Home » Drönarsamlingsplats

Drönarsamlingsplats

Jag lyfte av taket till bikupan och såg samtidigt hur den döda drönaren på taket började glida av taket för sedan att ramla ner i gräset. Under bråkdelen av en sekund såg jag att drönaren hade parningsorganet uttömt. Den hade parat sig, dött och ramlat ner på kuptaket. Den hade alltså parat sig rakt ovanför eller nästan rakt ovanför kupan/bigården. Bigården var en parningsplats, en drönarsamlingsplats. det borde dokumenteras. Jag hade kameran med mig och den låg i bilen.

Men jag insåg under det att drönaren singlade ner i gräset att det var för sent. Jag skulle aldrig hitta drönaren och lägga till baka den på kuptaket för fotografering. Och det gjorde jag inte heller.

Bigården ligger i en liten sänka, enligt vissa ingen bra placering. Men solen kommer åt att värma. Och det är lite burkar och en del träd som ger skugga under delar av dagen. Nära till vårblommor, vatten och sommardrag. Man har spekulerat i att uppvindar bidrar till att forma drönarsamlingsplatser. Det verkar som bigården råkar vara en drönarsamlingsplats, i alla fall ibland.

Och just nu fanns det ungdrottningar färdiga att paras i två avläggare i bigården.

20 Responses to “Drönarsamlingsplats”

  1. Patrick Sellman skriver:

    Mig veterligen dröjer det timmar innan drönaren dör efter parning. Har du andra uppgifter?

    • Erik skriver:

      Hej Patrick
      Drönarens könsorgan + vidhäftade inre organ ”stjälps ut” vid parningen. Den klarar knappast att flyga efter detta. Ibland fastnar drönaren vid drottningen så att båda faller till marken en stund innan drottningen lyckas ta sig loss och fortsätta parningsflygningen. Så här står det i Åke Hansson ”Bin och Biodling”, sid 85:
      ”Efter genomförd parning glider drönaren baklänges av drottningen, från vars bakkropp han hänger ned. De bildar därvid tillsammans en S-formig figur (bild 78) men skiljs inom några sekunder. Med resterna av parningslemmen skjutande ut från bakkroppen sjunker drönaren döende mot marken.
      Erik

      • Patrick Sellman skriver:

        Jodå det är den gängse beskrivningen. Letade febrilt efter min källa där jag läste att de levde en något längre tid efter parningen utan framgång. Förmodligen är det så att det normala är att de dör strax efter parningen men att det förekommer att de lever längre och förmodligen går en plågsam död till mötes. Tack för ditt omfattande svar.

        Har inte prenumererat på din blogg tidigare. Det blir det ändring på nu 🙂

        Tycker du gjort ett mycket bra arbete och att ni i bygden lyckats på ett föredömligt sätt med att bygga en lokal stam av fina bin. Man kan bara hoppas på att fler tar efter med tiden.

        • Erik skriver:

          Tack för de vänliga orden och roligt att du uppskattar bloggen. Jag försöker dela med mig lite här av vad jag varit med om. Bra att det finns dom som fyller på.
          Då det gäller lokala stammar av bin är det egentligen inte så komplicerat. Roligast om man träffas ibland i bygden och delar lite erfarenheter, och det minstra man behöver koncentrera sig på utan att tränga sig på varandra för mycket är helt enkelt att varje år identifiera den sämsta tredjedelen ungefär av bidamhällena och bestämma sig för att byta drottning på något sätt i dessa. Samma säsong eller säsongen efter. Det är viktigare än att ha samma biras.
          I dessa tider är det varroamotståndskraften vi här och framför allt jag kanske koncentrerat oss på. Skall försöka dela lite mer av det arbetet framöver.

          • Patrick Sellman skriver:

            Känner du till hur mängden drönarceller regleras där samhället har möjlighet att bygga helt fritt. Är det i första hand beroende av styrkan på samhället eller kan det vara en ärftlig egenskap? Att vissa samhällen helt enkelt producerar en stor mängd drönare mer eller mindre oavsett styrka.

            Styrka är en positiv egenskap som indikerar sundhet och bra gener. Om samhällena i ett område kan bygga fritt borde det leda till en stor dominans från sunda samhällen på drönar sidan.

            Att kombinera ett urval av odlingssamhällen på drottningsidan med ett naturligt urval på drönarsidan. Detta naturliga urval på drönarsidan förekommer inte riktigt med valsade mellanväggar.

          • Erik skriver:

            Hej Patrick
            Ett samhälle som från starten bygger sina kakor helt själv utan vaxmellanväggar bygger melann 17 och 25 % drönarbygge. En hel del av det drönarbygget är placerat i ytterkanter på ett sådant sätt att drönaryngel aldring hamnar i det. Men bina ”vet” att det finns om det skulle behövas. de används när det behövs att lagra honung i.
            Jag testade en gång att alltid ha en drönarkaka i varje samhälle. De kryllade av drönare. Jag märkte aldrig något negativt då. Idag skulle jag inte göra det, pga att varroan utvecklas mycket bra i drönaryngel. Men när bina själva kan reglera varroamängden kan man låta dem reglera drönarmängden också (och reinvasionen utifrån av kvalster inte är för stark).
            Ett sätt att ganska snabbt ta reda på om ett samhälle har hög varroamotståndskraft är att göra ett s k VSH-test. Se annan plats på denna blogg.

          • Patrick Sellman skriver:

            ”Styrka” skulle kunna definieras på olika sätt. I kommentaren ovan tänkte jag mest på styrka som storlek men det skulle också kunna vara motståndskraft som innebär förmåga till anpassning vilket inte alltid innebär att bygga samhället så stort som möjligt. Att samhällena skall vara så stora och förhoppningsvis leverera ett större överskott av honung får tillskrivas domesticeringen. Förmodligen ingen form av optimering från binas eller evolutionens sida.

          • Erik skriver:

            Tja, anpassningsförmågan är stor hos honungsbiet. Man kan nog kalla det Sydafrikanska biet (scutellata) för vilt. Vildsvärmar flyger fram och tillbaka över kontinenten i miljontal. Ändå kan biodlarna i Sydafrika hålla dem i langstrothkupor med bra resultat. Och de kan växa sig stora om de är noga med att ge samhället plats i god tid. Och de kan ge bra skördar. Temperamentet är inte så bra som hos våra bin dock…

  2. Patrick Sellman skriver:

    Det är sjätte säsongen som jag nu prövat horisontella topplistkupor i mycket liten skala. Trivs enormt bra med dessa kupor och kommer att utöka biodlingen igen. Har verkligen fått en nytändning och ett nytt hopp om en fungerande biodling igen efter att ha varit utan bin ett par år. Sålde mina 50 Langstrothkupor men saknade bina väldigt mycket, speciellt på vårarna/vårvintern. Tomt.

    I princip allt som inte är så roligt efter dryga kvartsseklet som biodlare försvann och allt det roliga blev kvar om inte ännu roligare.

    Min tillit till binas kompetens att vara bin är mycket stor. De är en av vår planets mest framgångsrika arter. Flera tiotals miljoner år på nacken och har man umgåtts med dem i några decennier så slutar man inte att förundras över deras förmåga till optimering.

    Tillbaka till drönarfrågan. För att skapa varroaresistens samt överhuvudtaget friskare bin och samtidigt behålla en genetisk bredd kommer jag att låta samtliga samhällen bygga drönarceller fritt. Slå ut den sämsta tredjedelen av drottningarna och ersätta dem med i första hand tidiga små avläggare från en mångfald av de bästa samhällena men även svärmar med stor vaksamhet mot svärmtokar. Bin som svärmar är friska bin.

    Tanken bakom att samtliga samhällen och inte vissa utvalda skall vara drönare är att inte tappa bredden och samtidigt får de starkaste och friskaste samhällena flest drönare och kommer att dominera i längden.

    Min fråga är om du själv eller via alla dina kontakter stött på fenomenet att vissa ”sämre” samhällen bygger drönarceller i mängd. Vilket skulle störa vår arbetsmodell och tanke.

    Att vissa ”bättre” inte bygger så mycket drönarceller som man skulle tänka/önska har jag redan märkt.

    • Erik skriver:

      Har ingen erfarenhet själv av topplistkupor men sett en del och läst en del. Johan Ingjald i Hallsberg är en stor entusiast. Les Crowder i New Mexico har skrivit en bra bok, har hört honom. http://www.amazon.com/Top-Bar-Beekeeping-Organic-Practices-Honeybee/dp/1603584617
      Bäst är att ta bort alla andra ramar och låta bina starta om ordna som dom vill. De ordnar platserna för yngel och honung efter flustret. Yngelavdelningen ska man sedan störa så litet som möjligt. Om jag skulle ha några TBH skulle jag nog ta ner bina först på liten cellstorlek med hjälp av Mann Lakes plastramar (alla bin bygger rätt med hjälp av dem, http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=58) och sedan låta bina bygga som dom vill.
      Tror det är en bra strategi du har att slå ut sämsta tredjedelen (byta drottningar). Mindre samhällen gör inte så många drönare fast de har tillgång till drönarbygge. Naturligt bygger de också drönarbygge på olika platser och allt används inte. Större samhällen använder mer drönarbygge. Så även om de skulle bygga mycket använder de inte lika mycket som de bygger, till yngel. Det beror bl a på hur bistarka de är. Det är bara att prova och skaffa erfarenheter.

  3. Patrick Sellman skriver:

    Mina bin har byggt fritt under lång tid och har ett mycket varierat cellbygge vad gäller både bredd, djup och till viss del form. Det är inget problem. Är du intresserad av Htbh så är det i huvudsak det jag skriver om på min blogg http://småbruk.se

    Tack för svaret. Det stärker mig i tron att fritt drönarbygge är en bra väg för urval när det gäller hälsa och styrka i en population vilket är det som verkar logiskt. Det får stå för genetisk bredd och ett naturligt urval.

    När det gäller drottningar finns en enkel modell vilket är viktigt att hitta då jag arbetar ganska hårt med att bredda den småskaliga biodlingen, hitta till nya grupper genom att sänka trösklarna för att bli biodlare.
    I varje kupa finns två reservfluster ett vid varje gavel. Precis som på Smålandskupan. De trevligaste, kraftfullaste och på andra sätt lämpligaste (t.ex VHS) samhällene får producera en till två små avläggare som drar upp en drottning från ägg/larvkaka som sedan paras fritt i området.. Detta dämpar också svärmlusten hos de kraftfullaste samhällena. Det är också en modell som är enkel att duplicera bland mer orutinerade biodlare. En långsiktig modell som är lätt att få till på den stora bredden.

    Modellen går att använda i senare delar av säsongen för att skapa småsamhällen med reservdrottningar om inte annat för att vid behov hålla tillbaka svärmdriften även i lite senare skeden.
    En modell som är enkel att ta till sig.

  4. Patrick Sellman skriver:

    ”Problemet” är att jag inte har haft så stora problem ännu. Tänker i princip som du. Ingen planmässig behandling utan endast som ett stöd vid behov. De två samhällen jag har är inte behandlade någon gång och de är på väg mot sin fjärde säsong. De är varroasmittade. Det ena av dem går tom ut under avdelningsluckan och finstädar botten utanför själva bostaden. Det intressanta är att de tätar varenda liten spring oerhört noga med propolis även där i hela tråget även utanför avdelningsluckorna. Det andra ursprungssamhället är inte lika ivriga utanfö men sköter sig bra innanför.

    I mitt inlägg om invintring och fodring som ligger överst på bloggen fortfarande finns en film där jag visar hur man enkelt fordrar med en lite större glasburk. I slutet på filmen visar jag även hur bina tätat även utanför avdelningsluckan. Det är många nybörjare som frågar om springor/sprickor i deras kupbyggen så det är av intresse att visa att de får hjälp med färdigställandet av bina 🙂

    Den modell jag tänkte pröva och bygga erfarenhet runt är en modifierad Tedblad metod. Skulle behöva utvärdera den för att kunna sprida den. Som det är nu blir det på hypotesnivå.

    • Erik skriver:

      ”Planmässigheten” hos mig går ut på att låta de sämsta visa sig så de går att sortera bort.
      Jag har valt bort syrorna då jag upplever dem farligare för mig som biodlare att hantera, i de koncentrationer det är fråga om. Också verkar det svårt att använda rätt till olika utseende på bistyrka, kupstorlek, typ, mm. Men det är väl bara du skaffar dig erfarenheter – om det behövs. Det verkar ju faktiskt inte så. Förstör inte i onödan för bina om de lyckats anpassa sig och etablera ett fungerande eget försvar. Här bidrar nog det faktum att du är själv i området – ingen reinvasion. Och att samhällena inte är så stora. Samt att de är harmoniska av att själva få möblera sitt hus.

  5. Patrick Sellman skriver:

    Nu missade jag beskrivningen av metoden jag egentligen skulle vilja utvärdera för att ha en enkel relativt säker behandlingsmetod. Här kommer den.

    Tedbladmetoden förmodar jag du känner till. Tretexstavar knökade i en vanlig 700g honungsburk som sedan fylls med 2 dl 85% myrsyra som sedan skall absorberas av tretexen. Normalt apliceras denna i foderhålet bland täckbräderna men det funkar inte på topplistkupor. Min tanke är att helt enkelt ställa dem första 4 dagarsperioden på ena sidan och den andra på perioden på den andra sidan. Man lägger bara dit tre outbygda lister innanför avdelningsluckan så burken ryms.

    Blir avdunstningen tillräcklig? Hur funkar de med toppfluster respektive bottenfluster? Kan det tom vara så att det är bättre än den traditionella då jag förmodar chocken blir mindre och risken för bollning av drottningen blir mindre. Finns många frågor inkl dosering osv som skulle behöva få svar. Har egentligen inte riktigt den personliga läggningen för dessa studier men kanske hittar nya som med tiden har mer fallenhet för diciplinerade och noggranna mätningar och utvärderingar.

    Fördelarna skulle vara att det går att ordningställa burkarna under ordnade former hemmavid och transportera med lock. Det går även att behandla under yngelperioden fast jag ser alternativet med behandling efter slutskattning på hösten i slutet på augusti början december som huvudalternativ vid behov. Ingen honung som skall skördas påverkas och bina får ändå ordentligt med tid att fixa till kupan inför vintern jämfört med att behöva bryta isär kakorna sent efter att allt yngel är utkrupet med oxal eller mjölksyra.

  6. Patrick Sellman skriver:

    Det finns ingen reinvasion av betydelse här. samhällena har endast behandlats med oxalsyra för drygt tre år sedan innan de kom hit från själva Fryksdalen. Tog mig friheten att helt enkelt hoppa över behandling för att se vad som händer. Närmaste biodlare är 5 km bort bakom ett berg och 400 m vatten så jag ställer inte till det av betydelse för någon annan heller. Bina har inte uppvisat några tendenser till att må dåligt av det.

    Jag har inte ens använt rökpusten sedan jag började igen för drygt 5 år sedan även om den inte är tabubelagd. Blir de för oroliga vid tex slutskattningen är det bättre att använda röken än att hamna i slagsmål med bina och klämma ihjäl en massa men det har inte behövts ännu. Min småskaliga ”skola” bygger på att minimera stress och ingrepp i samhället. Därav inspektionsfönster och försök att hitta bra flusterobservationer. Mer harmoni som du skrev.

    Flytta kompromissen mellan biodlare och bin närmare binas behov helt enkelt även om det alltid kommer att vara ett kompromissens avtal som gäller. Jag tror vi dragit den för långt åt vårt håll på binas bekostnad. precis som med så mycket annat nu för tiden. Ett ”avtal” utan rimlig ömsesidighet slår alltid tillbaka och är inte hållbart i längden. Överdriven girighet är kortsiktigt.

  7. Patrick Sellman skriver:

    Är tymolen så ofarlig? Skall titta närmare på den och se om jag hittar någon rimlig metod för applicering som någon får testa vid behov.

    • Erik skriver:

      Alla medel som har dödande effekt kan inte vara ofarliga. Nej, varför jag valde tymol finns det några skäl till. Som jag skrev har jag funnit att det är minst farligt för biodlaren. Ångorna från ett färdigt preparat är inte lika farligt för mig som ångorna från myrsyra. Tillredningen är också mycket mindre farlig. Får man det på huden är det jämförelsevis inte farligt. Myrsyra inte bara fräter, det vandrar genom hud och påverkar inre organ negativt. Tymol används i hudpreparat, tandkräm och som krydda (timjan). Det finns i inte obetydlig mängd i vissa honungssorter, timjan, lime, lind. Myrsyra finns också i honung naturligt men i mycket små mängder.
      Jag har funnit att man kan använda tymol i mycket små mängder i bisamhället och det kan ändå ge en avgörande effekt mot kvalstret. Det jag hört om myrsyra är att ger man för lite får kvalstret övertaget ändå. Kanske beror det på vilka slags bin man har. Man kan använda för mycket tymol också. Bina mår dåligt ett tag av det och det dör en del bin och yngel. Men de brukar hämta sig. Om man använder för mycket myrsyra, t ex Tedbladsburken där det rinner ut litet myrsyra då man vänder på den vid placeringen för bekämpning, så hörde jag flera rappporter där bina dog på vintern.
      Sammanfattningsvis kan man väl säga att det finns fördelar och nackdelar med alla metoder och det är upp till biodlaren att välja, prova och förfina metoden man valt.
      Man kan köpa färdigt tymolpreparat på apotek, Apiguard, eller tillverka själv. Jag har skrivit lite om tymol på bloggen som går att hitta här: http://naturligbiodling.eu/blogg/?cat=48

  8. Patrick Sellman skriver:

    Får tacka dig för att du tog dig tid att växla ord med mig. Det var värdefullt.
    Jag kommer att fortsätta följa din blogg och återkommer vid behov. Tack för väl utfört arbete.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *