Att förstå historien

Det var först 1876 som man kunde köpa vaxmellanväggar mer allmänt, då i USA. De tillverkades av A I Root och hade cellstorlek 5 celler per tum, något mindre än 5,1 mm. Det angavs som genomsnittsstorleken för arbetarbiceller i en bikupa.¹

Ingenstans i bilitteraturen kunde man hitta uppgifter om att de mindre cellstorlekarna i första hand användes till yngel och de större till honungslagring. Det verkar inte som man var medveten om hur de olika cellstorlekarna i ett bisamhälle i första hand användes. Det betyder att man inte kan vara säker på hur man kan lita på de uppgifter om cellstorlekar som förekommer i litteraturen, ända till våra dagar faktiskt! För att bedöma hur pålitliga de uppgifter man läser om är behöver man information om hur många prover man har mätt och var i binas kakverk proverna är tagna. Det måste finnas ett omfång av cellstorlekar, minst t o m störst, angivna för att bättre kunna ta hänsyn till uppgifterna. Om uppgifterna kommer efter det att mellanväggar blivit vanliga behöver man veta om mätningen är gjord på kakor byggda på mellanväggar eller inte. Om kakorna är byggda utan mellanväggar behöver man veta om bina var en svärm från en biodlare. Man behöver egentligen veta om bina byggt kakor i flera generationer utan hjälp av mellanväggar. Det är det senaste som egentligen endast kan komma ifråga för att bedöma den naturliga cellstorleken, dvs vad binas genetiska uppsättning mest motsvarar i naturlig cellstorlek.

I början av 1900-talet upptäckte biodlare i USA att bina gjorde ett bättre jobb att bygga ut mellanväggarna om de fick något större cellstorlek, ca 5,2 mm. Det är lätt att förstå då

Biodlare i första hand placerade mellanväggar för utbyggnad i skattlådor då det var ett bra nektardrag. Då vill bina bygga honungslagringsstorlek på cellerna, dvs lite större än celler avsedda för yngel. Dessutom var det så nu då 5,1 mm användes att de bin som tidigare fötts i mindre cellstorlekar inte längre föddes och kunde hjälpa till att bygga ut mellanväggar med lite mindre cellstorlek snyggt.²

 

Början av mellanväggsepoken

Då biodlarna började experimentera med att göra mellanväggar måste de naturligtvis besluta sig för vilken storlek på cellerna man skulle använda. Självklart mätte man cellstorlekar på fribyggt vax. Olika biodlare hittade olika cellstorlekar, beroende på hur noga man var, hur många prov man tog och var i kupan, etc. De första gjutformarna hade också olika storlekar på cellerna. Något slags resonemang måste ha föregått beslutet för vilken cellstorlek man valde.

Hade man mätt olika storlekar eller kommunicerat med andra som mätt måste man välja. Om man använde större cellstorlekar i yngelområdet blev bina större. Det hade redan bl a Huber visat på 1700-talet. Också honungsmagarna blev större och tungan längre. Många trodde att sådana bin kunde samla mer honung. Men det finns inget väldesignat test med många samhällen över flera år som visar detta. Men det är många som ändå uttrycker sin tro på att så är fallet i den gamla bilitteraturen. Roy Grout i USA kunde inte se några skillnader.³

Den belgiske biodlaren Usmar Baudoux har blivit känd för att arbeta hårt för att förstora biet med en cellstorlek på 5,7 mm. Det enda argument han ger för ett bättre skörd är en inbjudan att komma och besöka hans bigård.⁴

Constantin Antonescue från Rumänien experimenterade 1954-1958 med ett fåtal samhällen på två olika cellstorlekar, 5,4 och 5,65 mm, och menade att han kunde visa på högre skördar från samhällena med de större cellstorlekarna. Men informationen om hur testet gått till är inte tillräckligt fylligt för att svara på alla frågor om försöket man kan ha.⁵

De som ville ha små cellstorlekar, ville få så många bin som möjligt från en yngelram. I Belgien introducerades gjutformar som gav 5,0 mm cellstorlek 1891⁶ ochfick ett gott mottagande. Baudoux reagerade starkt emot denna cellstorlek och arbetade hårt för större storlekar.

I Schweiz fanns det t o m en gjutform med cellstorlek 4,55 mm.⁷ 1857 gjorde Johannes Mehring en gjutform med storleken 5,55 mm.⁸

 

Naturliga cellstorlekar

För att ta reda på vilka cellstorlekar som är naturliga för Apis mellifera skulle det vara bäst att hitta tillförlitliga data från tiden innan mellanväggen blev vanlig. Uppgifterna måste innehålla ett storleksområde med minsta och största storlek för att egentligen vara användbart. Det bästa vore också att veta var i kupan/nästet som kakproverna kom ifrån som mättes, från kakor i mitten av yngelområdet eller från yttre kakor långt från ynglet. Den senare typen av uppgifter finns dock inte. Men det finns bra data av Jeffries Wyman (1866) och Thomas Cowan (1890). Det finns också intressanta uppgifter i ett arbete av Hugo Gontarski (1935).

 

Jeffries Wyman, professor i anatomi vid Harvard College 1847-1874.

Jeffries Wyman

Jeffries Wyman var professor i anatomi vid Harvard College (1847-1874), president för American Association for the Advancement of Science (AAAS) 1858. Han publicerade 70 vetenskapliga artiklar och var väl ansedd vetenskapsman på båda sidor av Atlanten.

Wyman reagerade på påstående som Maraldi, Lord Brougham, Koenig och andra matematiker gjorde att bicellen var perfekt utformad, helt i enlighet med den teoretiska beräkningen för användningen av byggmaterial och erhållande av maximal styrka i byggnadsverket. Han skriver att de bästa observatörerna som Reaumur, Hunter och Hubers och andra hade noterat oregelbundenheter, men att de var upptagna med att reda ut andra delar av binas vanor och liv. Oregelbundenheterna hos vaxkakecellerna förbigicks med endast en notering i förbigående.

Wyman beskriver i en artikel för universitetet oregelbundenheterna hos binas celler, Notes on the cells of the bee (1866).⁹ En av oregelbundenheterna är storleken på de olika typerna av celler. Då det gäller arbetarceller (inte drönarceller) anger han medelvärdet till en femtedels tum [5,08 mm]. Det är samma uppgift som Reaumur och Huberanger, fast den franska tummen är ca 5 % större [5,33 mm]. Men de senare presenterar inga mätningar så som Wyman gör.

 Wyman gjorde tre delmätningar som denna för varje fullständig mätning. Tre sådana ”fullmätningar” (med tre mätningar) gjordes på var och en av fyra kakor.

Wyman gjorde tre utförliga mätningar på fyra olika kakor, som alla var ”på alla sätt bra representanter för en genomsnittlig kaka”. Varje utförlig mätning hade tre delmätningar. Varje delmätning bestod av 10 celler i rad. Den andra delmätningen mätte också 10 celler, där en mittencell hade en mittencell gemensam med den första delmätningen och mättes i vinkel mot den första. Den tredje delmätningen gjordes på ett liknande sätt, också med en mittencell gemensam med de övriga två delmätningarna. Den första delmätningen var parallell med överlisten på kakan. De övriga två diagonala mot överlisten så att mätningarna bildade en figur som ett X med streck igenom, X. Tre sådana mätningar med tre delar gjordes på var och en av fyra kakor. Alla mätvärden presenterades.

Det minsta genomsnittet för tio celler var 1,85 tum [4,7 mm för en cell]. Notera att 4,7 mm för en cell är ett genomsnittligt värde. Det betyder att några celler var mindre än detta värde och några var större.. Så den minsta cellstorleken var mindre än 4,7 mm:

Det största genomsnittet för tio celler var 2,10 tum [5,33 mm för en cell]. Notera att de 5,33 mm för en cell också är ett genomsnitt för tio celler. Det betyder att några celler var större än 5,33 mm. Det riktiga omfånget för cellstorlekarna är alltså större än 4,7-5,33. Men å andra sidan fanns det troligen inte en enskild cell som hade alla avstånden mellan motstående parallella sidor mindre än 4,7 mm då alla celler sannolikt var mer eller mindre lite oregelbundna. Därför är nog omfånget 4,7-5,33 mm ett gott uttryck för det verkliga förhållandet. Genomsnittsvärdet för alla mätningarna över 10 celler (36 st) är 2,01 tum [5,11 mm för en cell]. Det är ganska nyligen jag fick reda på de cellstorlekar Wyman mätt upp. Dock har jag sett Wyman citerats. Varför har man inte tagit mer hänsyn till Wymans data i vetenskapliga sammanhang? Han var en mycket respekterad och välmeriterad vetenskapsman. Hans data är de mest pålitliga för tiden innan vaxmellanväggar blev vanliga.

 

Thomas W Cowan

Cowan grundade The Beekeepers’ Association i Storbritannien tillsammans med Charles Nash Abbott 1874. Han utformade den cylindriska honungsslungan. Han var redaktör för The British Bee Journal och han var en stor samlare av bilitteratur.

1890 publicerade han boken The Honey Bee: Its Natural History, Anatomy, And Physiology.¹⁰ På sidorna 179-182 sysselsätter han sig med storleken på cellerna och citerar Jeffries Wyman. Cowan hade studerat kakor från svarta bin i England, från italienska bin i Italien och från carnicabin i Schweiz. Också kakor från olika typer av bin i Kanada och USA. Summan av hans mätningar är ett genomsnitt av 5 celler per tum.

Han gjorde en likadan provatagning som Wyman med totalt 36 mätningar. Hans minsta genomsnitt för 10 celler var 1,86 tum [4,72 mm för en cell]. Han största genomsnitt var 2,11 tum [5,36 mm för en cell]. Han fann också att ”…allmänt sett, ökade cellerna i storlek mot kanterna [av en kaka], även om detta inte alltid var fallet”.

 

Hugo Gontarski

Hugo Gontarski var den förste sick tjänsten att leda det nyinrättade biinstitutet Das Institut für Bienenkunde i Oberursel, Tyskland, 1938. Han tog initiativ till mycket forskning. 1935 publicerade han ett arbete om cellstorlekar i Journal of Comparative Physiology.¹¹ – Wabenzellemasze bei Apis Mellifica.

Han avsåg att ta reda på hur bina byggde kakor utan hjälp av mellanväggar. Så han gjorde avläggare med ramar utan mellanväggar. Bina kom från bisamhällen i vilka bina hade kakor som byggts med hjälp av mellanväggar av storlekarna 5,44 mm, resp 5,68 mm och 5,74 mm. Gontarski kallade 5,44 mm för normalstorleken.

”I alla avläggare dock var alla de nybyggda arbetarbicellerna mindre än de yngelceller i vilka bin som byggde dem hade fötts i.” (sid 686)

Detta är också den erfarenhet som biodlare har idag då de vill få ner sina bin på mindre cellstorlek. Efter några månader, om det passar pga säsongen, kan alla kakor bytas ut igen mot mellanväggslösa ramar. Återigen bygger bina mindre celler än vilka de fötts i – och igen – och igen, tills de nått den storlek som motsvarar deras genetiska disposition (och den ramstorlek som kupan har, djupare ramar ger mer korrekt resultat). Så det som Gontarski fick i sina avläggare var inte den naturliga cellstorleken för sina bin utan endast första steget neråt. De bin Gontarski hade, hade uppenbarligen en genetisk disposition för en betydligt mindre cellstorlek än 5,44 mm.

Gontarski provade också mellanväggar med mycket större cellstorlek och någon med 4,71 mm cellstorlek, för att testa plasticiteten i binas förmåga att bygga olika cellstorlekar. (Det är dock inte möjligt att ta reda på detta i ett steg så som Gontarski gjorde här.)

Ett intressant faktum är att hans bin som var födda i celler med 5,44 mm cellstorlek byggde ut 4,71 mm cellstorlekar på mellanväggen fint. Det finns ett foto av kakan på sid 693. Detta skulle vara ytterst ovanligt idag. Den genetiska dispositionen hos hans bin, eller hos bin i allmänhet kanske, måste därför på 1930-talet, även bland carnicabin, har varit för mindre cellstorlekar än vad som är vanligt idag. Aveln har här, verkar det som, gjort oss en björntjänst.

 

Noter och referenser

1. Root, A I, ABC of Bee Culture, 2:a upplagan, 1884, sid 146: ”The worker-comb measures very nearly five cells to the inch, on an average [emphasis added]. … The best specimens of true worker-comb, generally contain 5 cells within the space of an inch, and therefore this measure has been adopted for the comb foundation. (Comment 38 at the end of the book, comments made by G.M. Doolittle in 1880 to the first edition of this book reads: MAKING USE OF LARGE CELLS. We tried to so improve the bee as to make them take cells 4½ to the inch [5.64mm], but we had to give it up, and believe God knew best when he taught them that five is right.
2. I Gleanings of Bee Culture 1938 argumenterade E R Root för 5,2 mm cellstorlek, inte mindre och inte större. Han använde samma argument som Frank Cheshire i England 1888 att inte orsaka att bina ”kom i obalans med naturen”. Cheshire argumenterade dock för 5,1 mm cellstorlek – Cheshire, Frank R., Bees & bee-keeping : scientific and practical”, L Upcot Gill (1886-1888), part 1, p 176, part 2, pages 315-318.
3. Grout, Roy A., Influence of Size of Brood Cell Upon the Size of the Worker Bee, American Bee Journal, April 1936: “… we must consider the fact that the crucial test for the commercial use of enlarged foundation is greater honey production. While this experiment should be a strong indication toward that end, the exact relation of this increase in the size of the adult worker bees to a greater yield of honey has yet to be proved. During the past four years, we have been conducting an experiment in a commercial yard with from fifteen to twenty colonies containing brood combs constructed from each size of foundation [5.2mm, 5.5mm and 5.7mm], making an apiary of sixty colonies maximum. To date we have not been able to find any significant increase in the honey production due to usage of enlarged cell foundation.”
4. Baudoux, U., The Influence of Cell Size, The Bee World, Vol. XIV, no 4, April 1933, p 41: ”For those who are not convinced, Tervueren is always there.”
5. Antonescue, C., The Efficiency of the Use of Enlarged Cells, XX Jubilee Apimondia Congress, August, 1965, sid. 675-677. Fullständiga sifferresultat gavs inte så ingen ev statistisk signifikans kunde räknas ut. Styrkan hos de olika samhällena presenterades inte. Ingen information gavs om härstamningen på drottningarna i samhällena, om de var systrar eller hur olika släkt de var, ålder eller parning. Med så få samhällen som var med i försöket borde åtminstone varit systrar. Texten kan hittas online här: http://resistantbees.com/blog/?page_id=1254
6. Baudoux, U., The Influence of Cell Size, The Bee World, Vol. XIV, no 4, April 1933, p 38: ”About 1891, foundation with cells 920 to the sq. Dm. [5.0 mm] was introduced into our country. Beekeepers all adopted this size of cell. The experts of that time believed that it was advantageous to produce as many bees as possible on the least possible surface of comb.” Mina översättningar av cellstorleken från celler per kvadratdecimeter till cellstorlek i mm är gjorda med formeln X=100÷√(A÷2.315), där X=cellstorleken i mm och A=cells/dm². Kontrollera att formeln är riktig genom att testa en omvänd beräkning med härledningen: A=23150÷X2
7. Zander, Enoch, Die Zucht der Biene, 5. Neue bearbeitete Auflage, 1941. Verlag von Eugen Ulmer in Stuttgart, page 236: ”Um 1860 stellte dann der Schweizer Graberg aus unverständlichen Gründen Pressen mit 835 [5.27mm] Zellen her; es gab sogar solche mit 1120 [4.55mm] Zellen.”
8. Zander, Enoch, Die Zucht der Biene, 5. Neue bearbeitete Auflage, 1941. Verlag von Eugen Ulmer in Stuttgart, page 236: ”… die ersten Mittelwandformen von Mehring 748-750 Zellen je 1 qdcm ausweisen.“
9. Wyman, Jeffries, Notes on the Cells of the Bee (1866), Cambridge: Welch, Bigelow, and Company, Printed to the University. From the Proceedings of the American Academy of Arts and Science, Vol. VII, January 9, 1866. Faksimiltryck för försäljning gjord idag av Kessinger Legacy Reprints: http://www.amazon.com/s/ref=nb_sb_noss?url=search-alias%3Dstripbooks&field-keywords=Notes+on+the+cells+of+the+bee  (kort url: http://alturl.com/p6fgr) Nedladdningsbar pdf-fil finns på denna websida: http://www.jstor.org/stable/20179545?seq=1#page_scan_tab_contents (kort url: http://alturl.com/8jejf)
10. Cowan, Thomas W., The Honey Bee: Its Natural History, Anatomy, And Physiology, London: Houlston & Sons (1890). Boken kan läsas online här: http://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=wu.89094199411;view=1up;seq=10 (Kort url: http://alturl.com/eetaj)
11. Journal of Comparative Physiology A- Neuroethology, Sensory, Neural, and Behavioral Physiology, Vol. 21, (5) 1935, Hugo Gontarski – Wabenzellmasze bei Apis mellifica. Artikeln kan laddasner som en pdf-fil från denna websida: http://booksc.org/book/5935244