Peter Donovan, född 27 aug 1927, död 3 dec 2013.
Peter Donovan slutade aldrig riktigt då han gick i pension från biavdelningen vid Buckfast Abbey i sydvästra England. Broder Adam dog vid 97 års ålder. Peter Donovan fortsatte i flera år ytterligare att leda arbetet.
Peter kom till klostret redan 1939 vid 12 års ålder då kriget bröt ut. Han hjälpte Broder Adam i hans arbete med buckfastbiet. Redan då hade han den karakterisktiska slipsen. Senare tillkom den blå kepsen.
Under militärtjänstgöringen var han stationerad i Fjärran Östern. Vid hemkomsten återvände han till arbetet hos Broder Adam.
Här bär han parningssamhällen från parningsplatsen Sherberton på Dartmoorheden tillsammans med Josef Knobluch. Broder Adam hade fler som arbetade hos sig i olika omgångar, både munkar och icke munkar.
När Broder Adam dog fortsatte Peter avelsarbetet med buckfastbina, utvecklingen av stammen och test av kombinationer med nya raser från olika håll i världen. Han fortsatte att leda arbetet flera år efter sin pensionsålder och hjälpte bland annat till med att utveckla buckfastbiet i Kanada. Idag är biavdelningen vid klostret inriktad på att producera honung till presentshopen vid klostret.
Peter Donovan var en uppskattad föredragshållare och talade vi olika möten och konferenser, bland annat BI-85 i Örebro 1985 tillsammans med Broder Adam och Steve Taber från USA. Han har deltagit i möten och konferenser i Europa och Nordamerika, framför allt hos biodlarföreningar i Storbritannien.
När hans son John ringde mig och berättade om hans bortgång tog det mig hårdare än jag räknat mig. Det var inte helt oväntat. Jag hade lärt känna Peter under många år sedan första gången vi träffades 1983. Jag uppskattade hans rättframma, vänliga och humoristiska personlighet. Vi höll kontakten genom åren genom brev och telefonsamtal förutom flera besök i Buckfast.
Begravningen hålls den 16 dec i klosterkyrkan av abboten. Han begravs på klostrets kyrkogård. Närmast sörjande är hustrun Grace och sonen John.
Erik, jag är glad att du arrangerade resan till Buckfast 1999, så att jag fick tillfälle att träffa Peter. Jag glömmer aldrig hans historier som han drog för oss på puben. Jag glömmer inte heller det 5-åriga honungsvinet han bjöd på. 🙂