Egenskaper för varroaresistens

Vi har funnit i vårt varroaresistensprojekt i vår lokalförening att när man påbörjar ett sådant här projekt är kontroll av varroanivån det viktigaste verktyget om avsikten är att behandla bisamhällen som har en varroanivå som är högre än ett tröskelvärde. Att kontrollera varroanivån är i början av ett projekt viktigt inte bara en gång under säsongen, utan 2-3 gånger per säsong. Den mest tillförlitliga metoden som vi har funnit är alkoholtvättmetoden med en skakburk. En bra skakburk är till exempel EasyCheck som man kan köpa från en biredskapshandlare.

Du kanske vill använda mobilappen Beescanning. Den kan du ladda ner den från Appstore eller från Google Play. Appen uppdateras ständigt för att göra mer och mer exakta mätningar. Appen uppdateras också för att innehålla fler och fler detaljer för att hålla reda på dina bisamhällen, till exempel om en drottning upptäcks eller bisjukdomar.

Varroaresistensen beror inte på en enda egenskap hos bina, utan många egenskaper kan vara inblandade. De två övergripande egenskaperna (med mer än en egenskap som bildar var och en av dessa egenskaper) är:

  • 1. Förmågan att hålla Varroamängden låg under säsongen, med tillfälliga uppgångar.
  • 2. Förmågan att hålla virusmängderna låga under säsongen, med tillfälliga uppgångar.

Bisamhället kommer inte att påverkas allvarligt av virus, även om varroamängden och viruspopulationerna kommer att öka under korta perioder på grund av olika anledningar under säsongen, till exempel återinvasion av varroakvalster från tillräckligt närbelägna bisamhällen, men inte massiva ”anfall”.

Ett nyckelord här är mikrobiom: sammansättningen av olika typer av mikrober, till exempel bakterier, svampar och virus. De håller varandra i balans och bildar en stark kraft för att hjälpa faktiskt alla levande varelser, i och på kroppen. Denna mikrobiom-”familj” är också en del av varelsens försvars-/immunsystem. Störs denna balans (vilket kan göras med kemikalier) får en del av den chansen att växa mer än de övriga delarna. I vårt speciella fall kan virusen öka för mycket i mängd på grund av att många av bakterierna dödats.

Nyckeln är att skapa en bättre miljö för mikrobiomet för att det ska kunna återfå en bättre sammansättning, med färre virus. Således kommer denna bättre balans av mikroberna att hjälpa till att få virusen i en bättre (lägre) mängd i mikrobiomet. Vi har i vårt projekt försökt att göra detta genom att välja bisamhällen med de lägsta varroanivåerna att odla från. Vi behandlar om möjligt inte det första året då en ny drottning finns i en samhälle. Det viktigaste tillfället att mäta varroanivån under en säsong är på våren, när det första rikliga nektardraget (äppelblomningen) börjar. Året efter det behandlingsfria året då det finns en ny drottning i ett samhälle får man det värde som bisamhället ”tävlar” med om det ska bli en avelsdrottning. De samhällen med lägsta varroanivåerna på våren används att avla nya drottningar från.

Viktigast är att ersätta de 30 % minst goda drottningarna varje år. Låt många samhällen göra stilla byte om de vill det. Det bidrar till att behålla en bra genetisk variation i bistammen. Gör ett antal avläggare (från bra samhällenmen som inte odlas drottningar från), som får göra egna nya drottningar. Anledningen är också här att behålla en bra genetisk bredd i bistammen.

När bina är tillräckligt bra för att hålla varroamängden nere kommer det att vara möjligt att mäta varroanivån färre gånger under säsongen. Men sluta med vårmätningen sist, om ens någonsin.

Kontroll av virusmottaglighet görs genom att titta på hur mycket av vingskadade bin som visas på masonitskivan (0,5 x 0,5 meter) framför flustret. Läs https://elgon.se/riktlinjer.html hur du gör den här kontrollen.

Med hjälp av masonitskivan framför flustret kontrollerar du förekomsten av vingskadade bin, tecknet på viruset DWV. Detta är det vanligast förekommande viruset tillsammans med varroakvalstret. I början av ett varroaresistensprojekt måste man behandla en samhälle som visar kanske bara ett enda DWV-bi, om du inte vill riskera att förlora samhället. När motståndskraften är stor kan man till och med se flera, i slutet av säsongen, flera veckor efter varandra. Samhället kan fortfarande övervintra starkt och i fin form. Bilden är tagen i mitten av augusti när det är dags att börja fodra sockerlösning till vinterfoder, om det behövs. Många samhällen i år övervintrades med fyra kvadratiska shallow lådor som detta samhälle, med den översta lådan nästan full av honung. De fyller lådorna med bin och är förberedda för ett tidigt nektardrag nästa år.

Varroabehandlingskemikalien som vi tror är bäst lämpad att minska mängden av när det är möjligt, är tymol. https://elgon.se/tymol.html Det verkar som om en bit disktrasebit (Wettex) med bara 5 gram tymol används på ett år (på sensommaren) kommer denna mängd inte att störa mikrobiomet speciellt mycket.

Det kommer förmodligen också då att vara möjligt att sluta behandla helt och hållet de bästa bisamhällena. Speciellt om antalet samhällen i bigården är lågt (2-4 st) och avståndet till andra bigårdar är cirka 1-2 km. När man har nått så långt i sitt projekt är man förmodligen tillräckligt erfaren för att börja hoppa över en behandling för de bästa och för de tillräckligt bra samhällena.

Till slut kommer du att kunna fatta beslut om att avstå från behandling och trots detta förlora endast acceptabelt ett mindre antal bisamhällen. Kan du gissa hur många bisamhällen av mina 90 jag behandlat den här säsongen?

Varroaresistensens två egenskaper
Märkt på:        

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.