Home » Överblivna apideabin

Överblivna apideabin

Apideabin apideor Bina från de här apideorna försökte jag förstärka en avläggare med.

Bina som blir kvar i parningskuporna efter att man tagit de sista parade drottningarna, vad gör man med dem?

Jag har försökt många olika sätt att göra ett samhälle av dem i slutet av säsongen. De flesta apideor har en drottning de gjort själva, en del av dessa drottningar har faktiskt lyckats hitta några drönare och parat sig. De flesta inte.

De år jag lyckats göra ett samhälle har detta året därpå inte utvecklats som man hoppats. Antagligen har de samlat på sig nosema under den sista tiden då det anstränger ett litet minisamhälle att ständigt förlora sin nya drottning för att ta sig an en ny att hjälpa att bli äggläggande.

Det mest rationella har varit att låta bina i apideorna få sluta sin tjänst på ett naturligt sätt utan konstlade livsuppehållande åtgärder och sedan ta tillvara apideorna, skära rent de små kakorna och lämna en smal list med vax överst till nästa års skakbin att bygga nya små kakor ifrån.

Förena för små avläggare

Men biodlare är obotliga i att se möjligheter överallt och man vill försöka rädda så mycket som möjligt. Det största felet många gör är att försöka rädda så många nya drottningar som möjligt i för många avläggare som är för små att klara vintern. Den nytta man kan ha av ett sånt litet samhälle är till att göra en ny stor avläggare med bin från ett stort samhälle året därpå i april. I sig själv blir det på sin höjd ett övervintringsdugligt samhälle igen, men sannolikt dör det under vintern. Det är bäst att slå ihop för små samhällen till livskraftiga enheter.

 Samhälle 4 i bigård 2, dvs samhälle 24

För två veckor sedan upptäckte jag att ett samhälle som fått en ny drottning blivit svagt. Kanske inte så konstigt då det har en lite speciell historia.

I alla år sedan varroan kom har samhälle 24 behövt tymol mot varroa, men bara mellan 10 och 20 gram om året och samhället har varit användbart på olika sätt, odla drottningar i, mm.

I år var drottningen gammal och nu var det dags att byta arv till något bättre tänkte jag. Och det tänkte bina också. I slutet av april hittade jag en öppen visecell med larv i, endast en. Bina tänkte byta drottning själva, stilla byte, inte svärma, inte så dags på året och med endast en cell. Okej, sa jag till dem, ni är kloka, ni får försöka.

Drygt en månad senare såg jag ett vinglöst bi, naturligtvis från det sista ynglet som fick ta hand om de kvalster som fanns i samhället. Så de fick inget tymol, jag tänkte testa hur den nya drottningens arv skulle klara kvalstren. Nu fanns det i alla fall en del i samhället.

Nu då ungdrottningen krupit ut hade hon dödat den gamla och det fanns inget yngel kvar. Bara att vänta tills hon blev äggläggande. Dottern brukar bli bättre än modern i flera avseenden i de samhällen som får byta själva, men inte alltid. Om man i de flesta fall brukar byta ut det sämsta mot nytt bättre drottningarv (mogen drottningcell, ungdrottning eller äggläggande ny drottning). Då blir traktens drönare bättre och bättre arvsmässigt.

Dålig ny drottning

I början av juli (de bin som varit unga började också bli gamla nu) fortfarande inget nytt yngel. Jag såg ungdrottningen och dödade henne. Hade hon inte blivit äggläggande nu var det nåt fel på henne. Det fanns försök till nya viseceller. Bina insåg också att det var fel på henne på något sätt.

Äntligen yngel

Jag hade drottningceller på gång i kläckskåpet så ett par dagar senare fick samhälle 24 en krypfärdig drottningcell. Efter två veckor fanns det yngel! Men många bin var gamla nu.

Då foderlådorna sattes på i slutet av augusti var bistyrkan så pass bra att samhället fick ha två 12-ramars shallowlådor (≈1,7 LN), med nöd och näppe dock. Då foderlådorna togs bort i september hade de gamla bina dött undan till stor del. Det var naturligtvis för mycket med gamla bin pga att den nya drottningen kom igång sent med äggläggningen och samhället varit utan äggläggande drottning länge.

Så jag reducerade utrymmet i både den undre och den övre lådan till 7 ramar i varje, dvs sammanlagt 14. Det motsvarar ca 12 LN, men bistyrkan var högst hälften med lite tänkt hopträngning.

Inga vinglösa

Inga vinglösa bin efter den nya drottningen. Inget tymol hade givits under säsongen. Jag var osäker på den fulla orsaken till försvagningen. Det skulle ju kunna bero på något annat också än gamla bin, virus eller nosema, så för säkerhets skull fick samhället en bit wettex med tymol (4-5 gram).

Men den nya drottningen skulle kunna ha riktigt bra VSH-egenskaper då den nya drottningens modersamhälle hade VSH-index 67 %. I så fall hade bina också haft fullt upp med att rensa ut yngelceller med kvalster (kvalster som hade avkomma). Det kan ha bidragit till att bistyrkan inte utvecklats riktigt så mycket som jag hoppats. Avsaknaden av vinglösa bin talade för det, fast samhället tidigare visat att det fanns kvalster då ett DWV-bi setts tidigare på säsongen och det här samhällets historia varit att ha behövt tymol varje år. Vi får se hur samhället utvecklar sig nästa år om det klarar vintern.

De gamla apideorna

För en vecka sedan tänkte jag ta rätt på de resterande apideorna och fann dem vid liv, en del riktigt fina, 14 st. Hm, skulle det gå att förstärka det lilla samhället med dessa bin. Skulle de vara till nån nytta. Men alla ungdrottningar i dem och kanske nån äggläggande ny drottning. Skulle alla slåss? Hm.

Apideabin papper Jag lade på ett spärrgaller, tidningspapper med glipor och högar med honung. Sedan skakades alla apideabin (utan att leta reda på ev drottningar) ut här. Sedan en 5 cm hög ”låda” och täckningen.

Klart man måste försöka nåt nytt, så jag lade på ett spärrgaller, tymolbiten som var nästan helt slut fick vara kvar. På spärrgallret lade jag ett par tidningspapperssidor, men lämnade ordentliga öppningar eftersom det var för kallt för dem att äta igenom pappret. Så lade jag ut några ordentliga klumpar med honung på pappret så de skulle bli goa och glada och snälla mot varandra.

Sedan skakade jag av bina från apideorna på pappret och honungen. Alla var snälla nog att inte behöva rök. När alla var nerskakade rökte jag lite försiktigt på kanterna av spärrgallret för att mota undan bina och undvika bikross, men inte så att de skulle krypa ner, de skulle ta det försiktigt och bekanta sig så sakta som möjligt. Jag satte på en 5 cm hög ram (”skattlåda”) för att klämma ihop bina och honungen ovanför spärrgallret. Sedan plasten, täckskivan och taket.

Lite slagsmål

Visst nästa dag låg det en hel del döda bin efter slagsmål utanför flustret, men inte så där jättemånga som det skulle kunna ha gjort. Jag kollade lite försiktigt ett par dagar senare och bollar med bin fanns ovanpå pappret. Bina tog hand om främmande drottningar.

I förrgår var det ganska varmt och bina var lugna framför flustret och flygningen var stadig ut och in. Det verkade ok.

Apideabin tymol Spärrgaller, resterna av tymolbiten togs bort. Bistyrkan var bättre. Samhället har nu 7 + 7 ramar. Sannolikt kommer någon ram ytterligare att tas bort senare i november.

Idag tog jag bort 5 cm-ramen, spärrgaller, papper och resten av tymolbiten. Samhället var bistarkare. Jag hittade 12 döda drottningar på spärrgallret. Kanske det inte fanns mer. Kanske de andra två var så små så bina lyckats ta resterna genom spärrgallret och släpat ut dem. Kanske någon av dem tagit över drottningskapet. Kanske alla drottningar dödats och samhället blivit viselöst. Men det uppträdde lugnt så de har nog en drottning. Vi får se till våren, om de klarar vintern.

Apideabin Smal

2 Responses to “Överblivna apideabin”

  1. Björn Lagerman skriver:

    I år använde jag apideabina till att förstärka ett samhälle som hade varit utan drottning i augusti men hade en ny äggläggande. Syfte att ge ungbin. Jag burade befintlig drottning och skakade ner alla apideabin ovanpå spärrgaller och ställde alla apidearamar med yngel ovanpå spärrgallret. Var noga med att dräpa alla drottningar jag kunde hitta. Tre veckor senare tog jag bort alla apidearamar och la på locket infr vintern. Blir säkert jättebra.

    • Erik skriver:

      Vi biodlare upphör aldrig med att försöka rädda så många samhällen som möjligt. Roligt att ta del av alla försök. Man får idéer till nästa säsong, om det uppstår behov. Hur det går vet man till våren. Ibland går det bra. Ibland går det inte alls. En risk med apideabin är att de kan ha en del nosema. Det ser man till våren om vårutvecklingen är seg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.