Ett Gott Nytt Ekologiskt År!
Om ni som läser detta fungerar som jag gör, så längtar ni intensivt efter våren och efter allt det härliga som vi då, förhoppningsvis, får uppleva. Jag tänker förstås i första hand på våra bin och allt som har samband med dem. Nu, så här i januari, finns ju anledning att fortfarande hålla sig med allehanda planer och förhoppningar och visst är det en alldeles särskild känsla, att allt faktiskt är möjligt J.
Efter mer än trettio år som biodlare har jag ofta haft anledning att fundera lite över hur vi biodlare fungerar, och över vad det är som driver var och en av oss. Att vi människor är olika måste man nog konstatera och i allt väsentligt kan det vara något bra. Vi ställer in vår radar på olika sätt, och blir olika mottagliga för olika signaler. Vi bidrar på det viset med olika perspektiv och skapar tillsammans en helhetsbild som kan göra tillvaron mer begriplig. Men då måste vi ju lyssna på varandra, annars fungerar det inte, eller hur?
Personligen har jag alltid varit intresserad av hur naturen fungerar, och hur den borde få påverka våra beslut i olika avseenden. Andra människor låter sig inspireras av andra saker.
Process eller stillbild
Bin är speciella, det är sant, men dessa intressanta insekter har trots allt en hel del gemensamt med de övriga livsformerna på vår planet. Ett sådant viktigt avseende är den ständigt aktuella frågan om genetisk mångfald. Trots att många bland oss biodlare, kanske lite pliktskyldigt, ger tanken på genetisk mångfald sitt fulla stöd så drar man ändå sällan några slutsatser av det. Och ändå mer sällan låter man dessa slutsatser påverka de åtgärder man vidtar.
I allt väsentligt är tillvaron en process, snarare än en stillbild. Förändring är det normala, en oförändrad situation tillhör de absoluta undantagen. Det gäller förstås vars och ens privata liv, men just nu tänkte jag mer på allt levande som finns runt omkring oss, lokalt och globalt, inklusive Apis mellifera. Livet på jorden har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Mycket har hänt, lita på det! En förutsättning för denna förändring och anpassning har just varit den genetiska mångfalden. Detsamma gäller faktiskt också framtiden, tro det eller ej J. Alltså; vi har allt att vinna på att skapa och vidmakthålla den genetiska mångfalden. För vår egen skull, om inte annat.
Så här skriver Statens LantbruksUniversitet (SLU) på sin hemsida:
”Det är variation på gennivå som möjliggjort utveckling av den enorma mångfald av livsformer vi ser idag. Utan genetisk variation försvinner möjligheten till fortsatt utveckling. Mot bakgrund av detta är det inte svårt att inse vikten av att bevara genetisk mångfald. Den genetiska variationen inom en art är i regel fördelad både mellan individer inom en population och mellan populationer (genetiskt distinkta bestånd). Genetiska skillnader mellan populationer uppstår och bibehålls genom att individerna tenderar att återvända till sin födelseplats för att reproducera sig. När fortplantingen i första hand sker med medlemmar av den egna populationen blir individerna inom en population genetiskt lika, medan de skiljer sig från de i andra populationer. Anpassningar till lokala miljöförhållanden förstärker graden av genetisk skillnad och kan medföra att individer som hamnar i fel miljö (exempelvis vid fiskutsättning) får svårt att överleva och reproducera sig.”
Denna utvecklingsprocess står i nära relation till begreppet ”Ekologi”. Ekologi är en vetenskapsgren som behandlar samspelet, dels de olika levande organismerna sinsemellan (växter och djur), och dels mellan de levande organismerna och deras geologiska och klimatologiska omgivning (miljön). Observera att ordet ”ekologiskt” ofta används som ett värdeladdat (ofta positivt) begrepp för någonting som saluförs som ”mindre giftigt” eller rentav ”giftfritt”. Ordet ekologi, använt på det sättet, har dock ingenting att göra med den förändringsprocess som sker med hjälp av genetisk mångfald. För att förstå det jag skriver bör man hålla det i minnet.
Verkligheten
Närvaron av genetisk mångfald, eller bristen på genetisk mångfald, får konsekvenser som är verkliga. Jag tänkte återge några tänkvärda exempel (som jag kommer ihåg dem) på just den saken, och kanske förstår vi varandra lite bättre efter det, vem vet?
För en del år sedan läste jag att vinodlarna i det välkända landskapet Champagne (i Frankrike) klagade över att deras vinstockar mådde sämre av den stigande medeltemperaturen. På vilket sätt detta tog sig uttryck kommer jag faktiskt inte ihåg. Kanske ökade angreppen från olika skadedjur, virus eller svampar, kanske blev det alltför torrt, jag vet inte. Det intressanta var att nedgången drabbade hela bestånd. Min omedelbara tanke var att vinstockarna förmodligen var alltför nära släkt, att de, genetiskt sett, rentav bestod av en enda individ, ungefär som potatis kan göra. Säkert tillverkas Champagne av flera olika druvor, men inom varje sort kan den genetiska variationen säkert vara mycket låg. Om miljön då förändras, om än aldrig så lite, så drabbas alla plantor lika mycket.
I ett reportage, som sändes i TV för ett fåtal år sedan, och som handlade om ett försök att spåra upp den vilda varianten av kikärt, berättades en liknande historia. Forskarna uppsökte avlägsna trakter i mellanöstern/centralasien för att finna den ursprungliga varianten av kikärt. Bakgrunden var en avsikt att söka ta tillvara/införliva den ursprungliga kikärtens härdighet mot torka med den kultiverade formen av växten. Vid ett tillfälle påträffades en veteåker där man kunde identifiera ett flertal vetesorter (7-8?) på en och samma kvadratmeter. Forskarna fascinerades av detta och ville förklara situationen med att de olika sorterna kompletterade varandra. Ett torrår gav några sorter mer skörd än andra sorter, ett fuktigt år blev resultatet det motsatta. På så sätt garanterades bonden, på grund av den biologiska/genetiska mångfalden, ett tillräckligt utfall hur vädret än blev. Fuktighetsgraden är naturligtvis bara en av flera intressanta faktorer i sammanhanget.
Ovanstående exempel illustrerar något som alla egentligen känner väl till, men betydligt mer sällan är beredda låta påverka den verksamhet man bedriver. Vad jag avser är det faktum att man med ett rimligt mått av förutseende och planering med avseende på genetisk mångfald, kan undvika mycket av det som framstår som problem i vår tid. Vad tänker jag på då?
Monokulturer och enfald
Trots många försök till bevarande (och till och med utveckling) av den genetiska mångfalden går utvecklingen i allt väsentligt i motsatt riktning. Den genetiska basen till flertalet av de växter och djur som utgör grunden för den globala livsmedelsproduktionen blir alltmer ensartad. Extrem stordrift i kombination med ett genetiskt utarmat material leder till situationer där användningen av kemikalier/läkemedel framstår som det enda fungerande alternativet. Beskrivningen är giltig för grödor som ris, vete och majs, men i allt väsentligt också för husdjur som nötboskap, grisar, fjäderfä m.m.
Betänk också att även om ett mycket stort antal växter i världen lämpar sig för produktion av livsmedel, så svarar ett 30-tal arter för mer än 90 procent av mänsklighetens kaloriintag. Än mer anmärkningsvärt är att av dessa trettio arter svarar enbart 3 växtslag, nämligen just ris, vete och majs idag för mer än 60 procent av människans totala kaloriintag. (Sten Ebbersten, Global livsmedelsförsörjning på ekologisk grund – biofysiska förutsättningar, 2007).
Systemet bygger på att oerhörda arealer rensas från alla andra växter (och djur) än den gröda som odlas. Marken förstörs genom bearbetning och regelmässig användning av konstgödsel och bekämpningsmedel. Situationen blir inte bättre av att ett fåtal företag hävdar äganderätten till de i grödorna förekommande generna, med allt vad det innebär. Mycket av produktionen utgör föda för husdjursbesättningar som aldrig får se dagens ljus, och vars matsmältningssystem (i likhet med människans) inte på något sätt är lämpat för att hantera spannmål.
Resultatet blir en miljö som, i allt väsenligt, är fördärvad/förgiftad, och som nästan inte hyser andra livsformer än den odlade. Resultatet blir livsmedel till vilka vi inte är anpassade och som på sikt gör mer skada än nytta. Resultatet blir dålig djurhälsa som i sin tur påverkar de slutliga konsumenterna, oss själva. Resultatet blir, lite tillspetsat, en fördärvad jord! Om en känsla för vad som är naturligt, och genetisk mångfald, med den anpassningsförmåga som den kan bidraga med, hade fått vara en utgångspunkt hade mycket kunnat se annorlunda ut. Läs gärna boken ”Global Eating Disorder” av Gunnar Rundgren, som tar upp en del av ovanstående..
Vår biodling
Har ovanstående något att göra med det sätt på vilket vi bedriver vår biodling? Jag tror det. Den genetiska mångfalden i dagens populationer av bin, i alla fall i den så kallade utvecklade delen av världen, lyser i allt väsentligt med sin frånvaro. Lika allvarligt är att urvalen ofta sker utan hänsyn till vad naturen själv skulle ha låtit ske.
Situationen blir ännu mer allvarlig då man ofta använder parningsstationer där drönarmödrarna är nära släkt, oftast systrar. Företeelsen ”Champion Breeding”, att bara odla på det bästa djuret, är inte heller ovanligt. Resultatet blir, i allt väsentligt, en långt gången inavel och en genetisk variation som långt ifrån utgör den bästa grunden för en framtida utveckling. Nackdelarna låter heller inte vänta på sig.
Vi biodlare kan inte påverka alla faktorer som har betydelse för vår verksamhet. Vi rår inte över odlingslandskapets alltmer ensartade flora eller över granplanteringarnas ofruktsamma miljö. Vi har ofta svårt att undvika de många kemiska substanser som rutinmässigt sprids i vår omgivning. Vädret och klimatet låter sig inte heller styras av våra önskemål. Men en sak kan vi påverka, vi KAN påverka den genetiska mångfalden i en gynnsam riktning. För en hållbar utveckling krävs en stor och dynamisk population där bidrottningar kan para sig fritt.
I en ”naturlig” population finns en spridning beträffande så gott som samtliga egenskaper. Några är viktigare än andra, men vilka det är förändras i takt med omvärlden. Vi har allt att vinna på att hålla fria populationer med en så stor samlad genetisk variation som möjligt. Och kom ihåg; det är arvsanlagen som skapar friska bin, inte de kemikalier som vi häller över dem som en del tycks tro.
Gott Nytt Ekologiskt År allihop! Låt 2015 bli den genetiska mångfaldens år! Liksom 2016… och 2017…och…
Per Ideström, Ulricehamn
ideper@telia.com
Det var förmodligen det bästa och viktigaste du skrivit. Vi har att göra med en av planetens mestframgångsrika arter att göra, biet. En art som valt strategin att riskera sin överlevnad vid parningen för att kunna ta ”hem” så mycket olika gener som möjligt till sitt samhälle genom att para sig med många drönare. Halvsystrarna som utgör arbetsbina får olika egenskaper, olika styrkor och svagheter vilket ger samhället ökad förmåga att hantera förändringar i miljön. Det är förmodligen ett av binas viktigaste överlevnadsstrategier och det avhändar vi dem många gånger.