Motstånd mot inkräktare
Ett av mina samhällen (Elgon, kombination mellan Buckfast och Monticola) började byta drottning själv, men den nya drottningen förolyckades tydligen. Det slutade med äggläggande arbetsbin. Jag upptäckte det i augusti. Det hade flera yngelramar med drönaryngel i arbetarvax. Jag bedömde att det inte var meningsfullt att försöka rädda samhället, utan jag inriktade mig på att rädda ramarna, dvs jag ville att bina skulle kläcka ut drönarna men inte lägga mera drönaryngel så jag tog bort alla ramar utom de med drönaryngel.
Vid en kontroll i slutet av augusti lade jag märke till att bina, trots att de inte var i balans då de saknade drottning, hade kampvilja att hålla rent från inkräktare.
Det låg fyra döda stora bålgetingar på bottnen nära flustret.
Jag observerade också att bottnen var skinande renstädad. Bottnen byttes inte eller gjordes rent av mig i våras. Det är sällan jag behöver byta bottnar på våren efter vintern. Bina städar dem själva.
Det här samhället hade inte behövt varroabekämpning på två säsonger.
Jag har observerat de här sakerna tidigare, renstädad botten och dödade inkräktare. Oftast finns de döda inkräktarna utanför flustret på marken. Bina klarar att döda stora getingar trots sin lilla storlek.
Små celler – små bin
Apropå liten storlek. Frontfigurerna för liten cellstorlek (4,9 mm), Dee och Ed Lusby söder om Tucson i Sonoraöknen, Arizona, påpekade att de små bina som blev resultatet av små yngelceller var bättre på att hålla borta angripare som t ex getingar av olika utseende och storlekar, och skalbaggar av olika slag. De menade att det ökade försvaret mot inkräktare också påverkade utrensningen av mindre inkräktare som varroakvalster. Deras bin hade aldrig behandlats mot varroa. Jag besökte dem ett flertal gånger, första gången år 2000.
Jag har också observerat att bisamhällen hos mig som hållit borta varroa bra, städade sina bottnar bra.
Svart thorax
Man ser några små bin på bilden med de döda bålgetingarna. Den runda mellankroppen är mörk eller svart hos en del. Så brukar drottningar se ut, alltså med svart mellankropp, thorax. Då beror det på att thorax saknar hår. Elgonbin har arv från det afrikanska biet Monticola. En sak vi lade märke till i de första korsningarna med Monticola, och i efterföljande generationer är förekomsten av svarta mellankroppar, mycket oftare förekommande på drönare och arbetsbin än tidigare. Ja, jag hade aldrig observerat detta tidigare hos drönare och arbetsbin. Hos drönare och arbetsbin beror det också på svart eller mycket mörk behåring på thorax.
Björn Lagerman har observerat att samhällen hos honom som har ofta förekommande svarta thorax hos arbetsbin och drönare har större motståndskraft mot varroa. Efter trettio års avel med Elgonbiet, där den viktigaste avelskaraktären är varroamotståndskraft, så finns dessa svarta eller mycket mörka mellankroppar i stor andel av bina i våra samhällen i Hallsberg.
Lista för resistensavel
Av de här observationerna kan man göra följande lista som kan vara till hjälp för urval av samhällen för att använda i aveln för ökad varroaresistens bland sina bin.
2. Renstädad botten
3. Försvar mot inkräktare, t ex getingar och bålgetingar
4. Små bin (använd gärna 5,1 mm cellstorlek, allra helst om det fungerar bra, 4,9 mm)
5. Svart thorax (mellankropp) hos en del av arbetsbina och drönarna.
1. Det viktigaste för urval av varroaresistens är dock låg varroanivå (angreppsgrad) (under 3 % på våren och senare). Ju längre behandlingspaus före mätningen av angreppsgraden desto bättre avelsvärde om samhället har en lägre angreppsgrad än 3 %. Mätningen av angreppsgraden gör jag med skakburken, https://elgon.se/varroanivan.html Mobilappen Beescanning kan man också använda. Det blir allt vanligare runt om i världen.