Kommentar till utvärdering

Jag vill förtydliga angående något som kan uppfattas som en motsägelse. Det gäller sänkningen av gränsen för när jag ger tymol, att detta skulle ge ett bättre urval av avelsdrottningar Samtidigt påpekade jag att om man börjar avla motståndskraft med en oselekterad stam bör man nog ha en låg gräns för när man ger tymol.

Först vill jag dock påpeka att ”selektionsgenomsnittet” av skörden för alla bigårdar inte är ett verkligt genomsnitt. Det ekonomiska genomsnittet, den totala skörden dividerad med alla bisamhällen som invintrades hösten innan, har under ett antal år nu varit 25-35 kg. Det inkluderar alla samhällen som förlorades under vintern och de samhällen som av olika anledningar inte gav någon eller bara en liten skörd.

När varroan började bli ett problem (2008 – den anlände några år tidigare) förlorade jag ganska många samhällen de första åren. Det är inte ovanligt. Vanligt är också stora förluster i intervaller med ett antal år emellan, trots ordentlig varroabehandling.

Under de här problemåren gjorde jag avläggare från de bästa överlevarna. De fick dra upp egna drottningar för att säkra överlevararvet. Men en del av dessa överlevde bra pga varroabehandlingen och hade nog fortfarande låg motståndskraft.

Efter några år har vinterförlusterna legat på 15 % med ytterligare 30 % som producerat inget eller litet. Då jag fick fram det första samhället som klarade sig utan tymol ett helt år som stort samhälle (H157), odlade jag en hel efter det. Men jag hade inte tid att byta ut alla drottningar som hade fått mest tymol under en säsong. Sådana drottningar som egentligen skulle bytts ut bidrog alltså nästföljande år med drönare med låg resistens. Men de bidrog också till att upprättahålla stor genetisk variation. Kompromissen var dock relevant för att göra det möjligt att producera tillräckligt mycket honung för att bidra till försörjningen.

Nu är resistensen bättre i bistammen och nästa år kommer jag att ha tid att byta alla drottningar som jag anser behövs. Dock skall man inte byta för många för att behålla en bra genetisk variation (en tredjedel högst är nog ett bra riktmärke), så att den goda utvecklingen kan bibehållas på sikt.

Med en lägre gräns för när tymol ges (ett enda vinglöst bi), kommer selektionen att bli snävare är idén. De allra bästa blir kvar att välja mellan till avelsdrottningar, vilket gör att framgångstakten ökar för stammen i sin helhet. Varroapopulationen hålls också på en lägre nivå och förhoppningsvis innebär det en högre totalskörd.

Men om man har en oselekterad stam kan man behöva denna låga gräns för när tymol ges för att undvika att förlora många samhällen. Förmodligen behövs också något ytterligare verktyg för att urskilja de mest avelsvärda. När viss framgång kan observeras kanske det kan vara relevant att ha en högre gräns än en endast ett vinglöst bi. Men man får ev vara beredd på något större förluster. Kanske det är rätt tidpunkt då man kan se att bina rensar ut yngel med kvalster och kastar ut bin med virus ur kupan (främst vinglösa bin). Då de behandlar sådana bin som skräp och t o m flyger iväg med dem för att få bort dem från kupan. Tydligen är det ett sätt för bina att minska virustrycket i samhället.