Home » Höstarbete i bigården

Höstarbete i bigården

November16-2013-1

Packramar och foderrramar

I oktober/november har de flesta av de gamla bina som inte ska övervintra till nästa år försvunnit ur kuporna. Bina har dragit ihop sig i vinterklot, löst eller hårt beroende på temperaturen. De är definitivt yngelfria. De bisamhällen som inte har nya drottningar har om de inte besväras av större mängder varroakvalster bara lite täckt yngel kvar i slutet av augusti/början av september. Sen börjar de yngla igen när ljuset kommer tillbaka i januari, speciellt om det blir en mild period då.

Men nu i slutet av oktober, början av november kollar jag bistyrkan i översta lådan och tar bort foderramar i ytterkanterna som det inte finns bin på. Dessa ramar ersätts med tillsågade bitar av isolerande markskiva, isolerande packramar. Man får inte ta bort mer än någon enstaka ram om samhället är mycket starkt. Det behöver fodret i mars-april. Är samhället svagt tar jag bort alla ramar som det inte sitter bin, eller i alla fall nästan.

Normalt invintrar jag på tre lådor, kvadratiska shallowlådor med 12 ramar, i stort sett en halv meter i kvadrat 145 mm höga (ramen 448 x 137 mm). En del nya samhällen eller inte så starka samhällen invintras på två lådor. Men sådana kan hinna växa till sig så de blir nästa fyllda bin med de också. Riktigt svaga om de inte slås ihop med annat samhälle kan invintras med 6 ramar i varje av de två lådorna med packramar på två sidor redan till invintringen i slutet av augusti/ början av september.

Översta lådan av de tre vill jag ha mycket honung i, gärna full med honung (ca 20 kg) + litet till i låda 2. I genomsnitt i år blev det 14 kg honung kvar. I genomsnitt fick varje samhälle 16 kg socker. Sockret äts vanligtvis upp först. Vissa år omvandlas det mesta av fodret till yngel innan draget på våren/försommaren ger ordentligt med nektar. Resultatet blir mycket starka samhällen som är redo att samla mycket nektar redan på t ex ett höstrapsdrag.

 

Foderramarna och svärmförhindring

Foderramarna fyller lagringslådor och sparas till våren. Då får de samhällen som är fattiga på foder fyllda foderramar istället för fodring med socker. Framför allt undviks sockerlösning. Det driver svärmning.

Resten av foderramarna, om det blir över, används till att göra nya bisamhällen från och med mitten av maj till strax före midsommar.

 

Detaljer ingår i ett system

Det är svårt att diskutera vilket rammått och vilka skötseldetaljer som är bäst jämfört med andra. Detta därför att varje detalj ingår i ett skötsel- och biodlingssystem som biodlaren har anpassat för att passa de omständigheter som finns i dennes förutsättningar och det man uppskattar.

 

November16-2013-2

Ovanligt varm november

I år har det varit ovanligt varm höst, med några korta köldperioder. 16 november var det mer än 10°C i skuggan. En del samhällen i solsken den dagen  var ute och luftade vingarna.

4 Responses to “Höstarbete i bigården”

  1. Patrick Sellman skriver:

    Kan inte låta bli att lyfta fram trågets fördel i det helt flexibla ytrymmet. Bara att flytta avdelningsluckorna och invintra på önskat antal kakor.

    • Erik skriver:

      Åh, det tar inte så lång tid det jag gör. Men jag slår flera flugor på smällen i det här systemet, som jag skriver lite om: Tillsyn i bigården, noterar bistyrkan för utvärdering av samhället gångna säsongen och inför nästa (avelsarbetet), får ett förråd med foderramar som används nästa säsong för ”stödfodring” utan att öka svärmrisken och till avläggare utan att fodra med socker eller ta foderramar från modersamhället (så många i alla fall), optimerar övervintringen (framför allt mindre samhällen tar nytta av den extra isoleringen de får).

    • Stig-Åke Gerdvall skriver:

      Jag kan hålla med om att visst var trågkupor trevliga och de kändes som riktiga bostäder för bina. Men inte var de speciellt rationella. Jag skriver i förflutet tempus eftersom jag eldat upp de tre jag hade en för några år sedan.

      • Erik skriver:

        @Stig-Åke och Patrick
        Tråget, i trågkupor med svea och ln-format, har en fördel som man nog inte tänker på så ofta. Bottenytan blir större än i uppstaplingskupor, speciellt vad gäller sveaformatet. Och det minskar svärmrisken. Det är därför bland annat jag valt ett langstroth-format. Hur man ska värdera bottenytan i TBH-kupa har jag svårare att utvärdera – så liten väggvinkel som möjligt kanske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *