Så känns det när min systerdotter Rebecka (nästan, hennes mamma är som min syster fast hon är min systers dotter) efter att ha tittat hur jag larvade om en larv nu sköter hela min drottningodling, sköter startsamhällena, kläckskåpet, gör iordning apideor med foder, ramar, fyller med bin och ger en mogen drottningpuppa.
Omlarvning och skötsel av Pasagas drottningodlingsbräda.
Hon har uppenbara kvalifikationer att bli en lika stor bi-nörd som jag själv. Idag kollade hon första omgången apideor, om drottningarna var äggläggande, 22 av 23 lade ägg. När hon öppnade den första och såg harmonin med vaxbyggande bin, hummandet, drottningen som lade och t o m lite täckt yngel grät hon en skvätt.
Se upp bigubbar!
Ja, hon verkar redan ha fastnat i binas grepp. Trevligt, det behövs såna rekordeliga fruntimmer inom bivärlden. Det fina med att vara biodlare är att man inte kan bli arbetslös. Risken är istället att man får för mycket arbete.
Lycka till Rebecka!