Hel Langstroth sågad till att passa i en LN-låda
Mann Lakes standardplastram, deras billigaste, har små celler, något lite större än 4,9 mm. Det fina är att även bin födda i stora celler bygger ut dessa i de flesta fall utan problem. Blir det drönarceller lite för mycket skär man bort dessa med en kniv och bina får bygga om det området.
Ramen är stabil, väger inte mer än en träram. Listerna är mycket tunnare så det blir 10-15 % mer kakyta på en ¾-Langstroth.
Man kan använda ramen för att relativt snabbt få ner sina bin på liten cellstorlek – och man kan låta samhället behålla plastramen, med fördel. Eller ge dem vaxmellanväggar och plastramarna till nästa samhälle. Priset är inte mycket högre än man får betala för en spikad och trådad ram med isatt vaxmellanvägg. Man kan köpa den direkt från Mann Lake i USA (klicka här) Hur sanerar man en plastram, ”smälter” ur vaxet? När man tar en ram ”ur produktion”, skrapar man av sidorna med en kniv ner till cellbottnarna och smälter om och renar vaxet. Sedan placerar man ramarna bitätt tills bina slutat flyga på hösten. Då placeras den så den utsätts för väder och vind i några månader kanske, tills vaxet är ”mörat”. Då spolar man bort det med högtryckstvätten.
Det räcker med avståndshållare på en sida, men man får ordna till avstånden manuellt på sidan utan avståndsgivare.
Tyvärr finns ramen bara i hel Langstroth och i ¾-Langstroth (medium kallas den storleken på de flesta håll i USA). Men ramen är så stabil så man kan använde hel Langstroth och såga bort bitar ur den så den blir en LN-ram. Den blir utan bottenlist, en sidolist och utan avståndsgivare på en sida. Men det fungerar faktiskt bra. Jag har provat. Från ¾-Langstroth kan man såga ut halv LS, eller Shallow vilket jag använder (i stort sett försvinner bara bottenlisten då). Ska man göra Svea eller LS får man såga ut bitar av själva plastmellanväggen och passa in i en träram.
Drottningen är redan där för att lägga ägg. Se i högerkanten.
