Ikväll 21.30 efter ett telefonsamtal tog jag en svärm i en hallonbuske som kom från husväggen 20 meter därifrån. Huset ligger ensligt i en by ”mitt i skogen” i Närke, som en gång var en bruksmiljö som sjöd av liv. Minst 10 år hade det funnits bin i husväggen i den gamla bruksbostaden, som skulle passa perfekt som Bed and Breakfast för fyra. Och det skulle den nog bli så småningom.
– Det var den mest spännande upplevelsen i mitt liv, sa kvinnan som ringt, när jag gick iväg med svärminfångningslådan till bilen. Jag lovade henne en burk honung.
Bina hade svärmat nästan varje år. De var mycket små och snälla. Mycket gult på bakkroppen. Mellankroppen var märkligt svart, på bina alltså, drönarna mörka. 7 km bort finns min systerdotter (Rebeckas mamma Regina) som har tre bisamhällen och hon har haft bin mer än 10 år, så ursprunget kan ha varit en svärm från hennes bin. På senare år har det dykt upp några bigårdar på ca 3 km håll åt ett annat håll, med samma sorts bin som jag har.
– Vad ska jag göra med bina i husväggen, frågade kvinnan.
– Låt dem vara kvar om de inte är till besvär. Bina pollinerar frukt och bär och andra blommor och bidrar till att skapa och upprätthålla biologisk mångfald. Yngeluppehållet som svärmningen orsakar hjälper till att hålla dem friska.
