http://www.happyhollowhoney.com/
Richard Reid bor på landsbygden i Virgina, USA. Han började med bin 1973. Biodling var enkel då, nästan bara att sätta på och ta av lådor.
1995 hade alla hans bin dött på grund av varroakvalstret. Han tyckte inte om kemikalier och använde inte sådant i sina bisamhällen. Ett paketbi-samhälle han köpte då dog också, efter bara två månader. Han orkade inte mer, utan gav upp biodlingen, och ägnade sig helt åt sin byggverksamhet.
Överlevare
Efter ett antal år, upptäckte han att några svärmar hade bosatt sig i ett par skattlådestaplar. Han gick och tittade på dessa vildbin ibland och såg att de levde. De levde och svärmade i 12 år utan skötsel. Efter några år kände han sig uppmuntrad av detta och beslutade sig för att 2008 ge biodlingen en chans igen.
En av de vildsvärmar som slog sig ner i hans staplar av skattlådor.
Det finns inga stora gårdar i närheten (alltså inte så mycket av jordbrukskemikalier) och några mindre biodlare har sina bin minst 3 km från hans bin. Så förutsättningarna för att kunna utveckla en hållbar biodling utan störningar från andra var bra.
Tillbaka igen
Han tog hand om de två vildssamhällena och började utöka antalet samhällen med hjälp av dessa. Han köpte en del VSH-, primorski-drottningar och drottningar från lokala överlevarsamhällen, då han räknade med att dessa skulle bidra till att bygga upp en resistent stam. Han bestämde sig återigen för att inte att använda någon form av kemikalier mot varroan, s k ekologiska eller andra gifter. Han ville inte köpa paketbin eller samhällen från andra (inga alls). Han delade sina egna bisamhällen.
Han fångar också svärmar i svärmfångstkupor en bit upp på trädstammar i skogen i närheten.
Han kollade aldrig angreppsgraden av varroakvalstret i sina samhällen.
De årliga förlusterna sedan 2008 har legat på 10-15%, utom efter vintern 2012-13 då 40% dog. Varje år såg han några vinglösa bin i en del samhällen. Efter vintern 2012-13 har han inte sett några vinglösa bin. Han har sedan dess endast köpt några få drottningar från andra biodlare och litar nu på sitt eget material.
Varje år odlar han drottningar från flera olika linjer. Han räknar med att de är ca 18 st. De paras i hembigården. Han gör många avläggare varje år. Mest från övervintrade småsamhällen/parningssamhällen som han delar tidigt och säljer. Den drottninglösa delen får dra upp en egen drottning. Vid senare delningar är drottningodlingen igång. Då delar han ut krypmogna puppor till dem som behöver.
En av hans drottningar.
Utökning
2015 invintrade han 75 produktionssamhällen och 105 småsamhällen. 30 av de stora samhällena finns i några bigådar i närheten av hemmet och i hembigården. Där har han 17 av dem. Småsamhällena finns i hembigården.
En del av småsamhällena och några av produktionssamhällena i hembigården.
Han har sammanlagt nio bigårdar. Han vill ha minst 10 samhällen i varje bigård, men han har inte nått detta mål ännu för de flesta av dem. Han riktar nu in sig på att öka antalet produktionssamhällen till 100 och småsamhällena till 150. Han tänker också etablera ytterligare 2 bigårdar.
När det gäller cellstorleken, så består den stora majoriteten av yngelramarna i samhällena av Mann Lakes standard plastram med plastmellanvägg. (Kan köpas från Höglandets honung. http://www.hoglandetshonung.se) Cellstorleken för dem är 4,95 mm. Resten av ramarna i skattlådorna har en större cellstorlek. Vissa ramar startas utan en mellanvägg. Avsikten är att bina skall bygga en del drönarvax där. Han vill översvämma området med önskade drönare. Men bina bygger också en del bra arbetarvax i en del av dessa ramar, särskilt i småsamhällena.
Han säljer avläggare, drottningar och honung
Han delar småsamhällena under våren och säljer delen med drottningen, sparar resten för att bygga upp nya småsamhällen. De används vanligtvis för att para drottningar och för att etablera nya småsamhällen att invintra till nästkommande säsong.
En yngelram med arbetsbibygge som bina byggt utan hjälp av mellanvägg.
Han har oftast ett mycket bra vårdrag som vanligtvis gör att småsamhällena klarar sig resten av året. Mitt i sommaren är det oftast en dragpaus. Det kan innebära att småsamhällena kan behöva matas med sockerlösning för att klara vintern. 2015 fick han så mycket vårhonung att han bara behövde mata ca 20 % av småsamhällena för vintern.
Han säger att han nu har tillräckligt med resurser så att han kan ta honung från produktionssamhällen och ge till småsamhällena. Således matar han allt mindre med sockelösning. Han brukar bara fodra en handfull av produktionssamhällena (mestadels nya) för att förbereda dem för vintern.
Produktionssamhällena brukar ha stort överskott av honung över vintern. Ofta slungar han honung i april. Man kan säga att han använder sina samhällen som honungslager.
Richard Reids lokalt anpassade Varroa-resistenta bistam
- Det är minst 3 km till bigårdar med andra slags bin än hans.
- Området där han bor är inte ett högt utvecklad jordbruksområde. Därför finns det inte så mycket jordbrukskemikalier där som kan vara fallet i många andra områden.
- Han började med bin som hade en viss grad av varroamotståndskraft.
- I de flesta yngelramar, har han liten cellstorlek.
- Han tar inte in samhällen (t.ex. paketbin) från andra platser utanför området med hans egna bin.
- Han gör nya samhällen till sig själv genom att dela småsamhällen (med nya drottningar från sina avelsdrottningar) och till försäljning av avläggare. Han delar också upp en del av de mindre produktiva stora samhällena för att göra avläggare.
- Han byter inte drottning regelbundet i sina samhällen. Han har några samhällen med drottningar på sin 3:e och 4:e säsong. De får ofta byta själva.
- De sämsta samhällena dör eller får sina drottningar utbytta.
- Han odlar efter drottningar från många olika linjer varje år.
- Han provar bara några drottningar från andra biodlare varje år.
Uppmuntran till alla biodlare
Richard Reid är en av flera biodlare som har lyckats odla fram en varroaresistent lokalt anpassat bistam. Låt oss uppmuntras av detta och trots vad vissa andra biodlare av alla slag säger att detta inte skulle vara möjligt. Hur kan man vara så okunnig om vad andra har uppnått? Omsätt vad du kan av Richard Reids erfarenheter.
När han började, hade han inte många bisamhällen, så även om du endast har några få samhällen kan du göra något.
Kanske dina omständigheter är sådana att det är bra att kontrollera kvalsternivåerna i dina samhällen. Det finns olika metoder, exempelvis med hjälp av biskakaren (http://www.elgon.es/diary/?cat=85).
Ta det inte som ett misslyckande om du väljer att använda bekämpningsmedel ibland. Var och en av oss bestämmer vad som är lämpligt för oss själva och våra bin, i samråd med lagar och förordningar. En behandling som inte innebär några kemikalier alls är att ta bort allt täckt yngel (arbetar- och drönaryngel) två gånger med en veckas mellanrum. Det är effektivt men försvagar bistyrkan en del, men inte binas immunförsvar. Samhällena med högst kvalsternivåer får nya drottningar så fort som möjligt.
Nästa säsong kommer alltid att bli bättre!
