Varroaresistenskonferens 15 nov
När jag slutade behandla det första samhället mot varroa för 10 år sen var det spännande att se hur det skulle klara sig över vintern. Inget behandlingsmedel, ingen drönaryngelutskärning. Lika spännande var den kommande vårutvecklingen. Ingen negativ överraskning.
Varje år slutade jag behandla fler samhällen. Lika spännande varje kommande vinter. Oftast var det andra samhällen som inte klarade sig än de som inte fick nån varroabehandling. Men vinterförlusterna höll sig runt 10%. Knappt 15% som mest, 3% som minst.
När jag slutade behandla helt för 5 år sen, blev det lite spännande igen kändes det som, att se hur statistiken skulle bli, ca 5% förluster blev det. När de sista samhällena varit behandlingsfria i tre år slappnade jag av.
De senaste två åren har jag endast sett ett par kvalster när jag tittat i drönarynglet mellan yngellådor. Enstaka samhällen i bigårdar närmast andra slags bin har kunnat uppvisa olika problem som lite virusskadade vingar. Men några samhällen måste vara de sämsta i olika avseenden och blir kandidater att få sina drottningar utbytta, avseende utveckling, temperament och honungsskörd t ex.
Med hela trakten dominerade av snälla varroresistenta bisamhällen blir drottningbytet enkelt. Den gamla drottningen tas bort och samhället får en krypfärdig odlad visecell, och den nya drottningen får para sig i i samhället i sin bigård.
Jag är trygg i vad jag vet om hur vår bistam i Hallsberg fungerar. Jag blir inte orolig om en enstaka rapport kommer om att en drottnings samhälle inte uppför sig som förväntat. Men jag är intresserad av att försöka ta reda på varför, för att förstå hur bina (och kanske biodlarna) uppfört sig.
En positiv sak är att varroaresistensen verkar ”fastna” starkare i arvet ju fler år ett samhälle varit behandlingsfritt. Inte bara arvet då hos drottningen, utan även i hela samhället som verkar föras vidare på något sätt. Här är det sannolikt blandningen av mikrober (bakterier, virus, svampar, etc) som ingår i immunförsvaret. Alla varelser har ju ett sådant, och mikrobblandningen(mikrobiomet) kan bli skadat, t ex av antibiotika, eller som hos bina, behandlingskemikalier. Fast ibland känner man sig tvungen att använda sådana ändå.
Det växande immunförsvaret kan t ex yttra sig i att bisamhällen kan visa litet naturligt nedfall av kvalster, speciellt i slutet av oktober (och inga vingskadade bin) fast det kan finnas 10-30 behandlade samhällen uppdelade på flera bigårdar hos olika biodlare 500-1000 m ifrån den egna på bara 5 samhällen där två är behandlade. Det inger hopp för möjligheten för de flesta biodlare att starta upp behandlingsfria bigårdar.
För att tryggast starta upp en behandlingsfri bigård, som många har möjlighet till, är att köpa 2-3 avläggare från en bigård som varit behandlingsfri ett par år, eller nästan lika bra, köpa 2-3 drottningar från behandlingsfria bin.
De 2-3 samhällena/avläggarna placerar man helst 2-3 km från andra bin och inga andra bisamhällen i bigården. Håll koll på angreppsgraden med hjälp av den s k skakburken (t ex EasyCheck) i juni-augusti. Nedfallsprov under 3 dagar var 14 dag/varje vecka september t o m slutet av oktober.
Avläggarna med de nya drottningarna matas med sockerdeg ända tills invintringen för att bli starka. Och samhällen/avläggare med utbytta drottningar. Bigård med endast avläggare från behandlingsfria bin behöver högst sannolikt ingen behandling. Bigård med utbytta drottningar kan göra det, i alla fall första året.
15 november -25 har vi konferens igen i Hallsberg med råd och erfarenheter. Välkomna!
