I slutet av mars hade jag besök av Jiri Danhilik, doktorand från Tjeckien. Han är speciellt intresserad av binas immunförsvar. Han hade varit en tid på SLU och följt Joakim Mirandas arbete med virus hos bin. Senast hade han varit hos Alejandra Vasquez och Tobias Olofsson och deras forskning om mjölksyrabakterier hos bin. Varifrån han fått idén att besöka mig var knappt att jag förstod. Men han pratade om avel. Hans hypotes var att det skulle gå att avla bin mer motståndskraftiga mot virus.
Jag hade trott att peptider, korta aminosyrakedjor, dvs små proteiner, var aktiva i bekämpningen av virus. Men han talade om att peptider bekämpade bakterier, precis som hemocyter, en slags fagocyter, som omsluter bakterier och äter upp dem.
Virus är ju för det mesta små RNA-strängar (”spegelbilder” av små DNA-strängar) som invaderar celler och producerar kopior av sig själva. Virusförsvaret hos allt levande förstod jag består i att små RNA-strängar hos ”värddjuret” som har bitar som inte kodar för aminosyror/proteiner, s k introner, eller som en del kallat skräp-DNA därför att man inte haft kunskap om vad de varit bra för. En del sådana bitar har visat sig vara mycket viktiga i försvaret mot virus. De kopplar ihop sig med viruset/RNA-strängen och neutraliserar den. Det ”försvinner”. Det borde gå att avla bin som har mer av sådana viktiga RNA-bitar, hoppas Jiri. Det hoppas vi också.