Förutom att upptäcka kvalster i ynglet och städa ut dem därifrån, städar bina bort kvalster från varandra och sig själva biter dem. Detta är också en viktigt egenskap hos bina. Här är ett kvalster som har fått en del ben avbitna. Det kommer snart att dö…
Biodling utan kemikalier, speciellt avseende varroabekämpning, är en växande rörelse i Tyskland, som i många andra länder. Detta kan ske i harmoni med lagstiftningen i nästan alla länder, kanske i alla. De flesta lagstiftningar kräver behandling mot varroakvalstret, så biodlare har trott att de måste behandla varje år för att följa lagen.
Nu har många upptäckt att förebyggande, s k profylaktisk, behandling (innan den egentligen behövs) nästan aldrig krävs, om ens någonstans. Det betyder att för att kunna låta bli att behandla samhällen som inte behöver det och ändå följa lagen måste man ha kontroll på varroa-nivån i bisamhällena. Om den ligger under en tröskelnivå, där kvalstermängden inte medför några problem, vare sig för dina eller dina grannars bin, behövs det ingen behandling (än?). I Kanada är rekommendationerna för bin utan särskilda resistensegenskaper 2 % (2 kvalster på 100 bin) i maj och 3 % i augusti. http://www.omafra.gov.on.ca/english/food/inspection/bees/varroa-sampling.htm Här finns IPM presentation med fokus på utveckling av resistenta bin och skötselmetoder från universitetet i Delaware: http://alturl.com/ed92e Det finns också angivelser på tröskelvärden från amerikanska universitet för sommaren på 5 %, men det kan nog anses högt för bin utan resistensegenskaper.
Om varroapopulationen är större än tröskelvärdet, är slutsatsen att man måste vidta åtgärder för att få ner kvalsternivån. Detta kan i många fall ske utan behandlingspreparat (läkemedel, eteriska oljor eller organiska syror), men i stället på andra sätt.
Kontroll av kvalsternivåerna kan ske genom att räkna det naturliga nedfallet på nedfallsbrickor (helst bestrukna med ett tunt lager olja eller fett). Man observerar regelbundet skivor framför flustret om där finns bin med skadade vingar, eller sådana på yngelramar. Det är virusskadade bin som är tecken på för stor mängd kvalster. Effektivt är att göra alkoholtvätt av ca 300 bin med hjälp av en skakburk. Man kan också använda pudersocker för det ändamålet.
En effektiv behandling utan kemikalier – eteriska oljor, organiska syror eller kemiska läkemedel – är att avlägsna täckt arbetar- och drönaryngel. Detta påverkar naturligtvis samhällets utveckling, men det blir oftast ännu värre att inte göra något alls. Att göra avläggare påverkar också kvalsterutvecklingen.
En viktig anledning till att man undviker alla slags kemikalier är att man vill förhindra att binas epigenetiska anpassning till att själva göra sig av med kvalster störs.
De samhällen som har störst problem med kvalster byter man drottning i och ersätter med en odlad från ett av de mer resistenta samhällena. Det är också viktigt att låta motståndskraftiga samhällen producera avläggare och en hel del drönare så att ungdrottningarna har god tillgång på bra drönare att para sig med.
Två biodlare i Tyskland som samarbetar efter dessa principer är Stefan Hutterer och Sibylle Kempf. De är aktiva i en biodlargrupp och på flera diskussionsforum. Sibylle gör också många bra kommentarer på min blogg. Här ger de oss rapporter från deras biodlingssäsong 2017.
Stefans rapport
Jag har haft bin i 10 år nu och bestämde mig 2012 för att bygga ner ett bisamhälle till små celler (SC) med hjälp av plastramar med plastmellanväggar (Mannlakes standardplastram https://www.mannlakeltd.com/shop-all-categories/hive-components/frames/plastic-frames/standard-plastic-frames ). Det fungerade bra, men de carnicabin jag hade som renavlats i många generationer på parningsstationer var dåliga på att följa mönstret hos småcelliga vaxmellanväggar. Dessutom, som jag tycker är viktigt, använde dessa bin knappt propolis. De var alldeles för mottagliga för parasiter och sjukdomar.
Carnicabina kunde inte följa småcellsmönstret på vaxmellanväggarna och resultatet blev konstigt.
En perfekt utbyggd SC-vaxmellanvägg av ett elgonsamhälle.
Jag tror det är viktigt att bin producerar propolis för att hålla sig friska. Här har propolis avsatts på de ramarnas överlister. Det är en blandning av trä- och plastramar i ett elgonsamhälle.
Jag ville slippa att använda alla slags bekämpningsmedel. Jag insåg att det enda sättet att nå dit tillräckligt snabbt var att använda en bi som hade egenskaper som var mer framgång på detta område.
2013 beställde jag min första elgon-drottning från Josef Koller i Tyskland utan att förvänta mig alltför mycket. Jag var nyfiken på hur de skulle uppföra sig. Detta mitt första elgon-samhälle överlevde vintern mycket bra och byggde 4,9 mm cellstorlek (SC) bra.
Parningsbigård hos Stefan. Apideorna är placerade 4 och 4. Drönarsamhällena hålls i en traditionell bipaviljong.
Jag odlade några döttrar och fick sålunda F1-samhällen (första-korsningar) när de parades med carnicadrönare. Jag satte till dem i avläggare med carnicabin. Ju fler nya bin som kläcktes i dessa avläggare, desto ljusare blev de och mindre grå. Jag var imponerad av binas goda temperament.Samtidigt var de annorlunda än carnicabina i det avseendet att de försvarade flustret intensivt mot getingar och bin från andra bisamhällen. Ändå var de trevliga att arbeta med.
De började yngla senare på våren än carnicabina, men jag har aldrig haft ett elgonsamhälle som drabbats av lokal svält på vintern eller svultit ihjäl. De vet hur man ska hushålla med fodret.
En yngelram i ett elgonsamhälle där bina har täckt av celler med arbetarpuppor som ett sätt att bekämpa varroan.
2015 fick jag två renodlade elgondrottningar från Erik Österlund i Sverige genom ett par biodlarvänner, medlemmar av ResistantBees Forum of Stephan Braun, La Palma. Nu, 2017, har jag bara småcelliga bisamhällen som inte behöver varroabekämpning, utom två storcelliga (LC) carnicasamhällen.
Jag bor i ett område som översvämmas med carnicabin och jag har inte mina bin isolerade från dem. Detta kommer inte att förändras. Jag har också överlevarsamhällen av okänt ursprung i mina bigårdar. Jag är väl medveten om att jag måste förmera det goda överlevararvet för att kunna fortsätta att slippa bekämpningspreparat.
Så varje år odlar jag från en eller två renodlade elgon-drottningar och byter ut alla sämre drottningar till bättre. Jag köpte därför i år två elgon-drottningar direkt från Sverige med avsikt att odla från dem kommande säsong.
Stefan Hutterer
Kamp för överlevnad
Min vän Stefan Hutterer och jag började arbeta tillsammans och använda elgonbin eftersom vi insåg att de är mindre mottagliga för sjukdomar och kämpar bättre mot varroan. De har bättre temperament än den importerade Apis mellifera mellifera (AMM)-varianten vi har prövat, och de ger mer honung. Dessa egenskaper kommer förhoppningsvis att inspirera fler biodlare att försöka sig på biodling utan bekämpningspreparat.
En fin yngelram i ett elgonsamhälle.
En ren elgondrottning parad med lokala drönare. Resultatet blir ett förstakorsningssamhälle (F1).
För att få in elgongener i våra bigårdar, köper vi renodlade elgondrottningar, nu direkt från Sverige och odlar ungdrottningar från dessa. Dessa parar sig med drönare från våra lokalt anpassade bin, vilka mestadels är carnicakorsningar, en del buckfastkombinationer och ett växande antal elgonsamhällen. Hitills har elgonkorsningarna behållit sina goda egenskaper. Vi planerar att fortsätta att skaffa renparade elgondrottningar med inte alltför långa intervaller. Stefan har haft elgonbin nu i 3 år.
Vi vill översvämma våra områden med våra goda drönare och ge avläggare till biodlare som arbetar tillsammans med oss via vårt forum www.vivabiene.de
En workshop med vår biodlargrupp. Vi gjuter här småcelliga mellanväggar med hjälp av gjutformsdelar i silikon köpt härifrån: https://resistantbees.com/shop/index.php?id_category=7&controller=category&id_lang=5
Vi försöker använda ramar med endast smala startremsor av vax iställer för mellanväggar för att producera rent vax. Elgonbina byggde små celler i mitten av sådana ramar, i yngelområdet. Carnicabina kunde inte göra det särskilt bra, sannolikt eftersom de har hållits på en för yngelområdet onaturlig cellstorlek på 5,4 mm under lång tid.
En del av medlemmarna i vår grupp kommer att använda väl utbyggda småcellramar för att bygga ner sina lokala korsningsbin i cellstorlek och försöka med att låta sina bin bygga kakor utan mellanväggar senare.
Jag hade stora förluster under vintern 2016/2017. Jag hade 4 samhällen kvar av 14 på våren. Fyra av förlusterna var resultatet av varroakvalstren. De andra sex berodde på dåliga parning av ungdrottningarna 2016 och lokal svält under vintern, dvs vinterklotet hamnade vid sidan av vinterfodret och kunde pga kylan inte förflytta sig dit.
Jag gjorde avläggare från överlevarsamhällena. Nu hösten 2017 har jag invintrat 12 samhällen. Ett av dessa fick jag från Stefan. Ett är en svärm med stora bin uppenbart från storcellbin (LC) som jag lyckades fånga. Jag håller nu på att bygga ner dessa till små celler (SC) i min trädgård. Mina SC-samhällen har jag placerade i bigårdar med bara mina SC-bin. Fyra samhällen härstammar från AMM-importen på moderlinjen, fem är elgonkorsningar och två carnicakorsningar av överlevartyp.
Stefan har aldrig haft stora förluster. Hans är genomsnittliga, jämfört både med biodlare som i hans område behandlar med kemikalier och de som inte använder bekämpningspreparat. När han själv hade båda kemikaliebehandlade (syrabehandlade LC) och behandlingsfria bin (SC) tidigare, hade han lika stora vinterförluster i båda grupperna. Nu har han endast SC och behandlingsfria bin. Han är en mycket skicklig biodlare och har klarat sig undan problem som jag har haft som den oerfarne biodlare jag är, men jag lär mig snabbt. 🙂
Jag insåg att bistarka avläggare med många ramar med täckt yngel och en äggläggande drottning är ”kvalsterproducenter” i vår miljö, så jag har provat andra metoder för att göra nya bisamhällen. I år gjorde jag små avläggare när jag gjorde sådana med en äggläggande drottning och gav dem bara några få ramar med täckt yngel samt några foderramar. Avläggare utan äggläggande drottning som fick en ungdrottning eller mogen drottningcell gjordes bistarka. Alla avläggare fick röverinätsskydd framför flustret för att förhindra röveri. När avläggarna placeras i samma bigård som den från vilka bina togs till avläggarna så flyger alla flygbin tillbaka till modersamhällena och avläggarna blir försvarslösa mot röveri. Men röverinätet skyddar effektivt mot detta.
Röverinät hindrar rövarbin från andra samhällen att störa avläggarna när man tillsätter en ny drottning. Speciellt då man placerar avläggaren I samma bigård från vilken man tog bina till avläggaren.
Den lilla elgon-avläggaren byggde små celler i mitten av en mellanväggsllös ram. Det området användebina till yngel.
Den 16 maj gjorde jag en liten avläggare med mitt F1 elgon-samhälle (ren elgondrottning parad med lokala drönare) som jag fick 2016. Ungefär i mitten av yngelramarna med 3 yngelramar (inget drönaryngel på dem) placerade jag en mellanväggslös ram med bara en liten startremsa av vaxmellanvägg. Jag blev glad då jag såg att i mitten av kakan byggde bina naturligt nästan perfekta små celler.
Jag har också låtit bina ha för mycket utrymme på vintern. Jag ändrar på det nu. De dåliga parningarna var ett resultat av det ofördelaktiga väderläget 2016, så jag måste noggrannare titta på tiden då jag ska odla drottningar och få dem parade. Det måste vara lämplig temperatur och finnas gott om mogna drönare.
Förutsättningarna för biodling förändras ständigt. För att lyckas måste man anpassa sig till binas behov, kunna se vad naturen visar och utveckla en känsla för detta. Detta är svårt för mig, men när jag ser de vackra elgonbina och de mörka ”vildbina” jag har, avkommorna från AMM-linjen och fortfarande några carnicakorsningsöverlevare, uppskattar jag varje dag som jag lär mig mer tillsammans med dem.
Efter att samhällena hade fått behålla tillräckligt med honung som mat till vintern skördade Sibylle en del honung till sig själv.
Sibylle Kempf i en av sina bigårdar.
Den lilla skörden av honung som jag tog efter att ha lämnat bina tillräckligt med egen honung för att klara sig till nästa säsong är en underbar kompensation. Tack bina.
Sibylle Kempf, 4:e säsongens behandlingsfria biodlare
