I Hallsbergs kommun finns många behandlingsfria bin. I det först framväxande centrum i kommunen har de flesta bisamhällena varit behandlingsfria i många år. De sista blev det för några år sedan.

Hos mig blev de först behandlingsfria bina behandlade sista gången 2015. Det lades till en grupp icke behandlade varje följande år. Den sista gruppen av mina bin fick sin sista behandling 2020. Sedan dess har inget bisamhälle fått någon varroakemikalie eller någon speciell behandling med syfte att begränsa varroamängden.


Man kanske skulle kunna tro att bisamhällena behöver mycket tid och kraft till att hålla nere kvalsternivån nu då de inte får hjälp av bekämpningsmedel. Observationerna pekar på motsatsen. De uppträder i allmänhet friskare och vitalare. De slipper kemikalierna som dödar kvalster, men försvagar försvars- och immunsystemet. De håller kvalsterantalet nere bra av sig själva.

Hur gör man ett genomsnitt på antalet år med behandlingsfrihet? För att inte överdriva har jag i år sagt att i genomsnitt har mina bin varit behandlingsfria i fem år. Hur stor betydelse har en sån siffra?

Erfarenheterna från våra behandlingsfria bin blir fler för varje år. Det blir mer att dela på vår årliga resistenskonferens i november.


Nu får bina inte längre tymol genom varroabekämpningen. Istället kan de få en liten hälsobefrämjande mängd genom timjan i rabatten.

När varroamängden i mina samhällen började bli stor 2008 började avelsarbetet på allvar. Varroabehandlingen som började året därpå minskades gradvis bland mina bisamhällen. Övervintringsresultatet varierade ganska mycket de första åren. Det stabiliserades allteftersom åren gick och varroaresistensen ökade, för att landa på ca 5%. Det är storleken på vinterförlusterna hos mig innan varroan påverkade min biodling.

Den gångna vintern, 2023-24, var annorlunda. Det började med att hösten var blöt med en dålig säsong för att bilda en bra mängd med bra vinterbin. Vintern började tidigt, redan i november. I mars började bina yngla ordentligt. Sedan följde 3 veckor med ovanligt kallt vårväder. Bina värmde ynglet och hade i många fall svårt att nå foder. Så var det i hela landet. De samhällen som klarade vintern kunde vara försvagade och behövde lång tid att utveckla en vital och bra styrka för att samla in en skörd till biodlaren.

Hos många biodlare blev det dubbelt så stora vinterförluster jämfört med andra år. Det gällde alla slags bin, behandlade och icke behandlade, också hos mig. Och skörden blev mindre, beroende på fler än en orsak. Delvis svagare övervintrade samhällen, fler gjorda avläggare för att ersätta vinterförluster, mindre areal odlad höstraps, när bina var i styrka för att samla in en skörd honung var många växter överblommade. Men nästa år blir bättre, det gör det alltid!

6:e årliga konferensen
Märkt på:    

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.