Starka varroaresistenta bisamhällen

Vissa föreslår att en viktig egenskap för varroaresistens är ett mindre yngelklot och mindre ynglande. Det kan vara så för vissa bistammar, vilket resulterar i lägre tillväxttakt för varroakvalstren. Det innebär också mindre skörd för biodlaren.

Ett av mina avelsmål för varroaresistens är att behålla ett stort yngelklot och en hög yngelproduktion, för snabb vårutveckling och en stor bimängd när de viktigaste nektardragen är till hands. Det innebär en bibehållen god skörd för biodlaren. Ett annat avelsmål är också en lång yngelpaus i slutet säsongen då tillgängligheten på nektar och pollen är låg. Det är positivt för anpassningen till trakten och livskraften hos bina.

Det högra samhället har en drottning som är några år gammal. Det fick sin senaste varroabekämpning året innan det fick sin nuvarande drottning. Samhället till vänster fick en liten behandling på våren förra året. Sedan togs drottningen bort. Samhället fick en mogen drottningcell en vecka senare efter att alla drottningceller som gjordes pga det tagits bort. Sedan har det inte fått någon varroabehandling. Båda samhällena hade en eller par DWV-bin (vingskadade bin) på masonitskivan framför flustret flera veckor i rad i sommar. Båda samhällena har gett bra skörd. De svärmade inte och har ett bra humör. De är invintrade på 4 kvadratiska shallow-lådor (4 st 12 x ”halvdadant”-ramar) eftersom bina fyllde lådorna bra. Den översta lådan innehåller ca 20 kg honung. De fick ytterligare ca 10 kg socker till vinterfoder och kommande vårutveckling. Nu har de nog med foder för att inte behöva snåla utan kan yngla maximalt i början av nästa säsong. En bidragande faktor för dem att utveckla resistens och slippa bekämpningskemikalier (inklusive s k ekologiska) är att det bara fanns de här två samhällena i bigården. Senare går det att utöka antalet för att påverka trakten mer i resistent riktning.

Vi kan se nu i vår lokalförening när våra bin här är mycket varroaresistenta att de fortsatt ger oss en god skörd och har de positiva egenskaper vi är vana vid och vill se. Ett stort yngelklot under ynglelsäsongen. Det spelar ingen roll om det stora yngelklotet ger varroan bra möjligheter att föröka sig. Våra bin är bra på att jaga, fånga och bita kvalster, såväl som att upptäcka och störa varroan i ynglet. Även reinvasion av kvalster i måttlig grad skadar inte bisamhällena tillräckligt så att de försvagas och dör genom för mycket virustillväxt. Det vi har visat i vår lokalförening är att det är möjligt att utveckla varroaresistenta bin med fortsatt ”normalt” sätt att fungera, till nytta för både bin och biodlare.

Den ursprungliga drottningen var en testdrottning av en annan möjlig intressant stam. Problemsamhället på den andra sidan om samhället på bilden utvecklades inte normalt. Drottningen (som var en syster till testdrottningen på andra sidan samhället på bilden) byttes genom att få en mogen drottningcell. Det uppvisade också alltför många DWV-bin. Men den nya drottningen rättade till samhället och samhället är invintrat, litet men friskt (utan bekämpning). Samhället på bilden gav en bra skörd, men det hade för många DWV-bin under alltför många veckor. ”Normalt” skulle jag ha behandlat det och det var nära jag gjorde. Men sent på säsongen tog det slut med DWV-bin (ingen reinvasion mer från grannsamhällena) och inga unga bin som kröp omkring på masonitskivan framför flustret. Samhället uppvisade bra bistyrka och fyllde tre kvadratiska shallowlådor (3 st 12 x ”halvdadant”-ramar). Bilden är tagen 5 oktober. De flesta gamla bin har dött undan nu och det är nästan bara bin kvar som skall bilda vinterklotet.

Kolla denna webbplats. https://elgon.se Följ råden (speciellt under rubriken Gradvis resistens) och du har goda möjligheter att lyckas!

Varroaresistens och honungsskörd
Märkt på:    

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.