Man har diskuterat var man ska ta bina vid skakburksprovet för att ta reda på angreppsgraden av varroakvalstret. Från en yngelram eller bara nära ynglet. Första veckan i maj gjorde jag skakburksprov på ett antal samhällen. Då lade jag in varroagaller i ett antal samhällen också. Detta råkade sammanfalla så att två samhällen testades med biskakaren varefter de fick varroagaller. Biproven togs från mitten på en skattlåda alldeles ovanför spärrgallret.
En bra kompromiss att ta biprovet ifrån är i mitten precis ovanför spärrgallret, inte nära flustret (minst med kvalster) och inte högt upp långt från yngelrummet (när antalet skattlådor är många). Finns det ingen skattlåda ovanför spärrgallret tar man från en ram närmas en yngelram. Jag undviker en yngelram eftersom jag då inte behöver leta så noga för attse drottningen så att hon inte kommer med i biprovet.
Jag hade valt ut ett antal samhällen som verkade intressanta för avel. De två aktuella samhällena fick båda ett (1) kvalster i skakburken på ca 350 bin, alltså ca 0,3 % angreppsgrad. Tre veckors naturligt nedfall därefter gav 7 kvalster från det ena och 8 från det andra. Gallren täckte nästan hela bottnen. Låt oss säga att jag missade att se 2 kvalster. Då blev det alltså ca 0,5 kvalster per dag. I början av maj hade inga småmyror och tvestjärtara kommit i verksamhet. Man misstänker att sådana kan ta bort nedfallna kvalster. Om man samlar det naturliga nedfallet senare kan man stryka vaselin på bottnen inlägget under gallret så att kvalstren ligger kvar.
x 120 har man tidigare angett för att räkna ut ett tal för totala antalet kvalster i samhället. 0,5 x 120 = 60 kvalster totalt i samhället. Antalet bin i samhällena var minst 30 000. Men låt oss säga det var 30 000. Då blir angreppsgraden 60/30000 = 0,2 %. Men nu har jag sett uppgifter om att man ska multiplicera med ca 30 (20-40). Då blir det helt andra siffror (till ”förmån” för biskakaren). Detta gäller alltså under tiden som bisamhället har normalt med yngel, inte alldeles i början eller alldeles i slutet av yngelsäsongen, typ mars och slutet av augusti.
Då det gäller det naturliga nedfallet på varroagallren kommer kvalster också från sådana som under denna tid krupit ut ur yngelceller. Det naturliga nedfallet borde ha gett mer kvalster. Därför borde slutsatsen vara att biskakaren avslöjade en större del av det totala antalet kvalster som fanns i samhällena än vad det naturliga nedfallet gjorde.
Biskakaren borde alltså vara ett pålitligt verktyg för att visa angreppsgraden av varroakvalster, när biprovet tas från ett område nära ynglet men inte från en yngelram. http://naturligbiodling.eu/blogg/?p=971
