Tymol8-3st

Mitt mål är att mina bin inte ska behöva någon bekämpning mot varroa utan skall klara detta själva. Vi känner idag till olika egenskaper som gör detta möjligt. Avel pågår på olika håll. Skötselmetoder kan underlätta för bina eller försvåra. Olika miljöer kan vara olika svåra för bina, t ex om det finns mycket reinvasion av kvalster.

Kanske bina kan överleva om man inte bekämpar, men pga av kraftig utrensning av yngel med kvalster blir bistyrkan så låg att honungsskörden blir lidande. Är man beroende av bina för att sätta mat på bordet kanske man inte kan göra så utan behöver en skaplig honnungsskörd.

Innan målet är nått behöver man ta till något mot kvalstren då det behövs, vare sig man bedriver avelsarbete eller inte. I Sverige finns det två godkända preparat som är färdigutformade för att användas i kupan mot varroakvalster, Apistan med den syntetiska kemikalien tau-fluvalinat, och Apiguard med den eteriska oljan tymol, som är godkänd i ekologisk biodling. Det finns också ett antal ämnen som är godkända att använda i ekologisk biodling mot varroakvalstret. Men dessa ämnen är i sig de verksamma substanserna som biodlaren måste göra iordning på något sätt själv för användning i kupan. Hit hör ett antal organiska syror som oxalsyra, myrsyra och mjölksyra. Hit hör också ett antal eteriska oljor varav tymol är den effektivaste. Alla dessa ämnen förekommer naturligt i honung. Frågan är om inte tymol förekommer i störst mängd, då i några honungssorter som timjanhonung och  lindhonung.

Jag uppfattar syrorna som farligast för mig som biodlare, då man hanterar dem, t ex vid tillblandning. De kan skada inre organ om man är oförsiktig. Man ska vara noga med att tillreda blandningar under dragskåp eller utomhus samt använda syrafasta handskar och helst andningsskydd. Myrsyrans ångor känner man lätt , men inte oxalsyrans. Apistan vill jag helst inte använda då restprodukter kan hamna i framför allt vax och propolis. Vid lång användning kan ämnet byggas upp så kraftigt i vax att det påverkar binas livsmiljö negativt. Jag kan dock förstå att det vid akuta insatser kan vara ett vettigt alternativ.

Själv har jag aldrig använt annat än tymol. Det är billigt och tillräckligt effektivt vid rätt användning. Vid lämplig tillredning påverkar det inte andningsvägarna. Det anses ofarligt för kroppen och används i olika produkter och som krydda i timjan. Det tas upp lätt i framför allt vax, men även honung. Men det är mycket flyktigt och vid ordentligt luftcirkulation avges det igen. Även om det kan finnas förhöjda värden i honung och vax tidvis är det ofarligt för både bin och människor i de mängderna. Vid rätt tillblandning och applicering så att inte dosen blir för stor skadar det inte bina vid appliceringen, tvärtom. Tymol är verksamt mot alla patogener, mer eller mindre, men inte effektivast i ångor. det har tidigare använts mot kalkyngel då tymollösning duschats på kakor. Jag vet inte effektviteten. Det används i vinterfodret i Finland för att förhindra mögel. I sockerlösning skall det vara effektivt mot nosema. Stay tuned…

Varför tymol mot varroa
Märkt på:                                    

13 reaktion på “Varför tymol mot varroa

  • oktober 31, 2013 kl. 3:37 e m
    Permalänk

    Blir mer och mer övertygad om att tymol är ett bra alternativ. Några frågor.
    Du skriver att tymol är flyktigt. Vet du om det är tyngre än luft och rinner ut genom flustret eller om det ligger kvar inne i kupan en längre tid?

    Jag funderar över lämpligt sätt för applicering i en topplistkupa. Där är det enklaste sättet att tillföra från sidan eller att skjuta in under vaxkakorna från sidan. Om det inte är tyngre än luften så skulle man kunna tänka sig att applicera det genom en vettexbit från var sida vid fluster mitt på långsidan. Antingen lägger man dem direkt på botten eller också fäster man en i varje avdelningslucka en bit upp med nål, häftstift, häftklammer eller liknande.

    Behöver de sitta med luftspalt från botten eller avdelningslucka för att ingen sida skall ligga direkt emot en yta i syfte att underlätta avdunstning?

    Har de effekt i täckt yngel likt myrsyra?

    Har du testat förvaring av färdigtillverkade wettexbitar? Går de att förvara en längre tid i t.ex frysbox?

    Svar
    • oktober 31, 2013 kl. 4:14 e m
      Permalänk

      Jag vet inte om tymol är tyngre eller lättare än luft. Det luktar starkt i kupan så länge biten finns kvar. Tar man bort den ventileras tymolen bort med tiden, men det finns kvar ett tag i inredningen.
      Angående olika appliceringsplatser är det bäst att prova. Att tänka på är att det bör finnas så mycket ventilationsutrymme som möjligt runt om biten. Om du fäster den, t ex med en häftpistol i underkant högt upp på sidan av en sidolucka (bäst är nog på sidorna mitt för yngelkakorna), kan man placera en liten träbit eller liknande i överkant som håller ut biten så luften kommer åt.
      Ynglets vaxtäckning är inte lufttät utan andas. Därför kan myrsyra tränga in i yngelcellerna. Det är likadant med tymol. Men om tymol har samma verkan där som utanför yngelcellerna kan jag inte svara på.
      Färdiga wettexbitar har jag förvarat i tredubbla plastpåsar i en verktygslåda av plast i ett uthus i ett år. Att de fortfarande är fullt användbara märker man av lukten och att de är styva av den torkade tymolen som finns i bitarna. (Omedelbart efter man tillverkat dem är de mjuka pga att en hel del sprit som tymolen löstes i inte avdunstat. Sedan spriten avdunstat mycket är de styva) Då biten blir mjuk finns inte så mycket ”kraft” kvar i den.
      Jag bedömer bästa användningstid fr o m på våren efter det att samhället haft ett par yngelomgångar, borde vara senare delen av april, till normalt slutet av augusti. Början av september kan fungera också. På våren är det inte lika viktigt att utetemperaturen uppnår 15°C då den större yngelmängden hjälper till att hålla yngelklotet vid lämplig temperatur.

      Svar
    • november 4, 2013 kl. 10:04 f m
      Permalänk

      Hej Patrick, jag har haft TBH i några år, när varroan kom hit hade jag vanliga topplister som standard, gav upp TBH ett tag men efter en tid byggde jag om listerna sedan, sågade ner dom till ca 21mm med distanser 5mm på utsidorna så att jag fick dadant/langstroht mått på bredden, men då fick jag ha byggplast med två asfaltsboard skivor upp på listerna istället, (bra kontroll var dom är ovanifrån dessutom utan att gå in i samhället) lägger på en fyrkant av trä ca 10mm hög ca 50cmx50cm under plasten med tymol remsa under. Men om jag förstått det rätt så bygger dom inte fast kakorna i långsidan i din kupa helt, så då går det att hänga in med 1 spik på överlisten och hänga remsan i tråd, ventilationen tror jag dom klarar själva. Johan Ingjald

      Svar
      • november 4, 2013 kl. 10:41 f m
        Permalänk

        Hej Johan och tack för infon. Är det vanliga uppstaplingskupor du har men med topplister?

        Det är riktigt att bina inte bygger fast kakorna i sidorna speciellt mycket med de lutande långsidor jag har. I yngelrummet ingenting. Det som kan byggas fast i sidorna till en del är mycket tunga honungskakor. Tänk att några veckor gamla bin är så bra på hållfasthetslära 🙂
        De kakor som sats fast i sidorna något i överkant lossas lätt med en kökskniv med smalt blad. Brukar säga att desto sämre kökskniv desto bättre. En med tunnt plåtblad som fanns förr är riktigt bra då de är böjliga.

        Svar
        • november 9, 2013 kl. 12:18 e m
          Permalänk

          Hejsan Patrik, både och, jag har typ ”warré” kupor med 9st överlister som fungerar bra, men har inte fått någon riktig fart på dom ännu, men det mest intressanta är TBH kupor (kistor), går nu över till stora TBH kistor pga bättre övervintringar mindre material hemma, samt mindre arbets insats. Mina TBH har ca 5gr lutning så här bygger dom fast allt, det går fint att få loss med filé kniv samt amerikanska kupkniven som är tunn och vass. Så varje vaxkaka blir en avdelningslucka som ej släpper ut värme på sidorna, då går det inte åt så mycket vinterfoder och ingen kondens i kupan, kakhöjden är idag 42cm samt 54cm ovankant vid list 42cm nederkant kupbottnen. Jag kör dessutom med två fluster på en långsida som det ena är proppat, när bina jobbat sig igenom och lämnat honungen bakom sig så byter jag fluster ingång (vaxbyte).

          Svar
  • oktober 31, 2013 kl. 4:44 e m
    Permalänk

    Tack för dina generösa svar.

    När man ser att det behövs en relativt tidig behandling kan denna lämpligen göras med mer centralt placerade bitar på långsidorna i yngelrummet..

    Jag bryter helst inte i listerna efter slutskörden sent augusti, början av september. Då skulle det vara lämpligt att sätta dem direkt på avdelningsluckorna med en liten distans, varför inte en knappnål? Viss risk för lite låg temp men om vintertäcket läggs på borde det avhjälpa en del. Om man inte applicerar dem i samband med slutskörden och sedan låter dem sitta kvar.

    Jag går över till högtplacerade fluster med periskop efterhand som nya kupor byggs vilket förmodligen förstärker effekten av flyktiga ämnen.
    http://småbruk.se/biodling/biodling-pa-enkelt-vis-3-den-horisontella-topplistkupan-htbh/

    Med lite tur (mycket ironi där) blir jag tvungen att pröva detta nästa år. Skall beställa hos den finska leverantören i vinter så jag har.

    Tror vi är en mycket enkel metod på spåren för varroabehandling i horisontella topplistkupor. 🙂

    Svar
    • oktober 31, 2013 kl. 7:23 e m
      Permalänk

      Jag tycker inte om att låta tymolbitarna ligga/sitta kvar för länge i de samhällen som får behandling. Inte mer än tre veckor. Redan efter 10 dagar har mesta kraften gått ur. Efter 14 dagar har allt yngel som var täckt då behandlingen började krupit (eller rensats ut om tymolbehandlingen råkat bli för stark, kanske för att bitarna hamnat bara några cm från yngel).
      Om man behöver ge mer än 10-15 g till ett starkt samhälle är det bättre att ge resterande mängd efter 10-14 dagar. Apiguard som är tymolgel dunstar lite saktare än wettexindränkt tymol. Apiguard brukar rekommenderas i mängder av 2 behandlingar om 25 g (25 g = en bytta Apiguard) med 10-14 dagar emellan (om det är kvar något gel i första bytan får den vara kvar). Jag ger aldrig mer än 12 g (tre bitar 5 x 5,8 cm, 12 bitar per duk om 20 x 17,5 cm, knappt 1 del T-sprit till 250 g tymolkristaller som bitarna doppas i – använd handskar och var utomhus) till ett starkt samhälle vid ett och samma tillfälle. En bit till ”svagt” (en halv till mycket svagt på våren) och 2 bitar till ganska starkt. Men detta är till samhällen som visat lite virustecken. Samhällen som behandlas mer förebyggande och regelbundet tål mer. Men jag vill att de sämsta ska avslöja sig så att jag kan planera drottningbyte där.
      Nej, tymol över vintern vill jag inte ha. Trots allt är det inte nyttigt för bina med en onaturlig koncentration, även om ämnet är naturligt. Ju kortare tid desto bättre, men det ska vara tillräckligt.
      Men du, inte ska vi planera att behandla. Vi behandlar när vi måste. Men bäst är att slippa. Efter några års urval ser jag klara minskningar i behovet av tymol. Och du behöver visst inget alls hittills. Men det är bra att ha ett bra alternativ om eller när det behövs.

      Svar
  • oktober 31, 2013 kl. 7:46 e m
    Permalänk

    Jag försöker hitta väldigt enkla lösningar som är lätta att duplicera bland småbiodlare och i de flesta fall nybörjare. Enkelhet för att sänka trösklarna till att bli biodlare. Det finns stora grupper som är intresserade av biodling och jag måste säga att oftast när man står inför en grupp så är det nästan märkligt om någon känner en biodlare.

    Jag har i princip plockat bort all dyr kringutrustning. Inget behov av förrådsplats, bästa ergonomi så enklare handikapp eller svaghet är inget hinder osv.

    Så det är mycket enkla metoder som eftersträvas rätt över. Det här området har jag som sagt mycket litet erfarenhet av så din generositet är mycket värdefull.

    Jag skall själv eller genom andra pröva att sätta tymolbitar med hjälp av knappnål för att få lite distans på avdelningsluckans insida. En på var sida, anpassad storlek efter behov enligt dina anvisningar. Lämplig tidpunkt blir då sent efter slutskörd vid invintring eller tidigt innan samhället brett ut sig allt för mycket i sidled. Då behöver man inte bryta i samhället sent på hösten för att plocka bort bitarna utan behöver bara glänta på avdelningsluckorna för att ta bort dem efter 10 dygn. Vid denna tidpunkt är yngelmängden mycket liten.

    Skulle behovet av någon anledning uppstå akut mitt under säsong kan man sätta dem inne i yngelrummet även där med knappnål men då på långsidorna.

    Jag kommer att skriva ett inlägg om detta som ett förslag på behandlingsmetod men som ännu inte är prövad av mig och be om att läsare delar med sig av eventuella erfarenheter. Jag hänvisar till dina inlägg här och vår dialog där du delar med dig av din erfarenhet. Är det ok för dig?

    Svar
    • oktober 31, 2013 kl. 8:16 e m
      Permalänk

      Jodå det är ok, men jag skulle som regel inte planera att behandla med tymol ”sent” på säsongen, slutet av augusti som senast. Jag skulle nog också om jag planerar att regelbundet behandla och om jag inte avsåg att selektera för bättre motståndskraft, dela upp behandlingen på sen vår och augusti.
      En kollega som bor ett par km från mig, har samma slags bin, selekterade för varroamotståndskraft och använder liten cellstorlek. Han gör varje år 2-3 avläggare från varje samhälle för avsalu (också en slags varroabehandling). Han behandlar regelbundet i senare delen av augusti med en wettexskiva som innehåller 12-15 g tymol. Det är enda behandlingen på hela säsongen, men observera under vilka omständigheter han gör detta. Han ser i stort sett inga kvalster eller virusproblem. Hans vinterförluster ligger alltid på ca 5 %. Han har nästan glömt bort att varroan finns.
      Jag återkommer nån gång här i bloggen hur utvecklingen för mina bin går i det här avseendet.

      Svar
  • oktober 31, 2013 kl. 8:04 e m
    Permalänk

    Jag tar gärna del av din erfarenhet angående drottningodlingen genom avläggare där de själva får dra upp nya drottningar men det spar vi till en annan kväll. 🙂

    Svar
    • oktober 31, 2013 kl. 8:17 e m
      Permalänk

      Ja, det tar vi en annan gång. Men jag flyttar avläggare normalt till en annan bigård då flygbina bidrar till ett bra resultat. Men det går att göra i hembigården också.

      Svar
      • oktober 31, 2013 kl. 8:42 e m
        Permalänk

        Har man rätt bin så är yngelläggning på stark tillbakagång i god tid så då funkar det med slutet augusti här också. Vad jag vill åt är möjligheten att sätta tymolbitarna på avdelningsluckorna och då skall slutskörden vara genomförd så inte samhället står för brett med många lister. I starka samhällen är ofta yngelrummet brett de flesta kakor har yngel åtminstone i underkant och dessa skall krypa ur och skördas innan man kan få ihop vinteruppsättningen på upp till 10 lister. 8 är oftast lagom till mina Nordiska. Även efter denna extra långa vinter var det flera kakor med foder kvar vid vår inspektionen.

        Innan vi avslutar diskussionen här så skulle jag vilja fråga hur ni hanterat detta med att inte regelmässigt behandla alla samhällen? Jag har inte problem med irriterade biodlargrannar men får ofta signaler om rätt aggressiv framtoning för att alla skall behandla regelbundet. Det ser jag som en återvändsgränd och istället ett sätt att sabotera resistensarbetet bland andra biodlare. De sitter och väntar på att någon expert skall lösa problemet men jag är rätt säker på att det är vi biodlare som får lösa det med de metoder som har visat sig fungera runt om i världen, framtagna av vanliga(ovanliga) biodlare.

        Svar
        • oktober 31, 2013 kl. 9:35 e m
          Permalänk

          Det är bara att prova sig fram vad som fungerar.
          De som inte selekterar för att få fram bin som bekämpar kvalstret själva bekämpar regelbundet och mycket. För att undgå ökade vinterförluster trots detta, för det är så verkligheten ser ut, ibland mer än en gång ca 50 % förluster, då måste man variera bekämpningsmedlen och metoderna. Precis som du skriver är det en återvändsgränd. Det är slutsatsen nere på kontinenten där man har det ännu svårare än här. Trots 30 år med varroan är kvalstret inte mindre besvärligt, tvärtom.
          Nu kan de som bekämpar så här hårt dock även selektera de också, om de gör s k VSH-test, se min blogg om detta.
          Men som du läste om min granne ett par km från mig har han alltid haft ca 5 % vinterförluster, med regelbunden bekämpning på inte mer än 15 g tymol per år (jämfört med rekommenderade minst 50 g tymol).
          Jag bekämpar då jag ser vinglösa bin framför flustret, när än detta sker på säsongen (väldigt sällan mitt i säsongen, kan vidareutveckla detta en annan gång). Jag har 50 x 50 cm masonitskiva framför varje fluster (håller borta gräs också). Jag byter drottning i de sämsta samhällena. Gör vildavläggare från de bästa, som gör egna drottningar. Och jag odlar en del drottningar från de allra bästa och sätter till krypfärdiga celler i de samhällen där drottningar ska bytas (efter att den gamla tagits bort). Och i de avläggare som misslyckats med att göra sig en egen drottning.
          Dessa de allra bästa är sådana ”gamla” samhällen, ej avläggare, som ej behövt bekämpning året innan och övervintrat bra. Sådana har ökat i antal för varje år, dvs presumptiva avelssamhällen. Idag har jag fler än ett samhälle som har VSH-index över 30 %, som är gränsen för då samhällen räknas som varroaresistenta. Jag har t o m stött på ett samhälle som inte behövt bekämpning på flera år. Då jag skulle göra VSH-index för ev avel mitt i säsongen hittade jag inte ett enda kvalster i ynglet, så det blev inget VSH-index. Men vad gjorde det? Det är det enda samhället i den bigården som inte behövt bekämpning, så dom har varit duktiga på att jaga kvalster.
          Hade jag upptäckt sådana här samhällen om jag inte gjort som jag gjort? Jag vet du håller med mig.

          Svar

Lämna ett svar till Johan Ingjald Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.