Min vän Radim har varit biodlare i 5 år. Han bor i ett skogsområde där hans bin är ganska isolerade från andra bin. Han började med Elgonbin, inte de allra bästa varianterna. Men han har haft tur eftersom det troligen finns några vilda bisamhällen 1-2 km bort som bidrar med goda drönare för ungdrottningarnas parning.
En svärm jag tog från ett vildsamhälle på ungefär detta avstånd från honom hade egenskaper som visar på arv från Elgonbin. Detta har gjort honom, mig och våra bin glada.:)
En sak beträffande Radim som har fascinerat mig är hans nyfikenhet på hur honungsbin fungerar på egen hand, utan så mycket påverkan från människor. Han vill lära sig hur de lever för att bättre hjälpa dem och också bara för tillfredsställelsen att veta.
Han har etablerat bisamhällen på fyra lådor medium (Langstroth bredd och cirka 2/3 Langstroth höjd – 448 x 159 mm, felaktigt kallade ¾ langstroth) en bit från hans hem inne i skogen. De har byggt sina egna kakor i ramar utan mellanväggar. Han tar ingen honung och ger så lite sockerlösning som möjligt till dem, om de skulle behöva inför vintern, vilket de gjorde efter den fattiga säsongen 2016.
Radims halmkupa med regnskydd.
Han har också en liten halmkupa isolerad med kogödsel. Han har inte behandlas dessa samhällen mot kvalster. Det har inte behövts. Han iakttar mest vad de gör och inte gör.
Han berättade för mig att han 2015 tog en svärm i ett annat område långt från hans hem. Uppenbarligen var denna svärm av en annan typ eftersom bina var ljusgula. Han tog med svärmen hem för att använda den för att producera avläggare och parningssamhällen. Dessa gula bin levde upp till sitt rykte att producera mycket bin. Redan i februari 2016 när det fortfarande var vinter började detta samhälle yngla kraftigt. Snart var han tvungen att mata samhället så att det inte skulle svälta ihjäl.
Han bestämde sig då för att han inte vill ha drönare från detta samhälle i området där han skulle para ungdrottningarna, så han flyttade det till ett annat område som faktiskt hade bättre möjligheter till en bra skörd. Vädret var dock inte bra för att få en bra honungsskörd 2016. Men då han åkte på semester i juni trodde han ändå att det gula samhället skulle klara sig bra eftersom huvuddraget på hallon pågick. När han kom tillbaka från semestern ett par veckor senare satt detta samhälle på två lådor och hade 7 fulla ramar med täckt yngel trots att han gjort avläggare och tagit bin till parningssamhällen. Förutom de 7 täckta yngelramarna hade det inte en enda droppe foder och inte ett enda levande bi. Samhället var dött.
De andra bina Radim har beter sig mycket annorlunda, särskilt hans ”vildbin”. Samhället i den lilla halmkupan har övervintrat tre vintrar och är friskt och starkt (med tanke på storleken på halmkupan). Det första året matade han det med lite sockerlösning så det fick tillräckligt med mat för den första vintern. Volymen är liten och det ryms inte mycket mat – inte yngel eller bin heller. År 2015 svärmade det tre gånger och Radim fick på detta sätt tre nya samhällen.
2016 var det mycket bin i halmkupan, men de svärmade inte.
År 2016 i juni var bimängden stor och bina täckte ibland utsidan av den lilla kupan. Han förväntade sig en svärm, som dock inte kom. I slutet av juni slutade bina nästan flyga och gjorde i stort sett inte någonting. De hade uppenbarligen bestämt sig för att säsongen var över och väntade på vintern och nästkommande säsong. Och säsongen var faktiskt över visade det sig.
I slutet av juni hade bina i halmkupan bestämt sig för att säsongen var över och slog sig till rp med den honung de hade. Och säsongen var över.
Inget mer ordentligt honungsdrag det året. Halmkupan var dock tung av honung. Resten av säsongen satt bina bara vid ingången (och inne i kupan naturligtvis) och tittade på naturen eller på sig själva.
Bina tog det lugnt resten av såsongen och inväntade 2017. Här kollar de läget i januari 2017.
”Vildsamhällena” på mediumlådor uppförde sig likadant som halmkupan. Här ett av dem som står för sig själv en bit in i skogen.
De ”vilda” samhällena på fyra mediumlådor uppförde sig på samma sätt som halmkupan. Denna kupa hade flustret mitt på låda två. Bina rengjorde ändå bottnen väl från skräp. Kakorna i den första lådan (understa) bestod nästan bara av drönarbygge. Nu på vintern sitter bina nära flustret i låda två och i den tredje lådan. Den fjärde lådan är full av honung och lite extra socker. Det är vinterfoder och mat till ynglet till våren. När man tittar uppifrån kan man inte se bina, men man kan höra dem, ett mjuk surrande.
Genom den stora inspektionsluckan i nedersta lådan kan man se hur bina sitter en bit upp i låda två nära flustret.
Även när solen en klar dag skiner rakt på bina nära flustret på låda två rör sig inte dessa eller kommer ut. Då och då har Radim sett då han tittat in i flustret en sån dag att ett och annat bi rört sig runt lite och ”borrat” sig in i biklungan.
I januari en solig och kall dag såg han ett bi komma ut från den bikupan. Det fög upp mot solen, uppåt, uppåt, för att aldrig återvända. Det var ett bi som hade värmt biklungan med sina muskelrörelser tills det hade kommit nära slutet av sin livslängd. Det hade fullbordat sin livsuppgift, att hålla sina kompisar varma och vid liv. Nu när dess motor hade arbetat nästan färdigt flög biet iväg på sin sista resa upp till binas himmel.
