Tänk om vi i västvärlden låtit bli att använda så mycket kemikalier mot varroan när den kom. Kanske vi varit i samma situation som i Sydamerika och Sydafrika då – inget behov av kemikalier mot varroa.
Varroa i Sydamerika och Sydafrika
När varroan kom till Sydamerika hade bisamhällena tusentals kvalster i början, utan att det kom rapporter om förluster av samhällen. Ändå kunde det finnas ett kvalster på vartannat bi.
I Sydafrika var det likadant. Men konstaterade ca 50 000 kvalster i ett samhälle, men ingen rapport kom att samhället gick under.
Artikel om Fernando de Noronha i American Bee Journal i Oktobernumret 1997.
Detsamma gäller den lilla ön Fernando de Noronha utanför Brasiliens kust.1 Det fanns inga bin på ön, men man ville ha det. Så man förde dit ett antal samhällen med afrikaniserade bin och deras kakor (små celler!). Silade dem på drönare och drottningar och satte till italienska drottningar från Kalifornien och Georgia. I början hade en del samhällen ett kvalster på vartannat bi, dvs 50 % angreppsgrad. Inget samhälle rapporteras ha dött pga av varroa. Efter ett antal år sjönk angreppsgraden till vad den är ungefär i Sydamerika och Sydafrika, idag ca 5 %. Ingen kemikaliebekämpning användes.
Varroa i Europa och USA
När kvalstret kom till Gotland 1987 upptäckte man kravlade kvalster då man larvade om. Mer än 10 000 kvalster i samhällena, men de dog inte. Men här satte man in bekämpning med kemikalier, myrsyra och andra medel man använde i Tyskland. Tänk om man valt en annan strategi!
Eric Erickson var tillsammans med Lenard Hines de första som avlade bin för varroaresistens i USA redan i början av 90-talet. En pionjär som ignorerades då i alldeles för stor utsträckning. Hans resultat är vägledande än idag.
Ungefär samtidigt kom varroan till USA. Och kemikalier kom till användning. Ganska snart på 1990-talet började en forskare satsa på att odla fram varroaresistenta bin där, Eric Erickson.2 Han var nog först. Han kom snabbt på rätt väg, men andra med inflytande ville gå en annan väg och hans arbete fick inget genomslag då. Idag är hans arbete fortfarande exempel man kan följa. I början av hans arbete sattes gränsen för angreppsgraden till 15 % då man skulle ta bort samhället från avelsområdet och behandla det. Sedan sänkte han gränsen till 10 % då avelsframgången kommit igång. Sådana gränser är inte tänkbara idag pga av virusmängderna sådana samhällen nu har vid sådan angreppsgrad.
Efter några år ytterligare blev rekommendationen från universitet i USA att den sk ekonomiska brytgränsen för angreppsgraden låg på 5 %. Idag ligger den snarast på 3 % enligt t ex Randy Oliver.
Varroan kom till Tyskland 1968 med ett Apis cerana-samhälle. Det första samhället av det europeiska honungsbiet dog i början på 70-talet i Tyskland.
Också ungefär vid denna tidpunkt upptäckte man samhällen på Balkan i gamla Jugoslavien som hade problem med en parasit man inte visste vad det var. Men inga massiva dödsfall rapporterades. Eftersom man inte visste vad det var bekämpade man det inte som man gör idag.
Europeiska bin i Primorski och Japan
Europeiska bin togs i slutet av 1800-talet både till bortre Ryssland i Primorski-området och till Japan. På 40- och 50-talet rapporterades en del problem med något man inte riktigt visste vad det var. I Japan konstaterade man ett dödsfall för ett samhälle pga av varroakvalster på 60-talet. Vad hände då? Naturligtvis kemikalier. Men i Primorski-området fick bina fortsätta att utveckla motståndskraft.
Kemikalier är som ett tveeggat svärd
Men bin har alltid haft en del problem med sjukdomar. De som klarar det sämst dör. De andra bygger upp en starkare stam. Men använder man bekämpningsmedel störs den processen. Det är därför t ex vi i Sverige inte får använda antibiotika i bisamhällen mot nosema och yngelröta. Vi vet alla att om man använder antibiotika påverkas också immunförsvaret, många nyttiga bakterier som ingår i det dör också.
Tänk om…
Om man inte haft så bråttom med att använda kemikalier i Europa då man konstaterade varroakvalstrets närvaro, hade vi haft samma situation som i Sydamerika, Sydafrika och på ön Fernando de Noronha, dvs mycket små problem med varroan, inte större än med andra parasiter och sjukdomar.
Växande virusproblem ger en ökande bekämpningsspiral som måste brytas
Istället har inte bara uppbyggnaden av en bättre motståndskraftig stam förhindrats utan det sämre immunförsvaret har också skapat ett virusproblem som bara växer. Men det finns hopp.
Vildbina hjälper oss
Precis som i Sydamerika och Sydafrika där de många vildbisamhällena ordnade uppbyggnaden av en resistent stam har det dykt upp vildbin på olika håll i västvärlden gjort likadant. Dessutom har allt fler biodlare avlat bättre bin, ofta i samarbete med vildbin.
Abstinensproblem
Men vi har fortfarande en situation på många håll där virusproblemet är så stort idag att man inte bara kan sluta med kemikalier i bekämpningen av kvalster utan att få högre samhällsförluster än önskvärt Jag råkade ut för det 2008. Man kan jämföra det med när man ska sluta med många läkemedel. Man kan inte sluta för tvärt utan att få abstinensproblem. Man kan undvika detta genom en planerad nedtrappning. Eller man kan ta de större förlusterna ett tvärt avslut innebär.
Både en nedtrappning av bekämpningsmedelsanvändningen och ett tvärt avslut inbegriper en del strategier.
Minimera reinvasionen
En viktig strategi är att minimera reinvasionen av kvalster då kvalstermängderna blir höga i en del samhällen, som kan sprida sig i en dominoeffekt och orsaka onödiga förluster. Det innebär att man startar kemikaliestoppet i bigårdar som ligger minst 3 km från andra bin. Då kan ev större mängder kvalster från något av samhällena i en sådan bigård inte orsaka reinvasion hos bisamhällen utanför 3 km-gränsen. Man stoppar inte ett visst inflytande från drönare från icke resistenta samhällen. Men det är inte lika stor nackdel som reinvasion av virusfyllda kvalster, virusbomber.
Kemikaliefria bigårdar
En del biodlare anser nog att den långsiktiga lösningen på bekämpningen av kvalstren är så viktig så man slutar med kemikalier helt vid inrättandet av en blivande kemikaliefri bigård. T ex Gotlandsförsöket har visat att det är en framkomlig väg. Ännu bättre i ett sådant sammanhang är att aktivt odla från de bästa och slå ut de sämsta. Då når man snabbare framgång.
Lantbrukskemikalierna?
Hur är det då med alla lantbrukskemikalier, förstör inte de möjligheten att sluta med varroakemikalier? Alla kemikalier belastar. Mindre med kemikalier är bättre. Chris Baldwin3 som vandrar med 1500 samhällen till mandelodlingarna utsätter sina bin för mycket mer lantbrukskemikalier än ”vanliga” biodlare. Ändå kunde han sluta med varroakemikalier för 10 år sedan och inte ha några problem med kvalster att tala om. Trots att han har gamla svarta ramar med mycket kemikalierester i. Hans bin klarar lantbrukskemikalierna bättre än andra biodlares bin som vandrar till mandelodlingarna. Men en del problem har han, konstigt vore väl annars. Största problemet är drottningförluster, vilka förstås kan vara åtminstone delvis kemikalierelaterade.
Chris Baldwins bin klarar lantrbukskemiaklierna bättre när de slipper varroakemikalierna.
Kompromiss
I praktiken vill och/eller vågar inte de flesta ett abrupt avslut av kemikalier idag. Man är för rädd för stora förluster. Sannolikt korrekt eftersom de flesta har andra biodlares bin i närheten. Man kan då gå in för en slags kompromiss.
Håll koll på angreppsgraden 2-3 ggr
Använd den gräns för angreppsgraden då påverkan på samhället är så stort av kvalster och virus att samhället är en renivasionsrisk, idag ca 3 %. Håll koll på samhällenas angreppsgrad och behandla så snart man ser att den gränsen överskrids.
Odla efter de bästa och byt ut de sämsta
Odla efter de samhällen med minst angreppsgrad och minst utvecklingstakt för denna. Byt ut drottningarna i de sämsta. Om behandling sker under drag måste man ta hänsyn till vilket medel som används för att man ska vidta åtgärd om det behövs för undvika att få restämnen i honung.
Vilka kemikalier i nedtrappningen
Vilka kemikalier är då att rekommendera i en nedtrappningsstrategi? Vad finns för alternativ? Finns det andra alternativ än kemikalier? De alternativ som finns är
- Apistan (pyretroid)
- Borttagande av täckt yngel, drönaryngel och/eller arbetaryngel
- Mjölksyra,
- Myrsyra, ’
- Oxalsyra,
- Pudersocker,
- Tymol (apiguard eller egentillverkade wettexbitar).
För- och nackdelar
Rent allmänt brukar man i lantbrukssammanhang säga att det är lämpligt att rotera mellan olika medel för att minimera de negativa verkningarna av ett medel. Sen kan det finnas andra anledningar att välja eller utesluta vissa alternativ. Varje alternativ har sina fördelar och sina nackdelar. De kan också vara olika lämpliga vid olika tidpunkter på året eller olika angreppsgrader av varroan.
Apistan
Mycket effektivt, passar vid höga kvalsternivåer då den direkta negativa påverkan på bina är liten. Passar hela perioden under en säsong då bina inte sitter sammandragna i klot. Det passar inte bra i starka samhällen som samlar nektar. Visserligen är pyretroider vaxlösliga och inte honungslösliga, men honung innehåller också en del små vaxpartiklar. Pyretroiderna lämnar inte vaxet utan byggs upp till allt större mängder. Kvalstren utvecklar resistens mot pyretroider. Pyretroider har också en negativ påverkan på människors hälsa. Om man använder Apistan rekommenderas det enbart i undantagsfall, t ex vid höga angreppsgrader. Då rekommenderas att man markerar de ramar mellan vilka man hänger remsorna. Dessa ramar återvinner man inte vaxet från. Det är i dessa ramar det mesta av pyretroiderna hamnar.
Borttagning av allt täckt yngel
Om man avlägsnar allt täckt yngel, drönaryngel och arbetaryngel, två gånger med ca en veckas mellanrum får man bort mer än 90 % av kvalstren, dvs en bra bekämpning. Men man försvagar samhället också pga av allt yngel det mister. I vissa lägen kanske man vill välja denna metod. Den är rätt arbetskrävande, men vid ett mindre antal samhällen kan den fungera som ett alternativ. En variant på denna metod är spärrgallerboxen, då man spärrar drottningen på en ram med arbetarvax och avlägsnar en täckt sådan ram tre ggr efter ett visst rotationssystem där den täcks utanför buren.
Drönarutskärning
Utskärning av täckt drönaryngel är opålitligt. Det fungerar ibland, t om i genomsnitt ganska bra. Men alltför ofta hittar man dåligt med kvalster i bortskuret drönaryngel fast angreppsgraden borde innebära mer än man ibland hittar. Dessutom får man ett felaktigt urval. Man selekterar på yngel som söker sig till arbetaryngel. Det är ju de som klarar sig, i alla fall i detta skede.
Mjölksyra
Dödar kvalster på bina, inte i yngel. Passar att duscha på kakor med bin, speciellt då ett bisamhälle eller avläggare är yngelfritt, t ex en avläggare utan yngel, eller en svärm. Ofarligt för bin och människor. Inga restprodukter.
Myrsyra
Vid korttidsbehandling med en liten mängd på en wettexbit påverkas i princip bara kvalster på bina, inte i ynglet. Vid långtidsbehandling påverkas även kvalster i ynglet. Svårt att dosera rätt då det är temperaturkänsligt för hur snabbt det avdunstar. Drottningen kan lätt dö. Om angreppsgraden av kvalster är hög påverkas binas hälsa alltför negativt. Kan användas som komplement i juli/augusti efter skörd för att få ner angreppsgraden då friska vinterbin skall bildas.
Om korttidsbehandling används med yngel i samhället får man upprepa behandlingen 2-4 ggr med en veckas mellanrum, detsamma som vid användning av pudersocker och mjölksyra med yngel i samhället.
Myrsyra kan vara mycket skadligt för människor och bra skyddsutrustning rekommenderas.
Oxalsyra
Droppning med sockerlösning används på hösten/förvintern då samhället är yngelfritt. Om angreppsgraden är hög påverkas samhällets hälsa negativt. Samhället tål inte droppning 2 ggr efter varandra om man skulle tycka att det behövs, om man upptäcker yngel i samhället t ex. Svårt att behandla vid rätt tidpunkt då samhället måste vara yngelfritt. Om man använder förångning av oxalsyrakristaller (sublimering) tål samhället fler behandlingar efter varandra. Oxalsyra kan vara mycket skadligt för människor och bra skyddsutrustning rekommenderas. Det är förrädiskt då ångor inte känns så väl. Man skall också vara försiktig vid tillvaratagande av döda samhällen på våren då oxalsyrakristaller kan finnas på ramar, bin och kupornas insidor. Kvalsterresistens har diskuterats.
Pudersocker
Avlägsnar kvalster från bina, inte i yngel. Passar främst att behandla yngelfria samhällen, t ex en avläggare utan yngel. Ofarligt för människor. Inte farligt men irriterande för bin. Passar inte vid fuktig väderlek då sockret klumpar ihop sig.
Tymol
Tymol kan användas när som helst då det finns väsentligt med yngel i samhället. Om man fodrar samhället samtidigt höjs temperaturen och det gör behandlingen effektivare. Det är ett bättre mått än en viss utomhustemperatur. Vid hög utomhustemperatur uppemot 30°C, kan avdunstningen ske för snabbt. Då kan man minska den applicerade mängden och upprepa behandlingen oftare istället. Normalt tål bina tymol bra, även vid höga angreppsgrader av varroa. Även vid en aning för liten använd mängd fungerar tymol. Då kan man upprepa behandlingen en extra gång om man önskar. Vid hög avdunstning, vid hög temperatur eller stor använd mängd, rensas yngel ut som finns närmast tymolen. Vid normal användning kan ett litet område rensas närmast apiguarden eller wettexbiten.
Tymol finns normalt i flera olika honungssorter i litet större mängder än de flesta honungssorter, t ex i timjanhonung. Tymol är ofarligt för människor. I stark koncentration är det dock obehagligt, t ex kan det vara det vid tillverkning av wettexbitar. Tymol är vaxlösligt, inte honungslösligt. Att det luktar tymol i samband med och efter en behandling visar på ämnets flyktighet, vilket är det som utnyttjas i behandlingen. Efter behandlingen försvinner tymolen sakta ur vaxet, snabbare med bra ventilation. Behandling med tymol fordrar lite arbete och är tillräckligt effektiv metod. Kvalsterresistens har diskuterats.
Hög angreppsgrad på våren
Om hög angreppsgrad upptäcks antingen pga vinglösa bin eller med hjälp av skakburken rekommenderas tymol eller möjligtvis Apistan. Jag har god erfarenhet av tymol. Jag frågade experter en gång 2008 vad man skulle använda vid ett sådant här tillfälle. Tymol och Apistan var inte aktuellt. Då fanns det enligt experten inga alternativ mer än döden för samhället. Tymol har dock räddat många samhällen som på våren haft höga angreppsgrader av kvalster.
Behandling i juni
Om angreppsgraden på våren är 1,5-3 % tas ett nytt prov i juni. Framför allt o man brukar ha sent honungsdrag, t ex från ljung, är det aktuellt att göra huvudbekämpningen om sådan behövs i juni och ev en liten bekämpning efter ljungskörden.
Behandling i juli/augusti
Om samhället inte har vinglösa bin efter sommarskörden och men angreppsgraden ligger över 3 % bör samhället behandlas mot varroa om det inte har en varroaresistent historia, dvs bevisat klarar lite högre nivåer av kvalster. Då kan man välja mellan tymol och myrsyra.
För mig är valet lätt, tymol. Detta för att samhället behöver få fram friska vinterbin. Det duger inte att vänta till vinterbehandlingen med oxalsyra.
Om samhället har vinglösa bin nu kan man lämpligtvis använda tymol. Möjligtvis Apistan, men det behövs inte. Myrsyra i ett sådant läge tar hårdare på samhällets hälsa.
Behandling i september
I början av september fungerar tymol normalt bra. Om man i slutet av september upptäcker vinglösa bin bedömer jag det som för sent med tymol, speciellt om yngelmängden är mycket liten. Apistan är nog enda alternativet då, om inte kvastren är pyretroidresistenta.
November/december
Om man siktar på oxalsyrabehandling måste man invänta yngelfrihet. För att vara säker måste man nästan lyfta på en yngelram, speciellt om hösten varit varm och man har den typen av bin som har svårare att stänga ner yngelsättningen.
Det man skall komma ihåg är att oxalsyrabehandling inte underlättar övervintringen. Den är till för att när samhället börjar yngelsättningen efter vintern, på senvintern/våren, skall kvalsternivån vara låg.
Rekommendation för många
Kontrollera angreppsgraden av varroa 2-3 ggr per säsong, april/maj, ev juni och juli/augusti.4 Vid mer än 3 % behandling med wettexbitar med 5 gr tymol var. På våren en bit 2 ggr med 10 dagar emellan för normalt och starkt samhälle. Om samhället är svagt en halv bit 2 ggr. Är det mycket svagt en kvarts bit 2 ggr.
Tymoldosering vid svagt och normalt/starkt samhälle.
Om angreppsgraden på våren är 1,5-3 % tas ett nytt prov i juni. Om man normalt har ett sent drag kan huvudbekämpningen göras i juni med 2 wettexbitar 2 ggr med 10 dagar emellan.
Efter skörden i juli/augusti tas skakburksprov. Mer än 3 % – 2 wettexbitar 2 ggr med 10 dagar emellan för normalt samhälle. Svagt samhälle 1 bit 2 ggr.
Har man gjort en huvudbehandling i juni kan man ev behöva göra en efterbehandling i början av september eller senare pga sen ljungskörd. Det går ofta bra sent eftersom man då har yngel i samhället och fodringen sker då, vilka båda höjer temperaturen.
För att minimera risken för reinvasion, t ex pga att grannbiodlare behandlar senare på säsongen och har högre angreppsgrad i juli/augusti är det bra om man kan etablera en bigård minst 3 km från andra bin där man utvecklar varroaresistens och där bina utvecklar sin resistens så att de tål flyttas till andra platser och klarar reinvasion.
Tillverkning av wettexbitar med tymol.
Målet
Det är först då man slutat med kemikalier helt som samhällen kan finjustera varroamotståndskraften så att de kan klara av reinvasion. De förbättrar sin grooming-förmåga då, kvalsterrensning från varandras kroppar. Hans-Otto Johnsens och Terje Reinhertesens bin i Norge har nått dit.5 Deras bin håller normalt angreppsnivåer på under 1 %.
Biodlingen för Hans-Otto Jonsen är tillbaka som den var innan varroan. Kvalsternivåerna ligger normalt under 1 %.
