Reinvasion är värst

Förra året 2015 var ett dåligt år för bina i mer än ett avseende. Lång kall vår, dålig sommar men åtminstone en bra höst då de kunde återhämta sig och förbereda sig för detta år.

De fick dåligt med färskt pollen under den långa och kalla våren. Så immunsystemet var inte på topp. Och bina kunde inte flyga så mycket som de behövde, så där nosema fanns kunde smittade bin infektera nya bin i stället för att försvinna med sjukan då de inte kunde återvända till kupan efter en flygtur.

Leif Hjalmarsson

Jag behandlade fler bikupor och använde mer tymol förra året än vad jag hade gjort tidigare år. Tidigt på säsongen såg jag vad som skulle komma och bestämde sig för att prova några nya strategier för att hjälpa bina till bättre varroamotstånd och slutligen kunna sluta helt med tymolen.

Mycket ofta har jag påmints om erfarenheterna från en av Leif Hjalmarsson bigårdar i norra Skåne. Han fick 5 Elgon drottningar från mig redan 1997 och etablerade en bigård minst 3 km från andra bin. Bina som han introducerade drottningarna i hade behandlats med Apistan varje år i ca 5 år och hade mycket lite med kvalster. De hade antagligen anpassat sig något till närvaron av kvalstret. Han använde stor cellstorlek, 5,4 mm. Han har aldrig behövt använda några bekämpningsmedel på dessa bin. Leif dog tyvärr i början av detta år, 2016. Jag saknar honom! Han var en myvket duktig och välkänd buckfastodlare.

Redan när vi började kombinera Monticolabin med våra svenska bin kunde man se att det fanns motståndsegenskaper i dessa kombinationer. Därför hade jag hoppats att varroakvalstren inte skulle skapa några problem att tala om när de kom i mina bigårdar. Så blev det tyvärr inte. Även fast jag hade tagit ner mina bin till liten cellstorlek.

Jag har undrat ända sedan 2008 då varroan började skapa problem i mina bigårdar, varför det blev så? Förra året beslutade jag mig för att jag var tvungen att låta det faktum att Leif Hjalmarsson etablerat denna bigård mer än 3 km från andra bin påverka hur jag utformade min biskötsel för att mina bin skulle utveckla resistens. En hel del fokus måste läggas på att undvika reinvasion, dvs att bina plockar upp kvalster från bisamhällen med hög angreppsgrad av kvalster, i mina egna bigårdar och från andra inom ca 2 km.

Hårdare selektion 2015

Men de svåra förhållanden för bina förra året innebar också att selektionstrycket var starkare och det var lättare att välja ett bra avelssamhälle, om det fanns något. Och det gjorde det, särskilt samhälle S241 som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg, men också C243. Jag satte till många nya drottningar i mina samhällen förra året. Jag hade bara hittat ett kvalster i S241 i ynglet (puppor) när jag försökte ta reda på VSH-värdet. Och det kvalstret hade inte någon avkomma (VSH-egenskap).

1. Projekt 1 hade precis börjat ca 5 km från andra bin i ett skogsområde förra året. Jag hade inte behandlat samhällena i detta projekt under hösten 2014 då det startade, för att ”nollställa”/”likställa” dem avseende kvalstermängderna. Under 2015 behandlade jag ett par samhällen när de visade lite bin med förkrympta vingar. Varroanivån var inte alarmerande hög, så viruseffekter kom vid låga angrepp. Tydligen uteblev reinvasion från samhällen med större antal kvalster och mycket virus, eftersom kvalstermängderna var mycket låga i alla samhällena hösten 2015. Varroanivåerna var också mycket låg under våren 2016, och så är det också nu i slutet av sommaren 2016.

 Biskakaren är ett verktyg som snabbt och enkelt ger dig siffror på angreppsgraden av varroa i bisamhällena i en bigård, t ex där du utvecklar dina bins motståndskraft. Skriv: Biskakare – i sökrutan högst upp på bloggsidan. Då får du fram mer värdefull information om den.

2. Projekt 2 startades i och med att jag behandlade alla samhällen i en bigård ca 2 km från andra bin med ett effektivt läkemedel i augusti 2015 (det bar mig emot att göra det), för att efterlikna något hur bigården hos Hjalmarsson startades, den som inte behandlades under mer än 15 år. Varroanivån nu i augusti var förvånansvärt låg, nästan inte detekterbar. Det var i denna bigård jag hade planerat att minska varroanivåerna genom att ta bort alla ramar med täckt yngel två gånger med en vecka i mellan, i de samhällen som visade högre angreppsgrad av varroa än 3%. Den högsta nivån var 0,3%.

 Är angreppsgraden högre än 3% i ett samhälle bör du fatta ett beslut om du ska vidta någon åtgärd och vilken. Ska du flytta bort samhället eller använda t ex tymol i just det? Att kolla angreppsgraden med biskakaren är en enkel och snabb metod, men du dödar 300 bin. Det är dock ingenting jämfört med om du gör ingenting alls. Virus och varroa dödar tusentals bin förutom binas normala frånfall i sitt dagliga arbete, där tiotusentals bin dör.

3. De samhällen jag beslutade i slutet av förra året (2015) att de skulle få nya drottningar i år, behandlade jag med tymol i april/maj 2016, även om de inte visade några tecken på varroa eller virussymtom. Med detta tror jag att jag säkerställde att dessa samhällen inte skulle producera kvalster som skulle kunna reinvaderade de andra samhällena i bigården, eller i grannbigårdar. Den här typen av bigårdar utgör största antalet av mina bigårdar. I dessa bigårdar har jag inte kollat angreppsgraden av varroa på alla samhällen vår och sensommar.

Under senare delen av augusti nu 2016 då jag kompletteringsfodrar med socker inför vintern har jag hittills under året bara hittat enstaka vinglösa bin i några få samhällen framför flustret, i några enstaka bigårdar. Jag har testat de flesta av dessa samhällen med biskakaren avseende angreppsgraden av varroa innan ev behandling med tymol. En del samhällen hade mycket låg angreppsgrad. Några hade över 3 %. De fick tymol, utom ett som visat sjunkande angreppsgrad, men nu så högt att det inte kunnat producera mängden själv. Och den bigården har en annan biodlares bin 1 km bort. Om en månad testar jag igen för att se om samhället kunnat rensa sig från de kvalster det hämtat upp.

En utkantsbigård

Låt oss titta på en bigård i utkanten av ”mitt” Elgon-område. Med det menar jag att drönare från andra biodlares bin kan påverka parningen av ungdrottningar. Också risken för reinvasion kan givetvis vara högre där. Förra året var naturligtvis inte bara svår för mina bin utan också för andra biodlares bin. I denna bigård behandlade jag två samhällen ganska mycket förra året, och även under våren och bytte sedan drottningar. De andra samhällena i denna bigård har inte behandlats i år. Men de var alla behandlade förra året med tymol. Nu i augusti såg jag ett bi som såg ut som det skulle ha kunnat haft begynnelsen till förkrympta vingar. Så jag testade angreppsgraden av varroa – 4 kvalster på 350 bin = 1,1% angreppsgrad av varroa. Det blev ingen behandling naturligtvis. Mycket glädjande resultat.

Några småbigårdar

Jag har ett par små bigårdar där jag kontrollerade alla samhällen med biskakaren i våras, 0 eller ett par av kvalster på 300 bin hos alla samhällen. Inga samhällen behandlades under våren eftersom jag inte planerade att byta några drottningar här. Jag hade bytt i några samhällen redan förra året. Jag kollade alla samhällen i dessa bigårdar nu i augusti.

I en av dessa bigårdar som har två samhällen och en avläggare hittade jag 4 kvalster i en av de stora samhällena och 32 (!) på 300 bin i det andra. Det var för många i det senare för att det skulle ha kunnat producera dem själv under den tid de haft till förfogande. Inga vinglösa bin. Detta är också ett tecken på att många kvalster plockats upp från något annat samhälle. Eftersom samhället har en historia av att behöva tymol varje år valde jag att behandla samhället med tymol och planerar att byta drottning i det nästa år. 500 meter bort finns dubbelt så många bikupor som tillhör en annan biodlare (med Elgon bin, men som inte varroaselekterats under de senaste åren). Han hade problem med ett av sina samhällen.

Läget i den andra lilla bigården kommer en särskild rapport om i ett senare blogginlägg.

Undvik reinvasion när bina ska utveckla sin varroamotståndskraft

Slutsatsen är att det är mycket viktigt att undvika reinvasion av kvalster när bina ska utveckla sin förmåga att själva hålla efter mängden varroakvalster i samhället. De behöver dock en viss mängd kvalster för att kunna anpassa sig, men inga extra kvalster från andra samhällen som gör det svårare för dem att överleva.

Å andra sidan kan en delförklaring till den så mycket bättre standarden på varroaresistensen i år, som det verkar, vara att så många nya varroaresistenta drottningar sattes till i bigårdarna förra året. Bin från dessa samhällen flyger också lite fel, som bin från alla samhällen gör. Och i detta fall gör de lite nytta genom att hjälpa till i de lite sämre samhällena att hålla efter kvalstren, och lära upp bina i dessa samhällen.

Förändringar i den genetiska sammansättningen hos bina är naturligtvis viktig, förändringar i DNA:t. Urval genom att välja bort de sämsta och förmera de bästa. Men bin anpassar sig för snabbt för att detta ska kunna förklara all förändring. Epigenetiska förändringar är av yttersta betydelse, förändringar i hur DNA:t uttrycks, hur det används. Det är omöjligt att annars förklara utvecklingen av resistens hos bina i Sydafrika och Sydamerika på endast ca 5 år. Epigenetiska förändringar sker när miljön förändras så att den kemiska miljön närmast bina förändras. Närvaron av varroan orsakar flera kemiska förändringar, i yngelceller, puppor, i bina, etc. Dessa epigenetiska förändringar förärvs till nästa generationer tills andra förändringar i miljön ger anledning till andra epigenetiska förndringar. Vi för står då varför kemikalieanvändning mot varroan hindrar att binas egen kontrollmekanism utvecklas helt och fullt. Det blir en balansakt mellan att undvika så mycket varroabekämpningsmedel som möjligt och att låta bisamhällena dö. Att undvika reinvasion är mycket viktigt då man ska hjälpa bina att utveckla sin egen motståndskraft till fulländning.

Som det påpekades i ett tidigare blogginlägg håller jag mina bin på små celler. Detta kan bidra till att den genomsnittliga kvalsternivån iår verkar så väldigt låg. Kvalsternivån i den bigård Lef Hjalmarsson inte behandlade på många år, var åtminstone i början då vi kontrollerade detta, märkbart högre. Han använde ju stora celler.

Jag är övertygad om att när bina har lärt sig att kontrollera kvalstren effektivt, då kan de hantera reinavsion av kvalster, kanske också i större mängder. Jag skulle vilja kalla just denna del av motståndskraften VISH (Varroa Intruder Sensitive Hygiene.:)). Jag misstänker att detta kan ta några år. Då kommer de förmodligen att behöva lite reinvasion ibland för att hålla igång sina färdigheter.