Home » Biskakaren och varroaresistens

Biskakaren och varroaresistens

Skak botten 2lc Ett kvalster på ca 300 bin.

Jag förstår att det ibland är en bra idé att få en uppfattning om angreppsgraden av varroakvalster i bisamhällen. Man kan ta prover från en del samhällen (stickprov) i bigården och få en uppfattning när man ska behandla mot kvalstret. Men min största anledning till att ta reda på angreppsgraden är inte primärt för att få reda på när man skall behandla utan det är ett redskap i arbetet att få fram varroaresistenta bin.

Jag har egentligen aldrig använt detta redskap. Förrän så smått detta år 2015. Jag har inte haft tid och jag har inte hittat någon anledning till att göra så, eftersom jag trodde att jag hade hittat en bra kompromiss, att behandla med tymol när jag såg vinglösa bin på en masonitskiva framför flustret, med koll ca var 10 dag.

 

Goda resultat fram till nu

Jag ger ett samhälle en eller två stycken wettexdukbitar med 5 gram tymol var när jag ser vinglösa bin (minst 1) krypa på masonitskivan framför kupan. Men det betyder att jag inte behandlar alla samhällen samtidigt (vissa inte alls under en säsong förhoppningsvis), vilket resulterar i en del samhällen med högre mängd kvalster som inte visar vinglösa bin ännu. Dessa kan ganska snabbt kan se till att de samhällen som nyligen behandlats får upp kvalsternivåerna igen.

På så sätt har jag dock mer och mer kunnat förbättra resistensen hos mina bin. Jag har fått en god skörd, trots att det förekommer en del samhällen som inte ger någon skörd alls pga mitt sätt att behandla. Vinterförlusterna har minskat från 30 % till 10-15 % (utom första vintern med varroaproblem då jag förlorade 50 %).

Bina har blivit bättre på att jaga kvalster och att rensa bort yngel med kvalster. Jag har fått väldigt bra rapporter från till exempel Polen och Tyskland av jämförelsevis låga nivåer på varroamängder från samhällen med mina drottningar. Och VSH-egenskapen blir bättre. Det bästa VSH-samhället har gett döttrar från vilkas samhällen det ramlat ner 2-5 kvalster efter effektiv behandling i Polen, då andra bin gav ifrån sig mer än 1000.

 

Tymol är användbart men hindrar fullständig anpassning

Jag har nu blivit medveten om att genom att ha denna behandlingsstrategi har jag ett konstant ganska högt varroatryck i mina bigårdar som helhet och därmed som det verkar ett växande virustryck. På sätt och vis är detta bra då urvalet görs också på virusresistens.

Hur vet jag det? Nu då jag börjat använda biskakaren har jag sett att samhällen kan uppvisa vinglösa bin (DWV-virus) trots låga kvalsternivåer. Sådana låga nivåer vid vilka man inte förväntar sig att hitta vinglösa bin, ibland vid så lågt som 2 % angreppsgrad (drottningen här är en dotter efter ett mycket bra VSH-samhälle! Detta faktum plus fler liknande observationer gör att man frågar sig om ett mycket högt VSH-värde medför sämre virusresistens). Vinglösa bin vid 2 % angreppsgrad är helt annorlunda än den rapport jag har fått från ett test i Europa. Där behandlar de normalt mycket effektivt varje år. I det testet där de inte behandlade alls mot varroa visade mina bin inte några vinglösa bin vid 35% angreppsgrad (35 kvalster på 100 bin) medan andra bin hade en hel del vinglöst.

 

Hur förklara den höga infektionsgraden i testet

Nu måste jag försöka förklara varför mina bra bin kunde uppvisa 35 %-ig kvalsterinfektion. Detta är intressant och gör att vi kommer in på ett annat ämne som har betydelse i sammanhanget. Minnet hos arbetsbina (kunskapen om hur de skall jaga kvalster), inte bara deras genetiska uppsättning (och epigenetiska historia). Mina drottningar i detta test nere i Europa infördes till bin som inte hade varit resultat av resistensavel på samma sätt som mina, och de bina hade effektivt behandlats mot varroa varje år. Bina kunde sannolikt inte jaga kvalster lika bra som mina.

Men naturligtvis skulle genetiken från mina drottningar mer och mer påverka arbetsbina till att bygga upp ett allt bättre beteende. När bin har lärt sig ett mycket bra sätt att jaga kvalster lär de sen nya bin födda i samhället (eller som flyger fel in i samhället) vad de har uppnått, mer än vad de fått med sig direkt från bara den genetiska uppsättningen. I Norge har Terje Reinertsen och Hans-Otto Johnsen erfarenheter som pekar starkt på att det förhåller sig på detta sätt.

I en bigård där många samhällen inte är så motståndskraftiga, som i detta test får man en blandning av alla bigårdens bin i samhällena, genom felflygningar och röveri. Detta sker mer och mer allteftersom kvalsternivåerna stiger. Som den gjorde i detta test eftersom samhällena inte behandlades alls.

I en sådan här situation kanske det inte ett resistent samhälle klarar sig skadefritt när samhällena hela tiden reinvaderas av kvalster i stora mängder från grannsamhällen.

I bigården, innan detta test, behandlades samhällena effektivt varje år så att både kvalster- och virusnivåer var låga. Kvalstermängden kunde därför växa mycket i testet utan att visa vinglösa bin. Som i början när varroan först anlände till ett område. Då var virusnivåerna oftast låga och det kunde finnas 10 000 kvalster och mer i ett samhälle utan några tecken på virus (dokumenterat fall i Sverige 1987 när kvalster först upptäcktes på Gotland).

Bina i detta test var på 5,5 mm cellstorlek, medan mina bin hålls på 4,9 mm.

 

Också tymol hindrar fullständig anpassning

Jag har talat med biodlare vars bin är helt behandlingsfria sedan många år (bl a Hans-Otto Johnsen i Norge, Richard Reid i Virginia och Myron Kropf i Arkansas). Deras bin har nu små varroapopulationer och de uppvisar inga vinglösa bin.

Jag har insett att också tymol är en kemikalie som hindrar bina att fullt ut anpassa sig till kvalstrets närvaro och hantera dem på bästa sätt på egen hand. Det är framför allt den epigenetiska anpassningen jag tänker på som hindras då främmande kemikalier finns med (som varroabekämpningsmedel av alla sorter). Epigenetiska förändringar sker till följd av en kemisk förändring på grund av miljöförändringar som till exempel närvaron av kvalster. (Men det bör sägas också att om man använder tymol regelbundet vår och sensommar i ett system där man inte gör urval för bättre bin (som jag gör) kan vinterförlusterna faktiskt hållas låga. Som hos biodlare jag känner.) Även tymol liksom andra kvalsterpreparat försvagar immunsystemet hos bina.

Hur gör jag då för att integrera dessa insikter i mitt avelssystem för att gå vidare till att kunna låta bli helt och hållet att behandla mot kvalster?

 

En ny strategi

Jag planerar en ny strategi, åtminstone till att börja med i en första ganska isolerad bigård. Jag måste sluta använda tymol. Först tror jag att jag måste få ner kvalstermängden kraftigt i bigården i sin helhet för att sänka virusnivån. Sedan måste jag få en bättre kontroll av kvalstermängderna i samhällena. Det måste finnas åtgärder att vidta om kvalstermängderna stiger, utan några kemikalier.

 

Biskakarens betydelse

Här kommer biskakaren att spela en viktig roll. Jag har tittat lite mer på hur Randy Oliver använder den. Det är mycket lättare att skaka ner bin från en ram i en tillräckligt stor back (typ Clas Ohlsson t ex). Sedan tar man med ett decilitermått eller liknande något mer än en deciliter med bin och häller dem i ena halvan av biskakaren (med T-röd eller koncentrerad spolarvätska). Sedan skruvar man ihop biskakaren och skakar den en minut innan man avläser resultatet. Jämfört med att hålla biskakaren nära en ramsida med bin och föra den uppåt för att få ner bin in den är Randy Olivers alternativ säkrare och snabbare (åtminstone för mig). Jag VSH-testar sedan de bästa samhällena när det passar.

Skak yngelrum Börja med att lyfta upp yttersta ramen från ena sidan i den översta lådan med yngel. Ofta jagar man drottningen framför sig då man sedan lyfter en ram i taget. Välj den ram som är närmast ynglet. Kolla så att drottningen inte går på ramen.

Skak deciliter Skaka ner bina från ramen i en back. Ös upp drygt en dl bin med ett mått.

Skakburk sprit Häll i bina i ena halvan av biskakaren som är till hälften fylld med t ex T-röd. Skruva på andra halvan. Skaka skakaren under en minut.

Skak botten1lc Vänd på skakaren och fortsätt att skaka tills all sprit runnit ner. Lyft upp skakaren mot himlen och avläs antalet kvalster på bottnen. Det här samhället hade 14 kvalster på 300 bin i augusti och fick 2 bitar tymol. Det hade inga vinglösa bin.

 

Vad jag hatade att göra

Så vad jag har gjort hittills är något jag hatade att göra. I en ganska isolerad bigård använde jag ett effektivt kemiskt bekämpningsmedel (men bara den här gången lovade jag mig själv) i augusti. Jag ville använda något annat än tymol för att ge bina en paus från den kemikalien. Jag ville också få ner kvalstermängden så effektivt som möjligt för att sänka virustrycket i bigården. Jag samlade upp kvalsternedfallet. (I övriga bigårdar planerar jag i alla fall nu att fortsätta skötseln som tidigare.)

De samhällen som hade behövt mest tymol tidigare under säsongen hade de högsta kvalsternedfallen. De blir kontinuerligt reinvaderade av kvalster. Varför det kan ske så relativt snabbt kan bero på att försvaret mot detta blir nedsatt av tymolen. Reinvasionen kommer sannolikt från samhällen i bigården som inte råkar visa vinglösa bin fast de har ett högre kvalsterantal.

Ett av samhällena hade inte behövt någon tymol alls under säsongen (och väldigt lite året innan). Ändå gav det 80 kg honung och 20 kg kvar till vinterfoder. Från det samhället ramlade det mindre än 200 kvalster. Det var överlägset bäst i den bigården under denna extremt dåliga säsong 2015. Det samhället är naturligtvis en kandidat till att bli ett avelssamhälle nästkommande säsong.

 

Den nya strategin

Nästa år kommer jag i denna bigård med den nya strategin att göra avläggare från de bästa samhällena. Avläggarna placeras i samma bigård (eller sprids till andra). I de sämsta samhällena i denna bigård (de med mest varroa, högst angreppgrad) kommer jag att byta drottningen genom att ta bort den gamla och ge en mogen drottningcell odlad från det bästa samhället i samma bigård. Jag kontrollerar mängden varroa (angreppsgraden) med biskakaren två gånger per säsong i alla samhällen i denna bigård. En biskakning tar ca 5 minuter per samhälle. Och jag tittar efter eventuella vinglösa bin på masonitskivan framför flustren. Innan angreppsgraden stiger för högt (var nu gränsen för det går), och om jag ser vinglösa bin, planerar jag att ta bort allt täckt yngel (arbetsyngel och drönaryngel) en eller två gånger med en vecka emellan. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra med dessa yngelramar än. Några förslag?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *