Att dela med sig av varroakvalster

Varroakvalster sprids lätt till andra bisamhällen. Ibland verkar dock detta inte vara av tillräckligt stor betydelse när man utformar försök med bin eller inrättar områden för utveckling av kvalsterresistenta bin. Ibland kan man undra varför kontrollsamhällen i resistensförsök placeras i samma bigård, eller inom en radie av 2 km från försökssamhällena. Speciellt när man låter varroapopulationen växa i en eller båda grupperna.

Ibland säger de som utformar försök att du inte får samma miljö för bina, dvs samma villkor, om du inte placerar dem i samma bigård. Nu det är precis det du inte får när du placerar dem i samma bigård, om det viktigaste du skall undersöka är varroa- och virusmotståndskraft. För att motverka nackdelen med att inte ha kontroll- och försökssamhällen i samma bigård (om man ens behöver kontrollsamhällen) utökar man antalet försöks- och kontrollsamhällen, och antalet försöks- och kontrollbigårdar. Det behövs i vilket fall många samhällen för att få tillförlitliga resultat.

Låt oss titta på en del forskning om hur bisamhällen påverkar varandra då det gäller kvalstermängden.

1. Under vissa omständigheter, när du flyttar bisamhällen, när du placerar dem på den nya platsen, flyger bina fel, ibland väldigt mycket. Titta på detta abstract från ISHS Acta Horticulturae 288 (jan 1991): http://www.actahort.org/books/288/288_12.htm

Samma uppgifter vad gäller felflygningen i ovanstående försök finns i Phytopatology Vol 81, nr 11, 1991, s 1407-1412: http://www.apsnet.org/publications/phytopathology/backissues/Documents/1991Articles/Phyto81n11_1407.pdf

2. I mars 2011 föreläste John Kefuss, Peter Rosenkrantz och Ingemar Fries i Hässleholm  på en konferens om avel av varroaresistenta bin. Rosenkrantz delade där erfarenheter från ett försök som visar hur varroakvalster sprids från ett starkt angripet bisamhälle. I området fanns inga andra bin på stort avstånd från försökssamhällena. På olika avstånd fanns ett ”mottagaresamhälle” från ”givarsamhället. Från ganska nära, 1 m, upp till 1,5 km. Dessa mottagande bisamhällen behandlades varje vecka med ett effektivt kvalsterpreparat och kvalster räknades i det resulterande nedfallet.

Under dessa 8 veckor lämnade ”givaresamhället” ifrån sig 1015 kvalster till 5 mottagarsamhällen. Samhället som stod 1,5 km från kvalstersamhället hade tagit emot nästan lika många  som det som stod 1 m ifrån.

3. 1992 publicerade Seppo Korpela, Aasne Aarhus, Ingemar Fries och Henrik Hansen resultat av ett försök i Journal of Apicultural Research Vol 31 (3/4): 157-164: Varroa Jacobsoni Oud. in cold climates: population growth, winter mortality and influence of the survival of honey bee colonies. Några av bisamhällena i en av de två försöksbigårdarna blev andra årets höst behandlade med ett effektivt kvalsterpreparat (Bayvarol), medan resten av bisamhällena i bigården inte behandlades. Nästa höst när alla bisamhällen behandlades (med Apistan) var det ingen skillnad i kvalsterantalet mellan de två grupperna i bigården. Det hade jämnats ut under året. Ett citat från artikeln: ”Efter behandlingen av fem bisamhällen i grupp 1 hösten 1990, utjämnades kvalsterpopulationerna i dessa behandlade samhällen under sensommaren och hösten 1991 [i jämförelse med resten som inte behandlades 1990], troligen på grund av felflygning och röveri, något som föreslagits ske av Sakofski et al (1990), Büchler och Hoffmann (1991 ) och Greatti et al (1992).”

4. I en doktorsavhandling av Jasna Kralj 2004 ”Parasite–host interactions between Varroa destructor Anderson and Trueman and Apis mellifera L.: Influence of parasitism on flight behaviour and on the loss of infested foragers” delar han intressanta resultat. Han refererar: Redan ”Ritter och Leclercq (1987) fann att angripna bisamhällen med låg infektionsgrad fick relativt snabbt en större kvalsterpopulation när de inom en radie av 2 km omgavs av starkt angripna samhällen.”

Kraljs försök visade att ungefär hälften av bina med kvalster på sig som flög ut ur samhällena inte återvände. Mestadels verkade de ha återvänt till en annan bikupa. Till viss del hade de blivit av med kvalstren och återvände utan kvalster.

Så när man undersöker en viss stam av bin eller olika skötselsätt som till exempel liten cellstorlek, då det gäller att utveckla varroaresistenta bin, måste man ta i beaktande ovanstående omständigheter.