpassades Carnicabina omedelbart till SC genom denna process. Men efter att alla bin var födda i små celler kunde de ändå inte bygga ut vaxmellanväggar för små celler bra. Sannolikt beroende på en bristande genetisk anpassning. Men Mann Lake’s standard plastram med 4,95 mm cellstorlek kunde de bygga ut, sannolikt beroende på att de höga cellväggarna på plastmellanväggen inte gick att forma om.
År 2014 byggdes hälften av Carnicasamhällen om till Mann Lake’s (SC). Andra hälften fick Anels LC plastramar. Under 2014 överfördes Carnicasamhällena alltså till dessa två typer av ramar. Ökningen i cellstorlek i den ena gruppen till LC, till 5,5 mm, var problemfri. Sannolikt beroende på att bina var genetiskt anpassade till 5,5 i sitt ursprung innan de kom till Sverige.
Alla samhällen i Carnicagrupperna behandlades med tymol 2013, men inte mycket, och i september 2014 efter att de flyttats till testplatsen. Inga bin med skadade vingar observerades i dessa samhällen 2014.

LC-delen av Carnica 2015

År 2015 i juni uppvisade LC-gruppen (båda samhällena) vinglösa bin (DWV, virus). Angreppsgraden visade sig vara 6-7 % i båda samhällena efter skakburkstest. Ett samhälle visade fler vinglösa bin än det andra. De båda fick en behandling med två hemgjorda wettexbitar med ca 5 gr tymol var. LC-bina gav ingen skörd. Varroanivån hade inte stigit mycket efter behandlingen utan hade på sensommaren samma låga nivå som SC-bina.

SC-delen av Carnica 2015

SC-samhällena hade vid samma tillfälle 0,3% respektive 1% angreppsgrad av Varroa. I början av juni gjordes en avläggare från det starkaste av SC-samhällena. Den nya drottningen parades med mycket närbesläktade drönare i den egna bigården.
Det starkaste SC-samhället gav en liten skörd.
I september hade fortfarande SC-samhällena endast omkring 1% varroanivå. LC-samhällena samma varroanivå. Inget av samhällena fick någon behandling under hösten på grund av de låga varroanivåerna. SC-samhällena fick alltså ingen behandling 2015.

Carnicagrupperna 2016

LC-delen av Carnica 2016

Det svagaste av de två LC-samhällena klarade inte vintern. Det andra såg bra ut i maj. Det såg starkare ut än de två svagaste SC-samhällena.
Vädret var sedan regnigt och kyligt under flera veckor. När Arne var tillbaka i slutet av maj för att kolla varroanivåerna i det återstående LC-samhället fann han bara litet dött yngel och några döda bin på botten.

SC-delen av Carnica 2016

Under våren 2016 såg de nu tre SC-samhällena ut att må bra. Två av dem var svaga. I de tre SC-samhällena var varroanivåerna 3-4% och han hittade några vinglösa bin. Tymolbehandlingen fick vänta till nästa besök i juni. Då gjorde han också en avläggare från det starkaste SC-samhället. Vädret var ogynnsamt och de andra tre SC-samhällane rövade ut avläggaren.
I september såg de tre SC-samhällena bra ut och fick ingen tymolbehandling. Bina skiftade treårsdrottningen själva (i det starkaste samhället).

Carnicagrupperna 2016-2017

De tre SC-samhällena flyttades till en plats med bättre nektar- och pollenresurser. Några nya Carnicadrottningar togs emot från Tjeckien 2016.De skall användas till att bygga upp testbigårdarna för carnicagrupperna igen. Döttrar skall odlas från de nya drottningarna och paras i bigården med drönare från de överlevande SC-samhällena.

Under hela 2016 var alltså nektar- pollentillgången låg. Samhällena växte egentligen inte till, utom först då fodringen med sockerlösningen inför vintern skedde. Pga av den dåliga tillgången på flyttades alltså carnicagruppens bisamhällen till en bättre plats.

Alla tre samhällena var svagare än önskvärt inför vintern. Ändå klarade två av dem vintern bra. Det tredje och minsta dog. På en sådan plats med dålig tillgång till nektar och pollen hade det sannolikt varit bra med fodring med honung/socker (sockerdeg) och pollenersättning under dragfattiga tider.

ELGON

 

Sex Elgonsamhällen av liknande arv, av två olika systergrupper, fördelades 2014 i två grupper om 3 samhällen vardera. Dessa grupper placerades i ett skogsområde där det fanns en liten gård. De två grupperna placerades ca 700 meter från varandra. En grupp fick Mann Lake standard plastram med små celler (SC), 4,95 mm cellstorlek. Den andra fick Anel plastramar med stora celler (LC), 5,5 mm.

Två systergrupper fördelades på det två grupperna. En av systergrupperna bestod av fyra drottningar, två i SC-gruppen och två i LC-gruppen. Den andra systergruppen bestod av två drottningar, en i SC-gruppen och en i LC-gruppen. Rammått medium (3/4 langstroth, 448 x 159 mm ramstorlek). Bikupa typ Nacka med välisolerade styren plastlådor.

Elgongrupperna 2014-15

Elgongrupperna bildades med nya drottningar 2014 och överfördes utan problem till Mann Lake’s SC, men med stora svårigheter till Anels LC.

Drottningarna i LC-gruppen var dåliga att lägga ägg i sina stora celler till att börja med. En drottning vägrade helt. Yngelrummer hos den drottningen bestod under 2014 av endast två shallow SC-ramar. Det resulterande samhället blev naturligtvis litet, men det övervintrade tillsammans med de andra två LC-samhällena i sin testbigård.
De flesta av samhällena behandlades 2014 med tymol men de flesta endast i maj. Så denna testgrupp av 3 + 3 samhällen avvek något i skötseln jämfört med Carnicabina då inte varroamängderna utjämnades i slutet av 2014 genom en behandling då. Eftersom samhällena kom från olika bigårdar där varroatrycket inte kontrollerades exakt, var sannolikt angreppsgraden olika i Elgonsamhällena då de flyttades till testplatsen. Under 2014 behandlades de samhällen som uppvisade vinglösa bin, vilket inträffade i maj 2014 hos en del av de samhällen som senare flyttades till testbigården.

LC-gruppen av Elgonbin 2014-2015

Under våren 2015 fortsatte LC-gruppen att skapa problem. Bina verkade protestera mot LC-ramar i yngelrummet genom att byta drottningar i tid ibland men ibland i opassande tid. En slags anpassningsprocess till stora celler kanske man kan säga, eftersom Elgonbina levt på små celler i många år.
I början av april innan det fanns drönare var ett LC-samhälle drottninglöst och utan yngel. Den nya oparade ungdrottningen hade naturligtvis misslyckades att para sig och var borta. Det drottninglösa samhället kombinerades med minisamhället (det med drottningen som vägrade att lägga i andra än de två shallowramarna). Samhället gick att ”lura” genom att ge dem ett par plastramar på vardera sidan av shallowramarna med 5,3 mm cellstorlek. När 5,3-kakorna på var sida av 4,9-ramarna hade täckt yngel började drottningen lägga i 5,5 mm-ramarna intill 5,3-ramarna.

Det verkar som det är arbetsbina som förbereder celler för drottningen att lägga ägg i, dvs det är inte drottningen som beslutar i vilka celler hon ska lägga ägg i. (Denna erfarenhet ligger i linje med vad det står i gamla böcker från början av 1900-talet, att när yngelrummet har 5,1 mm cellstorlek, kunde man använda 5,6 mm celler i skattlådorna utan risk för att drottningen skulle lägga ägg i dessa även om man inte använde spärrgaller.
I slutet av april 2015 hade det tredje (nu det andra eftersom de första två samhällena slagits ihop) LC-samhället en oparad ungdrottning men fortfarande en del täckt yngel. Men lämpliga drönare fanns inte tillgängliga ännu. Så hon misslyckades med parningen. Samhället fick en drottningcell i andra halvan av maj. Den drottningen blev äggläggande. Detta samhälle hade 5 % varroanivå i augusti och fick då tymolbehandling.
Det första samhället (tidigare första och andra kombinerat) fick en liten bit av tymol (faktiskt båda delarna som kombinerades) tidigt på våren för hjälp mot eventuell nosema eller kvalsterproblem eftersom de var svaga utan att man kunde vara säker på att de var utan sådana problem. Detta samhälle visade 0,3 % varroanivå i augusti och fick då ingen behandling.

SC-gruppen av Elgonbin 2014-2015

År 2015 utvecklades de tre Elgon SC-samhällena bra. Avläggare kunde göras från två av dem. En av dessa misslyckades, men till slut fick den en äggläggande drottning tillsatt sent på säsongen. Det slutade som ett mycket svag samhälle. Det klarade sig inte över vintern. Det var det enda av Elgonsamhällena som inte klarade vintern. Det svagaste av de tre SC-samhällena hade en drottning som lade ägg dåligt. Den drottningen ersattes med en mogen drottningcell i maj. Den drottningen blev äggläggande. Den här drottningen och drottningen som kom från en drottningcell i LC-gruppen var systrar i en ny systergrupp.
Fyra av de nu fem samhällena 2015 hade vinglösa bin bin i juli. Varroanivåerna var mellan 2 %-7 %. Även 2 %-samhället uppvisade några DWV-bin (vinglösa bin). Det visar att virusnivåerna i samhällena inte var låga. Ett 3 %-samhälle hade ingen DWV. Det var det svaga som nämns ovan och det var det enda som inte fick tymolbehandling 2015.

I och med att kvalstermängden inte tilläts stiga kraftigt (det blev virusangrepp ändå) och det inte fanns andra bin inom 2-3 km med tillräckligt mycket kvalster för att tillåta tyst röveri från andra samhällen, blev kvalstermängderna i testbigårdarna för Elgon utjämnade neråt, jämförbart med Carnicasamhällena hösten 2014.

Elgongruppen hade bättre nektartillgång och samhällena gav en skörd 2015. Den genomsnittliga skörden var ungefär densamma för både SC- och LC-samhällena. I augusti hade inget av SC-samhällena över 3 % varroanivå. De hade 0 % -3 %, och fick inget mer tymol. Inget samhälle svärmade i något av testbigårdarna, för Elgon eller Carnica.

Elgongrupperna 2016

På våren 2016 hade ett av Elgonsamhällena dött, det mycket svaga i SC-gruppen (som nämndes ovan). Inget i LC-gruppen.

LC-gruppen 2016

I LC-gruppen gjordes avläggare från båda samhällena 2016. Vädret var dåligt och en misslyckades och fick en ny drottningcell. De samhällen som hade ”gamla” drottningar (från året innan) bytte båda ut sina drottningar själva, i linje med erfarenheterna från 2015 att Elgonbina inte gillade stora celler i yngelrummet. 2016 väntade de till början av sommaren då det fanns drönare. Kanske bina har anpassat sig något till stora celler.
Säsongen 2016 var mycket dålig så ingen skörd kunde tas från LC-gruppen. Under våren var varroanivåerna 0,3 % i alla fyra samhällena (de blev fyra samhällen efter avläggarbildningen i slutet av maj). I början av september var nivåerna 0 % – 8,6 % – 0,9 % – 4 %. De två med de högsta nivåerna behandlades med tymol. De andra två inte. Man kan lägga märke till två samhällen har anmärkningsvärt låga nivåer av varroa. Det indikerar bra genetisk uppsättning av arvsanlag för varroaresistens som fungerar också på stora celler. Drottningarna i dessa två samhällen är också systrar, döttrar till ett av samhällena i bigården, den ena i en avläggare. Sedan bytte bina drottningen i modersamhället.

SC-gruppen 2016

De fyra samhällena i SC-gruppen gav en avläggare var. Säsongen var dålig och två av avläggarna misslyckades. En liten skörd togs från det starkaste av samhällena.
De två samhällena med två års-drottningar bytte dessa själva senare på säsongen. De resulterande sex samhällena hade alla samma varroanivå, 0,3 %, på våren. I augusti var varroanivåerna mellan 0 %-1,7 %. Eftersom vi hade beslutat att inte ha mer än fem samhällen i varje delgrupp, bl a pga dålig nektartillgång togs ett samhälle bort från projektet (det med 1,7 % varroanivå). Det testades sedan med korttidsbehandling med myrsyra för att få en uppfattning om kvalstermängden också med annan metod än skakburksmetoden. Det ramlade sammanlagt 10 kvalster under ett par dagar. De övriga 5 SC-samhällena invintrades i testbigården. De fick ingen behandling.

Elgongrupperna i början av 2017

Alla fyra samhällen i LC-gruppen hade övervintrat bra, fast två av dem egentigen var för svaga, de som haft högre kvalsternivåer och behandlats.

Ett av de fem SC-samhällena fick utsot och dog. Det hade inte haft mycket honung kvar i vinterfodret som vintern innan då samhällena hade mycket ljunghonung kvar till vintern.

Det samhälle som dog hade också minsta mängden kvalster. Faktiskt kunde inga kvalster hittas på sensommartestets 400 bin, dvs 0 % angreppsgrad. Men det hade en gammal drottning. Det kan ha påverkat. Men samhället stod bara några meter från platsen där en skogsavverkningsmaskin arbetade en hel del under vintern. De övriga fyra samhällena såg fina ut, nästan helt utan utsotsfläckar.

 Skörd och angreppsgrad av varroa 2015 och 2016 i Carnicagrupperna. Det skall påpekas att de båda testområdena inte kan jämföras då Carnicabina stod på en sämre plats avseende pollen och nektar.

 Skörd och angreppsgrad av varroa 2015 och 2016 i Elgongrupperna.

RESULTAT

Förluster

Vinterförlusterna har varit normala i Elgongruppen, högre i Carnicagruppen, speciellt i storcelldelen av Carnicabina. Den högre dödligheten här kan sannolikt åtminstone delvis förklaras av protein-/pollenbrist under stora delar av säsongen. En slutsats kan vara att det är bra att fodra bina, speciellt med pollenersättning, under dragpauser, för att bistyrkan skall bli större inför vintern och för övervintringsbina skall bli friskare och klara vintern bättre.

3 %-strategin

Strategin att mäta angreppsgraden av varroa några gånger under säsongen och använda varroabekämpningsmedel (wettexbitar med tymol, ca 50×58 mm) när/om angreppsgraden överstiger 3 % har minskat reinvasion inom bigården, kanske tagit bort den helt. På det sättet åfr man en sann bild av angreppsgraden av Varroa i samhällena och en bättre selektion av de mest varroaresistenta och de mest mottagliga samhällena. Man skulle t ex ha kunnat vänta sig att de olika cellstorleksgrupperna påverkat varandra mer så att skillnader mellan dem inte skulla ha kunnat ses pga utjämningar av kvalstermängderna, speciellt få det gäller Carnicabina. Avståndet mella de två grupperna där var bara 30 m.

Minskat bekämpningsbehov

Det har använts relativt lite av varroabekämpningsmedel, sannolikt förklarat av frånvaro av reinvasion. Det har använts minst i småcelldelarna av testgrupperna. 3 %-strategin verkar inom ett par år ha undanröjt behovet helt av bekämpningsbehovet i småcelldelen av Elgongruppen, sannolikt beroende på frånvaron av reinvasion och tillräckligt bra utvecklad varroamotståndskraft hos Elgonbina.

Strategin har minskat behovet av bekämpningsmedel till vartannat år i småcelldelen i Carnicagruppen, och behovet av bekämpningsmedel har varit litet.

Thymol har varit effektivt, också i små mängder.

Cellstorleken och livskraften

I storcelldelen av Carnicagruppen har behovet av bekämpningsmedel varit större pga snabbare utveckling av varroamängden. Det verkar också som att livskraften i storcelldelen av Carnicabina är lägre, sannolikt delvis beroende på den dåliga nektar- och pollentillgången vid Carnicabigården. Den är därför flyttad.

Det som talar emot slutsatsen om sämre livskraft hos storcelldelen av Carnicabina är antalet samhällen är litet.

Det som styrker en sådan slutsats är att alla ursprungliga testdrottningar var systrar och resultaten inom storcell- respektive småcelldelarna (Elgon och Carnica) är likartade. Eventuell skillnad i livskraft mellan storcell- och småcelldelen hos Carnica borde vara till storcelldelens fördel, eftersom småcelldelens samhällen bytt drottningar, vars samhällen då blivit starkt inavlade eftersom tillgängliga drönare var mycket nära släkt. Dessutom var avstånder mellan storcell- och småcellgruppen bland Carnicabina bara 30 m. Eventuell påverkan pga detta lilla avstånd borde vara att minska skillnaderna mellan grupperna pga av utjämning av kvalstermängderna. 3%-strategin, dvs mätningar av angreppsgraden av varroa och bekämping över 3 %, minskade tydligen tillräckligt mycket storleken på varroapopulationerna (när den var högre än 3 %) så att det tysta röveriet eliminerades, i alla fall tillräckligt mycket.

I LC delen av Elgonbina fanns 2016 de enda två samhällena som behövde varroabekämpning. Det skall dock också noteras att i en bistam som selekterats för varroaresistens kan man hitta samhällen som uppträder varroa esistent även om man använder stora celler. Två Elgon LC-samhällen (med systerdrottningar) hade mycket låga kvalstermängder 2016.

Skördarnas storlek och samhällenas bistyrka samt de resulterande antalet bisamhällen i SC- resp LC-grupperna hos de olika stammarna indikerar att det inte är någon nackdel med små celler i yngelrummet, snarare tvärtom.

 Sammanfattning av produktion av nya samhällen, ökning av antalet invintrade bisamhällen. Dessa siffror skulle kunna ses som ett mått på livskraften i de olika cellstorleksgrupperna. Det är en skillnad till SC-binas fördel både i E-gruppen (Elgonbina} och C-gruppen (Carnicabina).

 

Förslag på avelsupplägg utifrån erfarenheter som hittills erhållits från detta varroaprojekt.