Vilken fråga! Det är klart att honung är naturligt för bin. Långt innan människor började hålla bin samlade bin honung och levde på detta både sommar som vinter. Ingen gav dem extra sockerlösning för att de skulle överleva då tiderna var svårare. Nå, så dog nog några bisamhällen på grund av det förstås. Men de som samlade tillräckligt och inte ynglade på vintern, eller då tillgången på nektar var låg, de klarade sig bra.

Men sen människor började ta all honung ifrån dem och ge dem sockerlösning istället började de anpassa sig till detta. Bin kunde yngla mer på vintern. De som inte var lika bra på att klara ansamlingar av avföring i tarmen till våren, de klarade sig också, eftersom socker gav mycket mindre med sådant. Idag är många bisamhällen för ”känsliga”, inte anpassade till honung på vintern, som de egentligen behöver för att få tillräckligt med mjölksyrabakterier så de håller sig friska.

Det är dags att tänka på detta i avelsarbetet och biskötseln. Jag lämnar allt mer honung i bisamhällena över vintern. Till och med 20-30 kg går bra för det mesta. Till och med då det är rätt mycket ljunghonung. Men då får som sagt inte bina göra yngel på vintern.

Honung naturligt för bin?
Märkt på:    

7 reaktion på “Honung naturligt för bin?

  • oktober 14, 2013 kl. 1:48 e m
    Permalänk

    Kloka ord. Vi har rätt speciella förhållanden här i landet jämfört med de förhållanden som råder i många av de områden vi hämtat många biraser ifrån. Det nordiska biet slutar tidigast med äggläggning och anpassar sig snabbt efter draget. Foderförbrukningen under vintern är låg och gissningsvis har de dessutom en bättre förmåga att hålla sig under den längre vintern.

    Jag är övertygad om att det nordiska biet har många egenskaper vi skall vara rädda om just för när det gäller våra lokala förhållanden.

    Svar
    • oktober 14, 2013 kl. 3:01 e m
      Permalänk

      Att bara hämta drottningar från över alltifrån utan någon plan, kontinuerligt, kan vara förödande för en befintlig bistam. Men jag kan förstå biodlare med många bisamhällen som vill göra prouktionsavläggare i maj med äggläggande drottningar att de köper drottningar från Argentina. Men så visade det sig också att kvaliteten lämnade mycket övrigt att önska på dessa drottningar, så det har kommit av sig.
      Men en planerad hämtning för att testa mindra antal för att se om de kan tillföra något kan vara något positivt, om man vet vad man gör så man inte bara raderar ut det som redan finns. Man kan säga att jag varit inblandad i sånt. Den lokala stam jag använder brukar normalt här sluta äggläggningen i mitten/slutet av augusti för att återuppta den i lite större skala igen i mars. Men i januari/februari kan äggläggningen börja litet beroende på vintern.
      Jodå, det nordiska biet har många värdefulla egenskaper. Och jag respekterar dem som lägger ner mycket arbete för att bevara det. Jag tror dock mer på att bevara egenskaper än att bevara specifika sammansättningar av egenskaper, dvs raser. Det som är bra av det man har, och av det man provar kanske, kan mycket väl forma en alldeles fantastiskt bra lokal stam/ras. Och för att detta ska kunna ske måste parningen ske lokalt, så det viktigaste man kan göra till att börja med är att identifiera en eller flera platser som kanske är bättre än andra att låta para sina ungdrottningar på.

      Svar
      • oktober 21, 2013 kl. 1:54 e m
        Permalänk

        Jag kan inte annat än hålla med dig. Jag är dock övertygad om att det Nordiska biet med sin lokala anpassning är en mycket bra utgångspunkt för utvecklandet av en sådan lokal stam. Det skall vi försöka med här jag och mina grannar.

        Svar
        • oktober 21, 2013 kl. 7:44 e m
          Permalänk

          Om ni hämtar nordiska bin från trakten och de funnits där ett antal generationer och parats där kan man anta att de är väl anpassade lokalt. Kanske du menar att de nordiska bina är mer anpassade till Norden? Kanske de är det. Kanske det var så en gång. Man kan väl inte veta helt säkert förrän man gjort någon slags jämförelse med andra stammar som nu funnits här länge. Men de kan säkert fungera bra hos er. Var ungefär bor ni i Sverige?

          Svar
  • oktober 21, 2013 kl. 8:25 e m
    Permalänk

    Vi har en del nordiska bin här i Fryksdalen sedan en del år min tanke är att samla så mycket linjer/gener som möjligt av de nordiska och utifrån det påbörja ett liknande arbete som ni gjort med den äran i ert område.

    Det område vi håller till i är ett relativt isolerat glesbygdsområde så vi får tampas med för få samhällen ett bra tag.

    Svar
    • oktober 22, 2013 kl. 10:13 f m
      Permalänk

      Fryksdalen är väl nordiskt sedan flera år vad jag förstått. Ett utmärkt område för att utveckla en lokal stam. Inger Bengtsson har bedrivit bra arbete i flera år. Om man bygger upp några bigårdar är jag övertygad om att det går bra att låta para nya drottningar där. För få? Hm, det är väl bara att göra avläggare från dem i några år så löser sig det.

      Svar
  • oktober 22, 2013 kl. 6:56 e m
    Permalänk

    Jag skall ta upp kontakten med Inger. Även Jean Berg i Västra Ämtervik gör ett bra jobb. Hoppas även få gener från andra delar av landet.

    Det är glest här. Har fått en kvinnlig adept inne i Sunne som jag hoppas skall knoppa av bland vänner och vänninor. Det har börjat bra i vilket fall 🙂

    Det blir en helgkurs strax norr om dina trakter i november där jag kommer prata bidöd, problem och lösningar samt praktiskt bygge av enkla Htbh.

    Grundkurser i biodling får sedan ske under säsongen. Det görs bäst på plats i bigården.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.