Home » Varroaresistenta arbetsbin

Varroaresistenta arbetsbin

Magnus var biodlare i sin ungdom i Västsverige. Han slutade 1996 men började igen 2013 tillsammans med sin fru Ulrika. Då köpte de från en äldre biodlare en paviljong med 7 samhällen, varav de flesta var avläggare.

Varberg1 Det är en stor pavilljong på hjul som de köpt.

Det var inte tätt med bin där biodlaren bodde. Kanske 3 km till andra bin än hans. Enligt uppgift behandlade han med oxalsyra mot varroa en gång om året. Och han köpte en buckfastdrottning då och då.

Varberg2 Kuporna i paviljongen är långkupor, typ Varbergskupan, med 30 svea i tråget.

Paviljongen flyttades till Magnus och Ulrika i september. De såg vinglösa bin från 3 samhällen. Två av dessa var avläggare från den tredje. Av de övriga fyra var åtminstone två avläggare från ett av de andra, nr 9. Det fjärde, nr 10, verkade vara släkt med nr 9, pga av uppförande och utseende. Kanske var nr 9 en avläggare från nr 10 år 2012. Det som talar för det är att 2014 ramlade drottningen i nr 10 av ramen och dog, dvs kanhända att den drottningen var äldst.

Magnus och Ulrika har sina bin ganska isolerat (ca 3 km) i förhållande till andra bin. I oktober 2013 behandlades alla sju samhällena med oxalsyra. Från de tre med vinglösa bin ramlade det mycket kvalster. Från de fyra övriga drygt 10 kvalster var. Dessa fyra var också de enda som överlevde vintern.

 

Nollställning 2014

I augusti 2014 behandlades alla samhällena, som nu var 10 st, med tymol. De ville ”nollställa” alla samhällen för att nästkommande år kolla angreppsgraden av kvalster med skakburken och bara behandla dem som hade en angreppsgrad över 3 % i augusti.

De gjorde nog för många avläggare, en del blev lite svaga. Nr 10 fanns kvar men med en ny buckfastdrottning från en drottningodlare. Ingen avläggare hade en dotter till nr 9 eller nr 10 som drottning. Endast nr 9 hade kvar sin originaldrottning.

Inget nytt samhälle hade köpts in, utan alla samhällen var avläggare från de första fyra som överlevde första vintern hos Magnus och Ulrika.

Kvalstren som ramlade efter tymolbehandlingen var ungefär lika många som efter föregående års oxalsyrabehandling.

Sju överlevde vintern. Tre avläggare var sannolikt för bisvaga vid invintringen och klarade sig inte.

 

Skakburken 2015

I augusti 2015 hade de 13 samhällen att invintra. De kontrollerade angreppsgraden i augusti med hjälp av skakburken (http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=494), dvs alkoholprov på 300 bin. Bara de ”gamla” samhällena testades då Magnus och Ulrika inte ville försvaga avläggarna gjorda samma år. Två var lite svaga vid invintringen pga drottningkrångel. Om ett ”gammalt” samhälle hade mer än 3 % angreppsgrad skulle även avläggaren behandlas var strategin.

De som hade högre angreppsgrad än 3 % behandlade alltså med tymol då i augusti (mer än 9 kvalster på 300 bin). Det var tre st som hade drygt 3 %. Bara de tre som inte hade gjorts avläggare ifrån. En del av de andra ”gamla” samhällena hade bara ett kvalster på 300 bin, dvs 0,3 % angreppsgrad. Alla de andra förutom de tre fick ingen behandling.

Tio samhällen var kvar på våren 2016. Två av de tre döda var de som var svaga pga drottningkrångel redan på hösten. Det tredje dog av s k lokal svält. Det fanns några tomma ramar mellan fodret och biklungan.

Inget samhälle under de två senaste vintrarna har dött pga av stora varroamängder. Varroan är alltså inget problem. Varroamängden har alltid varit låg i dessa samhällen som har sitt ursprung i bina från nr 9 och nr 10, även 2013.

 

Samhällena från nr 9 och nr 10

Det som ligger närmast till hands att tro skulle ha varit att här har vi funnit en liten varroaresistent bistam genetiskt, dvs om drottningarna alla hade härstammat från nr 9 och nr 10. Men så är inte fallet! Flera av dottersamhällena hade fått drottningpuppor från en drottningodlare. Några hade fått äggläggande drottningar från samme odlare. Denne selekterar inte för varroamotståndskraft och använder effektiva medel mot varroan. Ändå hade även dessa drottningars samhällen mycket små mängder varroa. Men de arbetsbin som dessa drottningar sattes till kom från nr 9 eller nr 10. Några kom direkt från nr 9 år 2015. De övriga ”modersamhällena” 2015 hade fått buckfastdrottningar 2014 och var avläggare från nr 9 då, men alltså med andra drottningar än från nr 9. De var inte genetiska avkommor, ”bara” ”sociala avkommor” via arbetsbina. Ett samhälle, nr 10, är social avkomma till ursprungliga nr 10. Åtta samhällen är sociala avkommor till nr 9. Nr 9 har kvar originaldrottningen. Genetiskt är det bara nr 9 som har kvar arvet efter de varroaresistenta samhällena i paviljongen.

 

Naturrum 2016

Första helgen i april 2016 höll jag föredrag på Naturum på Getterön om att odla bin resistenta mot varroa. På eftermiddagen var det några workshops. En hur man kollar angreppsgraden av varroa med skakburken och en hur man gör bitar av wettexduk med tymol för att behandla mot varroa.

Varberg3 Magnus och Ulrika häller upp T-sprit i skakburken. Lite till.

Magnus hade tagit med ett samhälle som inte hade behandlats mot varroa året innan. Drottningen var en tillsatt äggläggande buckfastdrottning från drottningodlaren. En drottning som inte selekterats för motståndskraft mot varroa. Vi hoppades att det skulle vara en del varroa i samhället så det blev några att räkna i botten på skakburken.

Varberg4 Fjärde ramen bakifrån med gott om bin men inget yngel för att minska risken att få med drottningen.

Varberg5 Bina skakades ner i ett hörn. Sen togs med ett dl-mått drygt en dl bin.

Varberg6 Bina hälldes ner i den undre burken varefter locken skruvades på. Spriten hälldes över bina och den andra burken skruvades på. Sen skakades allt i 1 minut.

 

För lite kvalster

I augusti 2015 var det 1 kvalster på 300 bin i det samhälle som skulle testas på workshopen. Nu 2 april var samhället fullt med bin på 13 svearamar. Bina var mycket lugna och provtagningen gick bra. Jag bläddrade framåt bakifrån (s k varmbygge) ett antal ramar för att komma nära ynglet, men jag tog inte bina från en yngelram. Men till vår ”besvikelse” var det bara 1 kvalster på 300 bin. Man kan lugnt säga att vi var förvånade.

Varberg7 När allt skakats i 1 minut vändes på burken och den skakades fortfarande tills all sprit runnit ner i den undre delen. Den lyftes över huvudet och kvalstren kunde räknas. För att vara säker på att resultatet var riktigt vändes den så att spriten rann ner till bina. Den skakades lite kort och vändes under skakande igen. Samma resultat.

Hur kunde detta samhälle vara varroaresistent? Och samhälle 9? Och de samhällen som gjorts med hennes bin fast de inte hade drottningar som var döttrar till henne. Alla Magnus och Ulrikas nuvarande samhällen har alltså uppvisat förvånande låga kvalstermängder i flera år. Fast drottningarna inte är genetiskt släkt med de ursprungligt resistenta samhällena. Men de är s k sociala avkommor, beskrivet ovan vad det betyder.

 

Förklaringen

Jag hade i mitt föredrag berättat om erfarenheterna hos Hans-Otto Johnsen och Terje Reinertsen i Norge som knappast kan förklaras på annat sätt än att arbetsbina i resistenta samhällen lär andra bin hur de ska bekämpa kvalster.

Provtagningen med skakburken på Getterön bekräftade vad jag föreläst om på ett högst intressant sätt.

 

Leta motståndskraftiga bin

Nu är det dags för biodlare som har haft varroa några år och som inte kollat nerfallet av varroa efter bekämpningen, att kolla skillnaderna mellan olika bisamhällen. Speciellt i bigårdar som ligger lite avsides och i vilka det inte finns många bisamhällen. Det minskar risken för reinvasion av kvalster i samhällena. Bigården bör få behålla sin ”egen” stam”, dvs man för inte in nya samhällen och man odlar drottningar från sina egna bin.

Det finns säkerligen motståndskraftiga bin på många håll i Sverige idag, men de måste upptäckas och tas tillvara.

Man skall göra avläggare från dem.

De sämsta samhällenas bin skall inte användas att göra nya samhällen av, eller i alla fall ska man undvika det.

Man kan köpa skakburkar här: http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=862

 

Resistent arv är viktigt men resistenta arbetsbin är viktigare

Naturligtvis krävs det ett visst mått av resistent arv för att bisamhällens bin ska kunna utveckla resistens och kunna lära andra hur man bekämpar kvalster.

När det finns bisamhällen som utvecklat bra motståndskraft verkar det krävas mindre av genetisk resistenskvalitet för att kunna ta emot lärdom i jaga kvalster än att från början utveckla och lära sig denna egenskap.

 

Om du hittar resistenta samhällen

Om du hittar motståndskraftiga samhällen, även om de är arga, svärmiga, och endast ger lite honung. Ta hand om dem som guldklimpar. Flytta dem helst till en egen bigård ganska isolerat, 3 km till andra bin. Gör avläggare av dem och ge dessa puppor odlade från snälla, svärmtröga och högpoducerande samhällen från trakten, även om dess samhällen saknar en del varroaresistens. Sen fortsätter du att göra avläggare året därpå från de bästa varroaresistenta samhällen och låter dem göra egna drottningar. Gör så också från de ursprungliga resistenta samhällena och låt dem göra egna drottningar. Nu finns det bra drönare avseende andra bra egenskaper från föregående års nya samhällen. Fortsätt nästkommande år med att byta ut de sämsta drottningarna mot odlade från de bästa i bigården.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.