Konferens nov -23 om behandlingsfria bin

Hallsbergs årliga konferens om varroaresistenta bin

I november 2023 hölls den femte årliga konferensen om behandlingsfria/varroaresistenta bin i Hallsberg. Antalet biodlare med behandlingsfria bin ökar i Hallsbergsområdet och på andra håll i Sverige. Den här gången var Dr Melissa Oddie från Norge huvudtalare. 60-talet biodlare från stora delar av Sverige var samlade. Hälften var behandlingsfria och häften planerade att bli det.

Med behandlingsfri menas ungefär att inga ”kryckor” används i biodlingen. Biodlingen är i princip som den var innan varroan kom. Bina själva håller kvalstren i schack. Biodlare har lärt sig att hjälpa dem till behandlingsfrihet. Inga kemikalier, syntetiska eller ekologiska, används, inte heller några specialåtgärder, som t ex utskärning av drönaryngel.

För att kunna vara behandlingsfria måste bina i en bigård vara tillräckligt varroaresistenta. En ökad virusresistens är bra. Det är viktigt att utveckla en grupp bisamhällen, inte bara enstaka. Nya drottningar paras i bigården/bigårdarna. Närheten till icke behandlingsfria bin kan ha betydelse, och hur många dessa är. Erfarenheterna har visat hur sådana förhållanden kan se ut och fungera. Dynamiken i ett behandlingsfritt och i ett behandlat samhälle är i viss mån olika.

En definition av varroaresistent är förmågan hos bin att själva sänka varroamängden till en överlevnadsduglig nivå. Varroatolerans är förmågan att överleva trots närvaron av kvalster, som kan variera något i mängd.

Ansträngningar för behandlingsfri biodling i Sverige

Det har skett forskning i Sverige beträffande varroaresistens, med stöd från Jordbruksverket. Per Ideström, tidigare ledamot i SBR-styrelsen, hade inför konferensen frågat myndighet (SJV), biodlarorganisation (SBR) och universitet (SLU) om det finns verksamhet hos dem för att hjälpa biodlare till behandlingsfrihet. Han redovisade sina samtal på konferensen.

Ideström meddelade att man idag hos dessa organisationer inte har någon sådan verksamhet. Samtalet med Jordbruksverket avslutades med ett positivt intresse för vad vår konferens behandlar. SBR ser också positivt på verksamheten i Hallsberg. Det har skett skett forskning i många år på SLU om varroaresistenta bin. Vi ser fram emot mer verksamhet för varroaresistens.

Dr Melissa Oddies forskning

Melissa Oddie kommer från Kanada och tog sin doktorsexamen på universitetet i Bern, Schweiz. Den handlar om Varroa destructor och varroaresistenta bin. Hon har forskat på varroaresistens i 7 år och är nu ansvarig för ett resistensavelsprogram för en carnicabin i renavelsområdet Hurdal i Norge, i jämnhöjd med Jämtland.

Melissa tog sin doktorsexamen på studier av Terje Reinertsens varroaresistenta bin i Norge. Hans bin har varit resistenta i mer än 25 år. I mars 2023 fick han norske kungens medalj för sina insatser för biodlingen. I början av november 2023 dog han mycket kort efter att han upptäcktes ha cancer. Vi är tacksamma för att han kunde besöka oss och delta i Hallsbergskonferensen 2022. Vi kommer ihåg honom med tacksamhet. Han har betytt mycket för biodlingen.

Melissa Oddies undersökningar av Terje Reinertsens bin har gett intressanta fakta. I mitten av maj 2020 var det naturliga nedfallet i genomsnitt ca 5 kvalster/dygn och varierade lite uppåt och neråt under sommaren. Mot slutet av sommaren ökade genomsnittet något. Sista mätningen i mitten augusti visade ca 9 st/dygn. Nästkommande år i mitten av maj var det återigen ca 5/dygn. Insamlingen skedde veckovis. 

I en icke varroaresistent kontrollgrupp i samma bigård gav första mätningen ca 6 kvalster per dygn. Antalet ökade ganska stadigt hela säsongen. I mitten av augusti blev det ca 35 st. Att påminna sig om är att kontrollgruppen består av bin som normalt behandlas regelbundet mot varroa.

En annan observation var att det skiljde mellan åren. Mer kvalster dåliga säsonger och mindre under goda år.

Melissa Oddie upptäckte under sina studier av Terje Reinertsens bin att det var något som kallas recapping (återtäckning) som var orsaken till deras varroaresistens. Senare har man undersökt motståndskraftiga bistammar på olika håll i världen. Ju mer motståndskraftiga, ju större procent förekommer av täckt yngel med kvalster som täcks av i förtid och återtäcks (recapping). 

https://www.nature.com/articles/s41598-021-88592-y

Bina identifierar täckta celler av arbetaryngel i vilka det finns varroakvalster. De täcker av vaxlocken. Det man ser då har kallats skalligt yngel (bald brood). Recapping-egenskapen innebär att bina återtäcker (recapping) puppan med ett vaxlock, och det utan att ta bort kvalster. Men detta beteende har uppenbarligen negativ effekt på kvalstrets förmåga att få parade avkommor och negativ effekt på moderkvalstrets livslängd. 

Antal parade avkommor till moderkvalster hos Terjes bin är uppmätt till 0,87. Hos icke resistenta bin (mottagliga) är det uppmätt till 1,24. 0,87 är mindre än 1,00. Ett värde mindre än 1 innebär att det är lättare för bina att minska varroapopulationen.

Hygieniskt beteende

Recapping är ett hygieniskt beteende (HB). Det finns flera olika varianter av HB. En är det som kallas VSH då arbetaryngel med kvalster som har avkomma identifieras och sedan rensas ut. En liknande är då bina rensar ut också bipuppor med kvalster utan avkomma. Det finns bin som också rensar ut drönaryngel med kvalster. Ett tidigare uppmärksammat hygieniskt beteende är då bin rensar ut dött yngel, som t ex dött av yngelröta eller kalkyngel, och det snabbt efter det att ynglet dött. På så sätt förhindras spridning av sådan sjukdom. 

Det har visat sig att bin resistenta mot varroa genom något hygieniskt beteende också snabbare rensar ut dött yngel, också nåldödat eller frysdödat. Den avdödningen och mätningen används för att selektera HB. Men sådan selektion åstadkommer inte lika snabb ökning av varroaresistens som selektion på mängden av naturligt nedfall eller angreppsgraden av varroakvalster (skakburken).

Recapping har en stor fördel för bisamhället jämfört med andra hygieniska beteenden gentemot varroakvalstret. Bistyrkan påverkas inte negativt. Återtäckt yngel utvecklas till färdiga bin.

Hurdalsprojektet

Carnicapopulationen i Hurdal startade genom att 10 bisamhällen inköptes från Terje Reinertsen för mer än 10 år sedan. Till dessa samhällen tillsattes carnicadrottningar då Hurdal ingår i ett renparningsområde för carnica. Bekämpning mot varroa har aldrig skett i dessa samhällen. 

Nya drottningar paras i Hurdalsområdet. Antalet samhällen har utökats genom avläggare och är idag strax under 100. Vinterförlusterna hos Terjes bin ligger på knappt 5%. I Hurdal är vinterförlusterna lite högre. Det kan bero på att samhällen med högre kvalstermängd inte flyttas ut från området. Deras drönare kan påverka parningar och deras kvalster kan spridas till grannsamhällen fram till dess att nya drottningar och deras arbetsbin ersatt de sämre.

Kvalstermängden i Hurdalsbina är större än i Terjebina, men de är resistenta, dvs behandlingsfria. Isoleringen från icke resistenta (mottagliga) bin bidrar positivt. Från början av Terjes arbete med varroaresistens var hans bin inte isolerade från icke resistenta bin.

Melissas projekt under ett antal år nu är att selektera Hurdalsbina till mindre kvalstermängd och bättre recapping. Resultatet har blivit mindre kvalsterangrepp i ynglet och bättre recapping. Att göra urval (selektera) på recapping är svårt och arbetskrävande. Det är lättare att mäta kvalstermängden. Hon har valt att mäta genomsnittligt dagligt naturligt nedfall av varroa. Nedfallsgallret ligger på bottnen i tre veckor, sedan räknas kvalstren. Mängden standardiseras efter bistyrkan. Nedfallet räknas tre gånger under säsongen.

Den räkning som sker i augusti är den viktigaste för selektionen. Bland Terjes bin hade 80% 0-10 kvalster nedfall/dag. Bland Hurdalsbina 55% 0-10 kvalster/dag. Bland kontrollsamhällen var det 20%. Terjes bin och Hurdalsbina är behandlingsfria, men kontrollsamhällena behandlas mot varroa varje år. Det är i gruppen 0-10 kvalster/dag man kan hitta kandidater för avelsdrottningar. Det borde gå att starta ett urvalsarbete också bland kontrollsamhällena. Något som framkom är också att snabbast framväxt av resistens sker i populationer med större genetisk variation än snävt avlade/inavlade bin och smalt parade drottningar (få drönarsamhällen som också är systersamhällen).

Melissa Oddie avslutar sin föreläsning med att påpeka 4 saker som visat sig i Norge:

1. Bin är inte försvarslösa mot varroakvalster
2. Behandlingsfria samhällen upprätthåller låga kvalsternivåer
3. De flesta behandlingsfria samhällen har ett dagligt naturligt kvalsternedfall som är ≤ 10 st per dag 
4. Recapping är inte stabilt (konsistent) i termer av % angripna yngelceller när kvalsterpopulationen är låg, på grund av varroabekämpning eller varroaresistensegenskaper.

Behandlingsfria bin i Sverige

I Hallsberg finns en hel del verksamhet för att hjälpa biodlare till behandlingsfri biodling. Den årliga konferensen stöds ekonomiskt av biodlardistriktet. Föreningen har kurser, samlingar och mentorer som ger stöd och tips. En av medlemmarna har en hemsida och blogg med mycket information om hur man gradvis kan minska bekämpningsmedel. Det bekämpningsmedel man arbetat med är 5 gr tymolkuddar av Wettexduk. När man är nere i en bit/säsong kan man sluta. Ja, det finns exempel där en del slutat vid 2 bitar/säsong. Informationen finns på denna länk: https://elgon.se/ – klicka på Gradvis resistens. Den bistam man arbetar med är en buckfastvariant man kallar Elgon. Det är en kombination med arv från det östafrikanska bergsbiet Apis mellifera monticola.
En grupp aktiva i avelsarbetet ser till att det finns avläggare, drottningar och krypfärdiga drottningceller till dem som önskar förstärka sin bigård med bra gener. 

En parningsplats mitt i området med behandlingsfria bin är öppen för dem som önskar få sina ungdrottningar parade med bra drönare, i små parningssamhällen, t ex typ Apidea. Speciellt lämpligt för dem som kommer från gränsen till andra bin eller utanför området med behandlingsfria bin, t ex från distriktet i övrigt, eller utanför distriktet. Annars är det så att lämpligast parning normalt sker i den egna bigården när grannarna och man själv har bra genblandning på sina bin. Men det finns lyckade exempel även när omständigheterna inte är de ideala.För närvarande är ca 15 biodlare i Hallsbergsområdet behandlingsfria. De första behandlingsfria samhällena har varit det sedan 2015.

Några av föreningens medlemmar har bildat en ekonomiskt förening med avsikt att i Närke sälja honung från Närke där målet är att honungen köps från biodlare med behandlingsfria bin eller vars bin är på väg att bli det. På grund av det besvärliga läget på marknaden vill man hjälpa biodlare att sälja sin honung.

Aktiviteter i Varberg

I Varberg är man mycket aktiv med kurser. Man poängterar att det är viktigt att presentera de olika möjligheter som finns att få kontroll över varroakvalstret, inklusive användning av bekämpningsmedel. Men pga de erfarenheter som finns får man fin hjälp om man vill nå behandlingsfrihet. Idag finns det 15-20 biodlare i området som är behandlingsfria. De första behandlingsfria samhällena har varit det i minst 8 år.

Man tar hand om många svärmar, som kan komma från kända och okända håll. Förvånande nog klarar sig ca 80% som behandlingsfria mer än 2 år. De placeras till en början inte blandade hur som helst med de redan behandlingsfria bina.
Man har införskaffat bisamhällen från Hallsberg, men en gren av deras bin kommer från en gammal biodlare som för flera år sedan sålde sina bin. De var aldrig behandlade. Några av dessa bisamhällens arv bidrar positivt till områdets stam.

Några behandlingsfria biodlare med olika förutsättningar

Sibylle Kempf bosatte sig en liten bit från Hallsberg när hon flyttade från Tyskland. Hon köpte tre samhällen från Hallsberg 2019 som var nästan behandlingsfria. Sen har dom varit det, gett avläggare, och inga vinterförluster. Hon har köpt in några svärmar från utkanten av Hallsberg och några ytterligare Hallsbergssamhällen, alla av Elgontyp. Hon invintrar nu 13 samhällen. Närmaste bigård med icke resistenta bin ligger 1,5 km bort, med 15 samhällen.
Att hon lyckats kan bero på bra utgångsmaterial på bina, små fluster på kuporna som hjälper bina att försvara sig mot bl a tyst röveri och reinvaderande ”extra” kvalster. Samhällena får bygga en hel del drönarbygge om de vill, så de har många och livskraftiga drönare tidigt på säsongen. Grannens drönare blir inte så många (drönaryngelbortskärning) och inte lika vitala pga bekämpningskemikalier. Och kanske grannen sparar för lite av binas honung till vinterfoder (sämre vitalitet?). Och om Sibylles drottningar parar sig med 5 av grannens drönare, av ca 20 totalt, gör det inget. Kanske det är positivt för den genetiska variationen.

Peter Rishede från Halmstad berättade att han köpte 2 samhällen från Hallsberg 2018, som var nästan behandlingsfria. Sen dess har de varit det. Det blev snart 4 st genom avläggare från dem. Han började med 3/4-langstroth uppstapling och skiftade snart till 3/4-langstroth långkupa på 50 ramar. Alltid på bara en våning, med 50 mm stenull nätmast täckskivorna som isolering på vintern. Då på ca 20 ramar. Det blir mindre med honung att skörda än från uppstaplingskuporna Han sparar en hel del honung i kuporna till vintern. Det blir nån svärm varje år, men han har en trivsam och lättsam biodling säger han. Det är ca 5 km till andra bin.

Kortfattad sammanfattning av skötseltips från Hallsberg

• 2-3 st samhällen i en bigård och 2-3 km till andra bin. Det passar en bigård man startar upp som ska bli eller redan är behandlingsfri. Gärna med bin som är selekterade för varroaresistens. Det passar vare sig man väljer gradvis resistensutveckling (se https://elgon.se –> Gradvis resistens) eller avstår från bekämpningsmedel ganska omedelbart. 
• Tillräckligt avstånd från andra bin skyddar dessa (och de egna) från spridning av kvalster.
• Små fluster hjälper bin att försvara sig mot bin från andra samhällen. 
• Små celler (åtminstone några ramar i mitten av yngelklotet).
• Bra pollen- och nektartillgång (bra foder) ökar livskraften. 
• När behandlingsfriheten är etablerad, öka gärna antalet samhällen.

• 4 st riktlinjer till hjälp att stödja bina. 

Vid gradvis resistens är 

1. mätning av angreppsgraden, t ex med skakburk (EasyCheck) och T-sprit; vid mer än 3% (9 kvalster/dl bin), behandling med 5 g tymolkuddar (se länken nämnd ovan). Tymol är det enda vi i Hallsberg vet fungerar vid gradvis resistens,
2. kontroll av masoniskiva 0,5 x 0,5 m framför flustret varje vecka på förmiddagen för ev förekomst av vingskadade bin (DWV=Deformed Wing Virus). Se länken ovan,
3. förväntad utveckling av samhället eller inte(kolla yngelrummet), 
4. förekomst av minst en yta av en handflata med tätt täckt arbetaryngel. Positivt.

Vid behandlingsfria samhällen är riktlinje

• nr 1 nerflyttad till plats 4 jämfört med vid gradvis resistens, 
• nr 2 uppflyttad till plats 1, nr 3 till nr 2 och nr 4 till nr 3

Efter 3 års behandlingsfrihet i Hallsberg ser vi

• Vinterförlusterna stabiliserats till ca 5%.
• Färre sjukdomar, t ex kalkyngel endast sporadiskt.
• Ett fåtal dinks, svaga samhällen som inte utvecklas (skall ha ny drottning).
• Bra skördar.
• Enkel drottningförnyelse, t ex mogna drottningpuppor till avläggare/samhällen.
• Drottningparning i den egna bigården.
• Behov av mindre med arbete.
• Bättre ekonomi.
• Snälla bin.