Home » Att producera varroatåliga bin ur en lokal bipopulation

Att producera varroatåliga bin ur en lokal bipopulation

Eric Eric and Hines Eric Erickson och Lenard Hines 2003.

Redan i  American Bee Journal nr 8 2000 beskrev Eric Erickson hur mankunde odla fram varroaresistenta bin. Det hade han gjort tillsammans med bl a Lenard Hines, biodlare i Arizona. Erickson var då forskare vid Carl Hayden Bee Research Center i Tucson Arizona (nu är han pensionär). Det hade inte tagit så många år. De bisamhällen han började med var sådana som verkade mer resistenta än andra, som överlevt då andra dött. En del hade hållits på lite mindre cellstorlek, 5.1 mm. I Lenard Hines bigårdar var det en blandning av cellstorlekar 5,1 mm, men mest 5,4 mm. Per Ideström har gjort en sammanfattning av artikeln. Den har tidigare publicerats i Bitidningen nr 2 2001.

 Eric Erickson:

Vår egen varroatåliga stam av bin utvecklades på mindre än två år, och går nu på sitt sjätte år. Ett enkelt recept som kan användas av alla biodlare för att odla fram varroatåliga bin presenteras här. Avsikten med detta är att uppmuntra biodlarna även på andra platser att göra likadant som vi, för att på detta sätt utröna om våra resultat är giltiga överallt.

Vår egen studie

Sedan 1994 har vi varit sysselsatta med en långtidsstudie för att utröna om det är möjligt att utveckla, vidmakthålla och utöka lokalt anpassade varroatåliga bipopulationer med hjälp av urval och normala skötselåtgärder, men utan inblandning av konventionella bekämpningsmetoder att hålla nere kvalstermängden. Resultatet av denna forskning, som nyss offentliggjorts, visar att det är jämförelsevis enkelt att hitta mer varroatåliga samhällen, och att använda dessa för att skapa och vidmakthålla varroatåliga stammar av bin. Vår egen varroatåliga stam av bin har vidmakthållits under nästan sex år, och under denna tid uppvisat mycket måttliga kvalsternivåer med upp till 6-7 kvalster/100 bin.

Eric brood  Eric Queen

 De första samhällena

Dessa första samhällen som man finner, som uppvisar mer motståndskraft än de andra, är helt avgörande för att den strategi som beskrives nedan, skall ha några förutsättningar att lyckas. Begreppet varroatålighet antyder att bin och biodlare kan leva med en relativt låg nivå av varroakvalster på samma sätt som de nu lever med en låg nivå av trakékvalster. Varroatålighet innebär förmodligen en kombination av faktorer, hänförliga till såväl binas som kvalstrens biologi. Vi har inte försökt att identifiera någon sådan faktor i detta inledande arbete.

Eric Visitor Besökare som testar.

Fler behöver testa

Då intresse visats för vårt sätt att skapa och vidmakthålla varroatåliga bin, har vi uppmuntrat andra biodlare att pröva vår strategi. Det är faktiskt på det viset att strategin behöver testas på andra platser. Därför har vi presenterat våra steg-för-steg-anvisningar som ett recept som alla biodlare kan följa för att skapa sin egen varroatåliga stam. Det enda som behövs är normala baskunskaper i biodling och förmågan att odla och para drottningar. Om man saknar kunskap om drottningodling, kan denna lätt inhämtas. Samarbete med någon som kan är annars en utväg. En ökad varroatålighet borde kunna uppnås inom två år eller mindre ändå, och denna tålighet förbättras sedan för vart år som går. Kom ihåg att alltid noggrant föra anteckningar över varje samhälle. Framgången kan bero på detta!

Vilka är stegen?

A. Identifiera varroatåliga bisamhällen i din bigård.

Metoder för detta beskrivs senare i denna artikel. Enligt vår erfarenhet är endast 3-10% av samhällena i varje bigård i någon utsträckning mer tåliga mot varroan. Biodlarna bör vara medvetna om att siffran kan variera mellan olika regioner. Det går dessutom inte att urskilja de mer tåliga bisamhällena om bigården utsätts för bekämpningsmedel. Det är nödvändigt att påbörja processen med minst 10 samhällen, fler är bättre. Så snart de mer varroatåliga samhällena är identifierade och tagna åt sidan (isolerade), kan de återstående bisamhällena behandlas vid behov, för att sedan få sin drottning utbytt till en som odlats från de utvalda mer varroatåliga bisamhällena. Var noga med att säkerställa avskildheten (beskrivs nedan) för de utvalda samhällena.

B.  Flytta alla mer varroatåliga bisamhällen till en enda isolerad testbigård.

Denna bigård bör vara placerad på ett avstånd av åtminstone 5-6 kilometer från varje annan bigård som utsätts för behandling mot kvalstret. Vi saknar vetenskapliga bevis för att drönare, stammande från bisamhällen alltför mottagliga för varroans påverkan, som paras med drottningar från mer varroatåliga bisamhällen, skulle tunna ut en redan uppnådd större tålighet. Inte desto mindre har vi upprätthållit en strikt isolering vid parningen av de mer tåliga drottningarna, och vi menar att denna isolering är ytterst betydelsefull om vårt forskningsprojekt skall fungera.

C.  Mät kvalsternivån i de utvalda samhällena var tredje månad. Detta kan göras på flera olika sätt. Se nedan.

D.  Odla drottningar från de samhällen som uppvisar de lägsta kvalsternivåerna.

E.  Avlägsna alla samhällen från testbigården som uppvisar en för hög kvalsternivå.

Kontrollera antalet kvalster i bisamhällena i testbigården/parningsbigården ett antal gånger under säsongen. Samhällen med för hög nivå flyttas bort från denna bigård. Bra samhällen från andra bigårdar flyttas istället dit.

F.  Para alla drottningar i den isolerade testbigården. Detta sker på vanligt vis.

G.  Byt drottningar i dina övriga bigårdar allteftersom drottningar från testbigården blir tillgängliga.

Det bästa är om du kan byta alla drottningarna i en bigård samtidigt. När samhällen på detta sätt fått nya drottningar, kan de utgöra underlag vid den fortsatta urvalsprocessen. Glöm inte att föra anteckningar!

A.  Att hitta varroatålighet

Mer varroatåliga samhällen kan identifieras med hjälp av någon av följande metoder.

– Använd s k överlevare, bisamhällen som klarat sig längre än andra i en bigård. Ibland händer det att samhällen oavsiktligt lämnas obehandlade, eller också har bigården övergivits.

– Innan höstbehandlingen med bekämpningsmedel sker, se efter vilka samhällen som tycks klara varroaangreppet bättre än andra. Sök efter samhällen som uppvisar

  • fint yngelklot,
  • frånvaro av arbetarpuppor i många öppna celler insprängda bland täckt yngel, De kan vara utrensade. Se upp så du inte blandar ihop det med inavelsluckor. Det bör finnas hela yngelytor på andra platser.
  • endast ett fåtal arbetarceller med varroaexkrementer. Sådana syns som vita fläckar i bottnen på yngelceller där bina nyss krupit ut.
  • frånvaro av bin med deformerade vingar,
  • endast ett fåtal bin med påsittande kvalster
  • endast ett relativt lågt antal döda kvalster på bottnen.

– Ta gärna emot, eller köp, samhällen som överlevt längre än andra av biodlare som upphör med sin biodling, om samhällena inte har behandlats det senaste året.

– Som en sista utväg kan du ”ta tjuren vid hornen” och helt enkelt underlåta att på något sätt behandla samhällena i någon eller några bigårdar, och låta de icke motståndskraftiga dö, eller i alla fall låta det gå så långt att du hinner urskilja de mer motståndskraftiga. De som håller ut längst kan användas i det vidare urvalet i avelsprocessen. Helt klart är detta inte ett ekonomiskt hållbart alternativt för många biodlare. Andra, som kanske ändå skall dra ner på odlingen, tycker kanske att det passar bra.

 B. Isolera bisamhällen

Att hitta en isolerad plats 5-6 kilometer från andra, behandlade, bigårdar kan vara svårt, speciellt för mindre biodlare. Ge inte upp. Det finns avskilda platser. Och om sådana, trots allt, inte står att uppbringa, kan man som en sista utväg sätta ett spärrgaller under den nedersta lådan i kupan, för att hindra drönarna i de behandlade samhällena att komma ut. Man behöver inte bekymra sig om vildbisamhällen. Om sådana finns, är de säkert redan mer tåliga mot kvalstret.

 C. Avgör angreppsgraden

Här följer en beskrivning av vårt sätt att kontrollera angreppsgraden. Det finns också andra sätt, t ex att kontrollera det dagliga nedfallet genom att samla det naturliga nedfallet under minst en vecka. Denna senare metod kan fungera under själva yngelsäsongen. (Se också http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=494  och  http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=503)

Häll vanlig T-sprit i en liten burk (storlek babymatsburk) tills den är halvfull, och sätt på locket. Ta sedan, i tur och ordning, en yngelram med påsittande bin från varje samhälle. Se till att inte drottningen kommer med i denna manöver. Stryk burken, utan lock, nerifrån och upp längs ramen, och låt bina falla ner i spriten. Se till att samla 100-120 bin på detta vis. Sätt på locket och var noga med att märka burken så att du vet vilket samhälle bina i burken kommer ifrån. Hemma i köket häller du burkens innehåll i en sil, ett s k durkslag går bra, med en bunke under. Med en kraftig vattenstråle sköljer du av kvalstren från bina ner i bunken. Sluta innan bunken är full och räkna antalet kvalster som flyter på vattnet. Häll ut vattnet och upprepa proceduren ytterligare två gånger (de flesta kvalstren kommer med i den första omgången). Summera antalet kvalster och räkna hur många bin det var i burken. Räkna sedan ut hur många kvalster det hade blivit om det hade varit 100 bin.

 D.  Odla drottningar

Odla drottningar från friska bisamhällen som har det lägsta antalet kvalster. Använd den eller de omlarvningsmetoder du behärskar, eller flytta bara en ram med spätt yngel från ett av de utvalda samhällena till ett förberett bisamhälle med endast täckt yngel och utan drottning, där ev drottningceller rivits. Bina kommer att dra upp åtskilliga drottningceller. Att producera drottningar på det senare viset ställer krav på passning så att en tidigt utkrupen drottning inte ödelägger de övriga cellerna, och det kan vara svårt att framställa så många celler som man behöver. Drottningceller som är resultatet av omlarvning är lättare att bura, och de hanteras med mindre besvär även i övrigt.

 E.  Avlägsna samhällen från testbigården med för hög kvalsternivå

Hos oss där vi tagit prover av levande bin och kontrollerat antalet kvalster på dessa får i början inte värdet överstiga 15 kvalster/100 bin från den isolerade bigården. Allteftersom arbetet fortskrider skall maxvärdet sänkas till 10 kvalster/100 bin eller ännu färre. (Det finns andra sätt att kontrollera kvalstermängden, t ex nedfallsmängden per dag uträknat efter minst en veckas naturligt nedfall av kvalster. Använder man denna metod bör en lämplig gräns sättas för denna kontrollmetod. ) Använd aldrig samhällen som visar svagheter som mottaglighet för sjukdomar, dålig produktivitet eller oacceptabelt dåligt humör, oavsett hur varroatåliga de är.

F.  Avskild parning

Om du har fört anteckningar över drottningodlingen, och använt späda larver när du larvat om, så vet du nästan säkert hur långt gången drottningcellen är. En till tre dagar innan drottningen kryper ut kan drottningcellerna placeras i parningssamhällena, fastklämda mellan två ramar mitt i yngelklotet. Var noga med att inte skada cellen. Drottningen kläcks och parningen kommer att äga rum, när tiden är mogen,. Alternativt kan du låta drottningen kläckas i kläckskåp eller i en kläckningsbur. Märk drottningen, det gör det lättare för dig att senare kontrollera händelseförloppet.

Innan en drottning, eller drottningcell, tillsätts måste alla drottningceller som bisamhället själva eventuellt dragit upp, förstöras. Tillsätt drottningen/cellen på det sätt du behärskar bäst.

Se till att alla dina ”överlevande” mer varroatåliga bisamhällen har gott om drönare! Om antalet drönare (drönaryngel) inte verkar vara tillräckligt, kan en ram med drönarprägling placeras i kupan. Detta måste förstås göras så långt i förväg att könsmogna drönare finns tillgängliga vid tiden för drottningarnas parningsflykt. Bättre kan vara att spara drönarramar bina själva byggt. Samma drönarramar kan användas i flera år.

 G.  Drottningbyte

För att en ny drottning välvilligt skall kunna tas emot av ett bisamhälle, måste först den gamla drottningen hittas och tagas av daga. När detta är gjort kan samhället mycket väl stå drottninglöst i tre dagar. Detta är dock inte så bra om bistammen du använder innehåller afrikanska gener. I det senare fallet är samhället mest benäget att acceptera en ny drottning omedelbart efter att den gamla dödats.

Parade drottningar kan tillsättas på många olika vis, t ex med hjälp av en utätningsbur. Om hon inte redan är märkt kan detta med fördel göras innan hon tillsätts. Arbetsbina kommer att äta upp sockerdegen som blockerar vägen ut för drottningen, som, sedan detta är gjort, kryper ur buren och börjar lägga ägg. Använd den tillsättningsmetod som fungerar bäst för dig. Att förena parningssamhället med produktionssamhället, som fått sin egen drottning avlägsnad, brukar vara ett tillförlitligt tillvägagångssätt.

När du har bytt till mer varroatåliga drottningar i alla dina samhällen, kommer du förmodligen ändå att då och då hitta bisamhällen med en oacceptabelt hög kvalsternivå. Behandla då samhället, och byt sedan genast till en drottning av mer varroatålig härkomst.

 Sammanfattning

Vår erfarenhet är att man förhållandevis enkelt och okomplicerat kan skapa en stam av varroatåliga bin. Det kanske inte fungerar lika bra överallt, men detta bör undersökas. Vårt koncept grundar sig på grundläggande biologiska principer och baskunskaper i biodling. Genom att använda en lokalt anpassad stam, kommer dina samhällen att bli livskraftiga och produktiva. En del biodlare menar kanske att omlarvning och odling av drottningar kan bli ett alltför svårt hinder i processen att utveckla en varroatålig bistam. Men det är ändå så att man lätt kan lära sig detta, och att arbetet med drottningodling kan skänka de biodlare som gärna lär sig tekniken, stor tillfredsställelse.

Om du ändå väljer att inte odla drottningar, försök då att samarbeta med en biodlare som odlar drottningar. Biodlarföreningar borde kunna överväga att påbörja en utveckling mot varroatålighet inom sina respektive områden.

Genom att använda drottningar från det urvalsprogram som beskrivits ovan, har vi bytt ut så gott som alla drottningarna i en yrkesodling omfattande 600 bisamhällen, och detta har skett de senaste två åren (1998 och 1999). Hösten 1998 lämnades över en fjärdedel av dessa samhällen utan behandling, och endast ett fåtal av de förekommande förlusterna kunde tillskrivas varroan. Hösten –99 kunde märkbara skador som åstadkommits av  varroan bara upptäckas i ett fåtal samhällen. Endast dessa samhällen behandlades, och så snart det lät sig göras byttes drottningen under säsongen 2000. När denna artikel skrivs (april 2000) försiggår en god yngelsättning i de flesta av bisamhällena i yrkesodlingen, och några tecken på varroans närvaro är svårt att upptäcka. Detta trots att bina varit utsatta för hårda påfrestningar till följd av rekordlåga regnmängder under föregående sommar och höst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.