ApideaFyllning

Gör det du ska tillräckligt bra. Perfekt är ofta inte nödvändigt. Det sparar tid – och pengar.

Det är bäst för bisamhället att dess drottning parar sig med många olika drönare, också härstamningsmässigt. I dessa varroatider är det maximalt viktigt att bisamhället får all hjälp det kan få för bästa möjligheter att överleva och prestera. Den genetiska variationen också inom bisamhället är viktigt.

Då låter man ungdrottningarna para sig fritt i det område där man befinner sig, eller i ett område med många bisamhällen med likartade egenskaper av de man önskar ska finnas i ens bin. Enklast är då att befinna sig i ett slags ”renparningsområde”, vad gäller önskade slags bin och egenskaper. Inte nödvändigtvis samma ”ras”. Där jag bor har alla runtomkring mig Elgonbin. Vi drar åt samma håll, åt mer varroaresistenta bin. Och vi använder liten cellstorlek.

Jag gör avläggare från de bästa samhällena, som flyttas till andra bigårdar. Där får avläggarna dra upp egna drottningar, för att förmera det goda arvet. Drottningarna får para sig där.

Från några av de bästa bisamhällena odlar jag drottningar. En del går till de sämsta samhällena i vilka jag tagit bort den gamla drottningen. Sedan får ett sådant samhälle en krypfärdig drottningcell från kläckskåpet. Använd cellskyddare. Då behöver man inte vänta ett par dagar med att sätta till cellen för att bina inte ska riva cellen (om samhället är birikt kan de göra så). Och när man kollar senare ser man den runda öppningen i cellen och kan konstatera säkert att ungdrottningen krupit ut. Utan cellskyddare biter bina ofta ner cellresterna efter några dagar.

Andra drottningar sätts till i små parningskupor modell Apidea med några miniramar. Swibi parningskupor är ett bra och relativt billigt alternativ. Jag fyller dem med bin från ett samhälle som jag valt att byta drottning i därför att det inte håller måttet. Jag skakar ner bin i en stor låda, duschar lite vatten på dem. De flesta flygbina flyger tillbaka till flustret. Det blir mest ungbin kvar. När jag skakat färdigt från eventuell skattlåda fortsätter jag ner i yngelrummets översta låda av de tre jag använder (tre kvadratiska shallow med 12 ramar i varje låda). Sedan till nästa låda om jag behöver. Nedersta lådan skakar jag inte. Där är mest flygbin nu som flugit tillbaka. Drottningen hamnar sannolikt i en av apideorna. Många drönare också. Men det gör inget. Apideorna ska ju ändå inte till någon parningsstation. Det minskar arbetet att inte leta upp drottningen och att inte sila bina från drönare.

I den apidea där drottningcellen som placeras där inte har ett runt hål i toppen, utan ett hål i sidan, där har bina eller drottningen från samhället dödat puppan. Kolla lite senare för yngel och ta bort den gamla drottningen. Ersätt sedan med en ny drottningcell som odlats lite senare.

Om en apidea har tänkt yngel när du kollar för ägg 14 dagar efter att du laddat den har den den gamla drottningen. Ta bort den och ersätt med en drottningcell. Ibland kan apidean acceptera drottningen från drottningcellen fast den gamla drottningen hamnat där. Så se upp. En gammal drottning rör sig sakta. En ungdrottning snabbt. En ung drottning är glansigare i färgen med skarpare färger. En gammal drottning kan vara lite nedbantad, ha fransigare vingar och matta färger.

Efter att parningskupan laddats ställs den i skugga, helst svalt, stängd. Några timmar senare placeras en drottningcell i den som har ca ett dygn kvar till krypning. Två dagar senare på kvällen placeras parningskupan på sin parningsplats och öppnas så bina kan komma ut. Den platsen kan vara i närheten av en bigård, men en bit ifrån de stora samhällena för att undvika röveri från dessa. Bina i parningskupornas ska inte komma från denna bigård. Parningskuporna ska helst stå några km från den bigård de tagits ifrån, för att undvika att flygbin flyger tillbaka och bimängden minskas för mycket i apidean. Av samma skäl placerar man ut apidean på kvällen så att bina inte flyger ut för snabbt. Då kanske de inte tar flygmärke ordentligt på apidean och flyger tillbaka någon annanstans.

Man fyller apidean med ca 3 dl bin, antingen med ett mått som man tar lite vattenduschade bin med, eller så lär man sig hur mycket de ska fylla apideorna underifrån med och ”häller” ner dem. Ramarna i apidean behöver endast en liten bit mellanvägg att starta på eller en liten bit av kakan som blir kvar sedan man skurit bort resten som är kvar sen föregående år. Det går lättare att fylla apidena då. Eftersom man parar i bigård och inte på parningsstation behövs inget spärrgaller framför flustret. Men spärrgaller till foderkammaren kan vara bra. Annars kan drottningen gå dit och lägga ägg i kakor bina bygger där. Det kan vara svårt att få tag på henne då man ska ta henne om hon finns där.

Fylla parningskupor med bin
Märkt på:                        

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.